Försiktighetsprincipen säger att om konsekvenserna av en handling inte är kända, men det finns en risk för negativa följder, så är det bättre att avstå från att handla. Det innebär att vända bevisbördan från att bevisa att det finns negativa konsekvenser av en handling för att förbjuda den, till att man måste bevisa att en handling saknar negativa konsekvenser för att den skall tillåtas.
Många beslut inom inom forskning, vetenskap och politik och mycket av allas vår vardag styrs av försiktighetsprincipen. Jonathan H. Adler berättar om hur principen uppstod på 60-talet i Västtyskland och antogs som vägledande vid miljökonferensen UNCED i Rio de Janeiro 1992. Försiktighetsprincipen har också skrivits in i EU:s Maastrichtfördrag.
All mänsklig påverkan innebär förstås risker och effekter på miljön, det går inte vara helt säker på alla möjliga konsekvenser. Det har styrt över många beslut inom forskning och industri att föredra risker som är tidigare kända, även om de har större miljöpåverkan eller inte är naturligt förekommande.
Det finns två varianter av hur försiktighetsprincipen appliceras: den starka och den svaga definitionen. Den starka definitionen menar att försiktighetsprincipen skall användas fullt ut som en överordnad princip för lagstiftning på alla innovationer som på något sätt påverkar miljön eller mänsklig väl och ve. Den svaga definitionen av försiktighetsprincipen menar att det utifrån principen skall föras en offentlig debatt där fördelar och nackdelar noga övervägs och där debatten tjänar som beslutsunderlag.
I sin svaga form kan principen vara bra för att medvetandegöra forskare om de konsekvenser ett handlande kan få och mana till försiktighet i hur man applicerar nya rön, men om man inte tar rationell riskanalys på allvar, så används lätt principen bara till att avfärda allt nytt som för riskabelt.
Försiktighetsprincipen har applicerats på innovationer, inte existerande teknik som den nya tekniken skulle kunna ersätta. Teknik som skulle kunna vara både säkrare och mer miljövänlig kan alltså stoppas just för att den är ny. Kostnaden för vad det innebär att använda en ny teknik är svårare att sätta siffror på, då gynnas riskaversion. En intressant beräkning som borde göras är vilken kostnaden för försiktighetsprincipen har varit, ställd i relation till dess nytta?
Läs även andra bloggares åsikter om risk, sannolikhet, politik, samhälle, forskning, vetenskap, miljö, beslutsfattande, eu,
Intressant
Många beslut inom inom forskning, vetenskap och politik och mycket av allas vår vardag styrs av försiktighetsprincipen. Jonathan H. Adler berättar om hur principen uppstod på 60-talet i Västtyskland och antogs som vägledande vid miljökonferensen UNCED i Rio de Janeiro 1992. Försiktighetsprincipen har också skrivits in i EU:s Maastrichtfördrag.
All mänsklig påverkan innebär förstås risker och effekter på miljön, det går inte vara helt säker på alla möjliga konsekvenser. Det har styrt över många beslut inom forskning och industri att föredra risker som är tidigare kända, även om de har större miljöpåverkan eller inte är naturligt förekommande.
Det finns två varianter av hur försiktighetsprincipen appliceras: den starka och den svaga definitionen. Den starka definitionen menar att försiktighetsprincipen skall användas fullt ut som en överordnad princip för lagstiftning på alla innovationer som på något sätt påverkar miljön eller mänsklig väl och ve. Den svaga definitionen av försiktighetsprincipen menar att det utifrån principen skall föras en offentlig debatt där fördelar och nackdelar noga övervägs och där debatten tjänar som beslutsunderlag.
I sin svaga form kan principen vara bra för att medvetandegöra forskare om de konsekvenser ett handlande kan få och mana till försiktighet i hur man applicerar nya rön, men om man inte tar rationell riskanalys på allvar, så används lätt principen bara till att avfärda allt nytt som för riskabelt.
Försiktighetsprincipen har applicerats på innovationer, inte existerande teknik som den nya tekniken skulle kunna ersätta. Teknik som skulle kunna vara både säkrare och mer miljövänlig kan alltså stoppas just för att den är ny. Kostnaden för vad det innebär att använda en ny teknik är svårare att sätta siffror på, då gynnas riskaversion. En intressant beräkning som borde göras är vilken kostnaden för försiktighetsprincipen har varit, ställd i relation till dess nytta?
Läs även andra bloggares åsikter om risk, sannolikhet, politik, samhälle, forskning, vetenskap, miljö, beslutsfattande, eu,
Intressant
