 |
| Image courtesy of [Ambro] / FreeDigitalPhotos.net |
Det talas mycket om att medierna är vinklade och snedvridna. En viss vinkel måste man alltid ha som journalist, annars blir det ingen artikel.
Oftast avses en politisk vinkel, en åsiktskorridor, men det viktigt att påpeka att journalismen inte handlar om direkt påverkan. Mer är det som Jasenko Selimovic tar upp, att vissa frågor och perspektiv inte tas upp för att de inte blir ihågkomna.
Inom vetenskapsjournalistiken är larmjournalistiken ett problem för att medierna hoppas koppla till läsarens vardag. Det inte minst för att studier av sämre kvalitet då tillåts komma fram i redovisningen. Epidemiologiska studier kommer att vara fler än randomiserade studier, därför att de första är billigare och lättare att utföra, men de kommer av sin själva metodik att vara mindre tillförlitliga.
Medieforskaren Matthew C. Nisbet har intressanta förklaringar på varför så många tror att medierna är vinklade.
Nisbet konstaterar att det finns så många fler medier idag och många läsare har problem med att skilja mellan nyhetsmedia och åsiktsmedia. Det är t.o.m. att många uppfattar åsiktsmedia som mer objektiva än nyhetsmedia, för att de skriver om att verkligheten ser ut som jag vill att den ska se ut.
Det finns dessutom många fler som granskar medierna och även mer synligt. Insändare som protesterade togs sällan in i tidningarna och få läste anmälningar till Granskningsnämnden eller Pressens Opinionsnämnd. Då verkar det vara att bias ser ut att ha ökat, det är i vart fler som klagar på snedvridning. Intressant nog ser Nisbet att elitgrupper, som ofta gynnas av medierna, uppfattar medierna som snedvridna.
Vetenskapsjournalistiken är ett exempel på det. Paradoxen är att journalister har lågt anseende hos allmänheten (även om vetenskapsjournalister har ett lite bättre) och forskare ett högt. Ett skäl till att det är så är att forskare oftast skildras välvilligt i medieinslagen, för deras rön och studier är ju journalistens story. Det är svårare att skriva en artikel om att en studie inte stämmer. Journalisten måste då förklara ämnet och ifrån det förklara varför forskaren har fel, vilket är svårare.
Summan av kardemumman är kanske att vi idag befinner oss i ett medieklimat som är långt mer varierat men många läser fortfarande som på tiden när det fanns få publikationer över huvud taget. Det går nog inte längre att tala om en åsiktskorridor, utan snarare om flera åsiktskorridorer.
Läs även andra bloggares åsikter om media, mediekritik, journalistik, samhälle, debatt, medievetenskap, pk, vinkel, alternativa
Intressant
