onsdag 22 maj 2013

Varg i klonad veum

När biologisk mångfald diskuteras handlar det om att människan utrotar djurarter. Människan har gjort mycket för att öka biodiversiteten.

Det finns en otrolig variation av husdjur och nyttodjur. Hunden är ett bra exempel. De hundratals hundraserna är alla Canis lupus familiaris, och härstammar från vargar som tämjdes för omkring 30.000 år sedan, då de lockades kvar vid människornas läger med matrester. Den intensiva aveln har gett hundarna radikalt olika utseenden, genom olikheter på några få gener.

I jordbrukssamhället blir hundarna viktigare, redan för 10 000 år sedan finns en ras som liknar våra dagars terrier och shar-pei.

Den riktigt hårda aveln börjar på 1800-talet, och då kommer de riktigt distinkta hundraserna fram, som bulldoggen. Sedan 1970-talet har designerhundarna kommit, med intensiv avel på personlighet, päls och utseende. Nya raser är labradoodle (avkomman av en labrador retriever och en pudel) och puggel (mops och beagle). Bäva månde puristerna, och i Sverige ses inte avel av blandras alls väl!

Den som ägnar sig åt blandrasavel utesluts ur Svenska Kennelklubben, även om aveln är väl genomtänkt och avelshundarna är testade för genetiska sjukdomar.

EU-parlamentet träter om klonad boskap. År 2007 blev kalven Dundee Paradise nästan lika känd som fåret Dolly, Dundee Paradise var den första klonade kalven. Företaget Cyagra öppnade en ny tid inom aveln, då kloning började bli en vanligare del.

Fördelarna för bönderna är stora. Kött och mjölk från klonade djur skulle bli för dyrt i dag. De djur som föds via kloning är snarare avsedda för avel, vilket ökar förutsägbarheten för bra avkomma. Det ger uppfödarna pålitlig tillgång till avelsdjur som är motståndskraftiga mot sjukdomar och som kan korsas in med andra djur.

Kloningen kan ge friskare djur, särskilt då den ger möjligheten att bevara hotade arter av tamdjur. Där skiljer den sig inte så mycket från den högteknologiska avel som finns redan i dag med provrörsbefruktningar och noggrann kontroll. Det svenska jordbruket har redan varit mycket framgångsrikt i sitt avelsarbete och har förädlat tamdjuren till hög produktivitet. Nu finns möjligheten att göra det ännu bättre.

Även kloningen har, som andra tekniker, lidit av barnsjukdomar. Det fanns en risk för att implanterade embryon, foster hos ko och får, växte sig för stora under graviditeten och fick allvarliga skador (kallat LOS - Large Offspring Syndrome). Samma problem fanns med provrörsbefruktningen när den först kom. Förekomsten av LOS har sjunkit, allt eftersom tekniken förbättrats, och är nu mycket låg bland lamm och kalvar. LOS har inte observerats hos klonade grisar och getter.

Slutprodukten av egenskaper är väl det viktiga, både för hundar och kor, inte avelsmetoden i sig?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Intressant

Bonobo ett föredöme?

Det finns en vurm för “det naturliga” i samtiden. Det har jag tagit upp tidigare om den lyckliga stenåldern , apan som människans spegel...