FM-2030 såg sig själv som för tidigt född och kände under sitt liv en nostalgi för framtiden. FM-2030 tänkte, som namnet antyder, att han skulle bli hundra år gammal och att gamla traditioner som kulturellt bundna namn skulle vältas över ända. En ljus framtid var möjlig med teknikens utveckling.
Idag är FM-2030 kryoniskt bevarad. Hans huvud ligger nedfryst i väntan på att en dag kunna återupplivas av den framtid som han längtade till. I viss mån fick FM- 2030 den odödlighet han sökte.
Fereidoun M. Esfandiary ”lanserades” som han själv kallade det, i Bryssel år 1930. Han var son till en betydelsefull iransk diplomat och flyttade runt på faderns olika tjänstgöringsplatser runt om i världen. Utbildningen fick han därför på många olika skolor i världen och han lärde sig att tala arabiska, hebreiska, engelska och franska. En världsmedborgare sedan födelsen.
Han spelade basketboll för Iran vid OS i London 1948 och studerade sedan vid UC Berkeley i USA. I faderns fotspår gav han sig på 50-talet in i diplomatin och arbetade för FN. Uppdraget gällde medling i konflikten mellan Israel och Palestina, och där fick FM-2030 en första smak av samtidens problem. OS-byn i London och FN-högkvarteret i New York var två miljöer som skulle prägla hans senare arbete. Där fanns förebilderna för hans framtidssyn, både till kropp och sinne.
Han började skriva romaner. Den första, The Day of Sacrifice (1959), är en blandning av kulturkrock och spionberättelse i 50-talets Iran. Den hyllades som en av årets bästa böcker av The New York Herald och översattes till elva språk. Boken fanns även på USA:s utrikesdepartements läslista.
Den kejsare, shah, som fadern tjänat var Reza Pahlavi. Reza Pahlavi hade störtat den konservativa Qajardynastin som styrt sedan slutet av 1700-talet och påbörjat reformer för att få det efterblivna Iran att moderniseras. Det var en tid då Iran präglades av framtidshopp, vilket bröts när en brittisk-sovjetisk invasion 1941 avsatte Reza Pahlavi och förde hans son Mohammed Reza till Påfågeltronen.
Reformismen var det Iran som FM-2030 hade en avlägsen kontakt med. När landet sedan vände sig mot reformerna, försvann banden för FM-2030.
Romanen Identity Card (1966) avslutade hans litterära bana. Det är en bok om en ung iranier som vuxit upp i väst och som återvänder. Huvudpersonen fastnar och dör i ett land som alltmer präglas av byråkrati, autokrati och självgod traditionalism. FM-2030 förstod att han skulle hamna i ett fack av mellanösternskildrare om han fortsatte som romanförfattare. Han hade funnit en mycket mer intressant destination: som världsmedborgare i framtiden.
Läs även andra bloggares åsikter om filosofi, litteratur, iran, samhälle, transhumanism, teknik, vetenskap
Intressant
Idag är FM-2030 kryoniskt bevarad. Hans huvud ligger nedfryst i väntan på att en dag kunna återupplivas av den framtid som han längtade till. I viss mån fick FM- 2030 den odödlighet han sökte.
Fereidoun M. Esfandiary ”lanserades” som han själv kallade det, i Bryssel år 1930. Han var son till en betydelsefull iransk diplomat och flyttade runt på faderns olika tjänstgöringsplatser runt om i världen. Utbildningen fick han därför på många olika skolor i världen och han lärde sig att tala arabiska, hebreiska, engelska och franska. En världsmedborgare sedan födelsen.
Han spelade basketboll för Iran vid OS i London 1948 och studerade sedan vid UC Berkeley i USA. I faderns fotspår gav han sig på 50-talet in i diplomatin och arbetade för FN. Uppdraget gällde medling i konflikten mellan Israel och Palestina, och där fick FM-2030 en första smak av samtidens problem. OS-byn i London och FN-högkvarteret i New York var två miljöer som skulle prägla hans senare arbete. Där fanns förebilderna för hans framtidssyn, både till kropp och sinne.
Han började skriva romaner. Den första, The Day of Sacrifice (1959), är en blandning av kulturkrock och spionberättelse i 50-talets Iran. Den hyllades som en av årets bästa böcker av The New York Herald och översattes till elva språk. Boken fanns även på USA:s utrikesdepartements läslista.
Den kejsare, shah, som fadern tjänat var Reza Pahlavi. Reza Pahlavi hade störtat den konservativa Qajardynastin som styrt sedan slutet av 1700-talet och påbörjat reformer för att få det efterblivna Iran att moderniseras. Det var en tid då Iran präglades av framtidshopp, vilket bröts när en brittisk-sovjetisk invasion 1941 avsatte Reza Pahlavi och förde hans son Mohammed Reza till Påfågeltronen.
Reformismen var det Iran som FM-2030 hade en avlägsen kontakt med. När landet sedan vände sig mot reformerna, försvann banden för FM-2030.
Romanen Identity Card (1966) avslutade hans litterära bana. Det är en bok om en ung iranier som vuxit upp i väst och som återvänder. Huvudpersonen fastnar och dör i ett land som alltmer präglas av byråkrati, autokrati och självgod traditionalism. FM-2030 förstod att han skulle hamna i ett fack av mellanösternskildrare om han fortsatte som romanförfattare. Han hade funnit en mycket mer intressant destination: som världsmedborgare i framtiden.
Läs även andra bloggares åsikter om filosofi, litteratur, iran, samhälle, transhumanism, teknik, vetenskap
Intressant
