Det är bara ett spel, eller? Det är smått sanslöst att läsa om framgångarna för dataspelsföretaget Mojang och deras flaggskepp Minecraft. Spelets skapare Markus Persson, kallad "Notch" har nominerats av allmänheten som en av de mest inflytelserika personerna i världen i tidskriften Time.
Det låter som en riktigt bra story, och om det har journalisterna Daniel Goldberg och Linus Larsson skrivit boken Minecraft. Block, pixlar och att göra sig en hacka. Vi känner dem sedan tidigare från boken Svenska hackare. Bra uppsnappat av dem.
Boken är skriven på en spikrak journalistprosa där vi följer Notch Persson från pojkrummets dataprogrammering, över en uppväxt med en del tuffa familjeförhållanden, till att han jobbar för att uppnå sin dröm om att göra ett dataspel så bra han bara kan och så sedan världssuccén.
Boken ger en hyfsat bra bild av scenen för dataspel i Stockholm, av vådan att starta ett företag i it-branschen och om pionjärskapets prövningar. Läsaren får veta mer om förlagssidan för dataspel och hur indiescenen nu har en bättre chans än någonsin tidigare att kunna nå ut till en större publik och sälja.
Notch Persson är dramats huvudperson. Han verkar vara en vanlig kille, lite blyg, intresserad av sina saker samt sin enorma kärlek till dataspel och kodning. Kanske inte en stor filosof, fast med en del goda karaktärsegenskaper.
Minecraft är ett intressant avsteg från grafikhetsens tomhet i branschen, men det har sina föregångare som Second Life. Kan snilledraget ha varit Minecrafts relativa enkelhet, snarare än dess gränslöshet? Minecraft är ett engagerande spel, snarare än en hel existens som Second Life.
Berättelsens uppbyggnad känner vi till sedan IT-branschen målades upp som kampen mellan garageföretag i Silicon Valley och storföretag som Xerox och IBM. Goldberg och Larsson skriver en betydligt mer stillsam berättelse än så.
Det är möjligt att tjäna pengar som självständig utvecklare och det är anmärkningsvärt. Fast det betyder inte att det är lätt och det är viktigt att hålla förväntningarna på Mojang inom rimliga proportioner. Går det riktigt att vidareutveckla Minecraft, eller har fansen tagit över? Klarar Mojang att fortsätta sin kloka strategi för licensiering, att inte sätta Minecraft loggan på allt, utan produkter det passar på? Växer det bortom Notch Perssons vision, eller försvinner det som en fluga?
Det finns en del frågor som inte besvaras av boken om några rättstvister med tidigare partners eller om ett spel som var viktigt för Mojang eller om Notch Perssons skilsmässa som inträffade några månader efter boken kom ut. Hur står det till med Notch själv efter omvälvningarna? Svaren är troligen rätt enkla, men de hade varit intressanta att få.
Boken stimulerar till att tänka vidare på en utvikning om Stockholms it-värld för att undersöka villkoren för skapandet och om svenska företag riktigt befinner sig på rätt plats i ekosystemet. App-ekonomin kräver hel del slit. Det hemliga ingrediensen för it-undret undgår läsaren. Är pionjärtiden över för it-branschen, även om Notch Persson kan återgå till sitt skapande på rummet (om än nu det rummet ligger i centrala Stockholm)?
Fast de tankarna är utanför bokens fokus. Goldberg och Larsson kör hårt och ger en bra inblick i en värld som kan vara svår att se för dem som inte är besatta av spel och datorer. De kramar allt ur storyn, som kanske har sina begränsningar. Som Notch Persson sa, det är ju bara ett spel, om än ett bra spel.
Boken om Minecraft är engagerande och upplyftande, om än snabb läsning. De omkring två hundra sidorna blir lästa på några pauser under en konferens.
Läs även andra bloggares åsikter om minecraft, mojang, dataspel, ekonomi, internet, media, böcker, design, kultur
Intressant
Det låter som en riktigt bra story, och om det har journalisterna Daniel Goldberg och Linus Larsson skrivit boken Minecraft. Block, pixlar och att göra sig en hacka. Vi känner dem sedan tidigare från boken Svenska hackare. Bra uppsnappat av dem.
Boken är skriven på en spikrak journalistprosa där vi följer Notch Persson från pojkrummets dataprogrammering, över en uppväxt med en del tuffa familjeförhållanden, till att han jobbar för att uppnå sin dröm om att göra ett dataspel så bra han bara kan och så sedan världssuccén.
Boken ger en hyfsat bra bild av scenen för dataspel i Stockholm, av vådan att starta ett företag i it-branschen och om pionjärskapets prövningar. Läsaren får veta mer om förlagssidan för dataspel och hur indiescenen nu har en bättre chans än någonsin tidigare att kunna nå ut till en större publik och sälja.
Notch Persson är dramats huvudperson. Han verkar vara en vanlig kille, lite blyg, intresserad av sina saker samt sin enorma kärlek till dataspel och kodning. Kanske inte en stor filosof, fast med en del goda karaktärsegenskaper.
Minecraft är ett intressant avsteg från grafikhetsens tomhet i branschen, men det har sina föregångare som Second Life. Kan snilledraget ha varit Minecrafts relativa enkelhet, snarare än dess gränslöshet? Minecraft är ett engagerande spel, snarare än en hel existens som Second Life.
Berättelsens uppbyggnad känner vi till sedan IT-branschen målades upp som kampen mellan garageföretag i Silicon Valley och storföretag som Xerox och IBM. Goldberg och Larsson skriver en betydligt mer stillsam berättelse än så.
Det är möjligt att tjäna pengar som självständig utvecklare och det är anmärkningsvärt. Fast det betyder inte att det är lätt och det är viktigt att hålla förväntningarna på Mojang inom rimliga proportioner. Går det riktigt att vidareutveckla Minecraft, eller har fansen tagit över? Klarar Mojang att fortsätta sin kloka strategi för licensiering, att inte sätta Minecraft loggan på allt, utan produkter det passar på? Växer det bortom Notch Perssons vision, eller försvinner det som en fluga?
Det finns en del frågor som inte besvaras av boken om några rättstvister med tidigare partners eller om ett spel som var viktigt för Mojang eller om Notch Perssons skilsmässa som inträffade några månader efter boken kom ut. Hur står det till med Notch själv efter omvälvningarna? Svaren är troligen rätt enkla, men de hade varit intressanta att få.
Boken stimulerar till att tänka vidare på en utvikning om Stockholms it-värld för att undersöka villkoren för skapandet och om svenska företag riktigt befinner sig på rätt plats i ekosystemet. App-ekonomin kräver hel del slit. Det hemliga ingrediensen för it-undret undgår läsaren. Är pionjärtiden över för it-branschen, även om Notch Persson kan återgå till sitt skapande på rummet (om än nu det rummet ligger i centrala Stockholm)?
Fast de tankarna är utanför bokens fokus. Goldberg och Larsson kör hårt och ger en bra inblick i en värld som kan vara svår att se för dem som inte är besatta av spel och datorer. De kramar allt ur storyn, som kanske har sina begränsningar. Som Notch Persson sa, det är ju bara ett spel, om än ett bra spel.
Boken om Minecraft är engagerande och upplyftande, om än snabb läsning. De omkring två hundra sidorna blir lästa på några pauser under en konferens.
Läs även andra bloggares åsikter om minecraft, mojang, dataspel, ekonomi, internet, media, böcker, design, kultur
Intressant
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar