fredag 21 december 2012

Vart tar forskningsanslagen vägen?

Ligger svenska forskare på högskolor och universitet på 12,8 miljarder kronor som de inte forskar för? Anslag som läggs på hög, en situation som självfallet kan upplevas som stötande av allmänheten. Skattemedlen ska väl gå till att forska för?

Situationen är inte en slump, både borgerliga och socialdemokratiska regeringar har önskat att kunna styra svensk forskning, det vill säga de strategiska satsningarna för att snabbt få fram ny forskning på områden som varit politiskt gångbara. Det gäller för institutionerna att spara anslagspengar till sämre tider, då den egna disciplinen inte längre är i ropet hos beslutsfattarna.

Det har skapat upp vissa grupper eller forskare som fått mycket god tillgång till medel, genom satsningar på ”spetsforskningen”, men som har problem att utföra ett gott forskningsarbete då resten infrastrukturen inte finns runt omkring dem.

Ansökningsträsket är ett problem, de flesta forskare ägnar en tredjedel av sin arbetstid med att söka nya anslag snarare än att forska. Särskilt svårt blir det för unga forskare, de får svårt att genomföra egen forskning då de blir tvungna att främst hålla sig kvar i systemet. Inte undra på att nydisputerade forskare gärna flyttar utomlands.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Intressant