Snowden har granskat utvecklingen på Europanivån i skriften Euro Puppets. Efter Maastricht-fördraget förändrades Europeiska Gemenskapen till Europeiska Unionen. Det som också förändrades var den elitism som präglat organisationen. Nu skulle EU inte längre diktera beslut, utan förankra dem. Ankringsplatsen var frivilligorganisationerna, att jobba in vissa NGO i den politiska processen. Det var en svår och kostsam uppgift för det civila samhället att börja driva politik i Bryssel och Strasbourg, så därför började Europeiska kommissionen med en generös utdelning av bidrag.
Fast det ekonomiska stödet riktades in på de grupper som stödjer den politik som Europeiska kommissionen driver. Snarare än att öppna bubblan i Bryssel har bidragen sett till att sprida bubblan lokalt till medlemsländerna, med fickor präglade av europanivån prioriteringar. Bubblans prioriteringar och språkbruk kopplar sällan till det nationella planet, så pengarna blir främst ett sätt att driva organisationernas gamla vanliga agendor.
Jesper Jönsson på Vargfakta ger tänkvärda exempel på hur bidragsberoende även stora föreningar med många medlemmar är, att bidragsnivåerna ökar kraftigt samt att alltmer av statens politik och satsningar numer dikteras av strumpdockorna. Det är en sak med de gamla folkrörelserna som i alla fall har en del medlemmar. Det nya är att politiska debatter kan dyka upp ur tomma intet och ta över agendan, genom 5-6 personer som sitter på lite olika stolar i en mängd mikroskopiska strumpdockeorganisationer med pipeline in i departementen och anslagsgivande myndigheter.
Nu är Snowden tillbaka med en skrift om vad som borde göras åt problemet, The Sock Doctrine - What can be done about state-funded political activism? Snowden anser att det finns sätt att ge nytt liv åt demokratin och det civila samhället. Hans råd är förstås anpassade till brittiska förhållanden, men en del tankar kan även vara till hjälp i Sverige.
Statligt finansierade folkrörelser har släppt sin folkrörelsekoppling. Långt mer än andra intressenter har därför allmänheten intresse av att få reda på vad de gör med anslagen och politiska kontakter tar för pengarna. Offentlighetsprincipen hjälper medborgarna att se vilka anslagen är, men moderna strumpdockeorganisationer är blandningar av ideell förening, aktiebolag och stiftelser där det kan vara svårt att få insyn. Kan Snowdens förslag om att organisationerna tydligt ska deklarera hur mycket av deras intäkter som kommer från offentliga anslag vara till hjälp för att vidga medborgarnas insyn?
Anslag ska gå till föreningar där det finns ett legitimt folkligt intresse, uppstartsbidrag från staten av alla det slag visar att det inte finns ett tillräckligt folkligt intresse. Det gäller inte minst för den vegetation av underföreningar och specialorganisationer som de stora grupperna startat endast för att kunna få anslag ur olika budgetar på samma myndighet.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, bidrag, eu, almedalen, alliansen, socialdemokraterna, miljö, demokrati, kultur, samhälle, debatt
Intressant
