måndag 18 februari 2013

Viva Mexico: vad är globaliseringen?

Globaliseringen beskrivs ofta som en tydlig process, ett kliv uppåt för ekonomi och sociala faktorer. Enskilda länder hyllas eller svartmålas som goda eller dåliga exempel. Snarare än att länderna gör ett samfällt kliv blir världen mer uppsplittrad. Det riktigt stora språnget beror ju främst på Kina med sin väldiga befolkningsmängd. När många kineser som levt i armod fått det lite bättre materiellt har det väldigt stora effekter.

Är Mexico ett framgångsrikt medelinkomstland, eller en misslyckad stat präglad av drogkrig och korruption? Ser vi till Mexicos politik har den nye presidenten Enrique Peña Nieto suttit i en dryg månad. Han är 45 år gammal men liknar mer en äldre generation av partigängare från PRI. När PRI var borta från presidentmakten stärkte guvernörerna sin makt över sina delstater.

Gel boy, som hans öknamn lyder, sågas därför av juristen John M. Ackerman i The Atlantic. Skälet till att Carlos Slim personligen kan äga 3,65 procent av Mexicos BNP är den mexikanska staten hjälpt till att skapa plutokraternas makt. Mexico har inte nått tillbaka till sitt läge innan recessionen år 2008.

En jämförelse skulle vara med hur Håkan Juholt och Barack Obama byggde upp sin politiska maktbas och ledarstil. Peña Nieto ska till sin fördel ändå ha tagit sig an Mexicos enormt mäktiga lärarfack. I Mexico kan en del lärare ärva sina jobb från sina föräldrar, deras löner är 80 procent av kostnaden för utbildning fast eleverna alltid brukar ha sämst resultat av OECD-länderna enligt PISA i matematik och läskunnighet.

Trots korruption, narkotikakrig och plutokrater är Mexico är världens elfte största ekonomi, efter Brasilien och Italien. Landet kallas för den aztekiska tigern. OECD bekräftar att andelen fattiga är förvånansvärt låga 18 procent och har minskat de senaste åren. De stora mexikanska problemet är inte arbetslöshet utan undersysselsättning, därför är arbetslösheten låg. Mordfrekvensen är inte så hög för att vara Latinamerika och är dessutom lägre än den var på 90-talet.

När vi tittar på ekonomin så kommer den att växa, Mexico spås bli en av världens störa ekonomier. Landet konkurrerar redan nu om den avancerade industriproduktionen med länder som Sydkorea. Ändå är det Mexicos grad av utvecklingen en besvikelse om vi ser tio år tillbaka.

Johan Norberg sa en gång om globaliseringsdebatten "våra motståndare förlorade, men jag ska inte säga att vi vann". Det är god sammanfattning av läget, utvecklingen fortsatte men utan entusiasm. Malthusianismen borde vara borta från kartan, men problemen är svårare än så i det breda mellanskiktet som Mexico och många andra länder rör sig in i. Det blir en mycket sammanklämd värld där utveckling knappast kommer att betyda att gå i de tidigare utvecklade ländernas fotspår.

Snarare pekar den nya skiktade världskartan på att världen kommer att utveckla många olika mönster för sociala strukturer. Globaliseringen håller dessutom på att markant ändra karaktär med automatiseringens genombrott. Vi behöver nog lämna tanken på globaliseringen som en rak process.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Intressant
Skicka en kommentar

Universalism mot brutalism

Det görs mycket sökande efter mening i dessa dagar då liberalkonservatismen spelat ut sin roll. Ibland så förs tanken om den stora state...