Imorgon uppdateras den ikoniska Domedagsklockan, en symbol för risken av en mänskligt skapad global katastrof. Nu står den på 90 sekunder till midnatt, det närmaste hittills.
Det var en grupp forskare med Albert Einstein och J. Robert Oppenheimer som år 1947 stod bakom Domedagsklockan, för att ge ett mått på risken för ett kärnvapenkrig. Klockan började gå från 23:53, sju minuter före midnatt. Mätningen rymmer ett mått av subjektivitet och påverkas av sin samtid. 1940-talets kärnvapen kunde nog inte kallas för en existentiell risk. Kubakrisen var över på 13 dagar, så den inte hann inte komma med i bedömningen för 1960-talet, och tiden före Kalla krigets slut verkade vara särskilt farlig. Riskerna har också blivit mer komplicerade att mäta, då klockan nu även omfattar hoten från klimatförändringar, cyberkrig, syntetisk biologi och AI.
Borde Domedagsklockan kompletteras med Väckarklockan? En mätning av tiden till en Singularitet för mänskligheten? Det som skulle mätas är mer objektivt, exempelvis framsteg inom AI, längre och friskare liv, ekonomiska milstolpar, CO2-nivåer i atmosfären eller energiproduktion. Väckarklockan kan symboliskt ställas på 05:53, sju minuter före gryningen.
Kanske att de två klockorna tillsammans skulle ge en mer fullständig bild av samtidens risker och möjligheter? Å andra sidan kanske de ger en slagsida för extremerna?
