tisdag 4 december 2012

Integritet är en praktik genom ny teknik


Tankesmedjan Fores släpper antologin Integritet i en digital värld om integritetsdebatten och dess framtid. Avsikten är att författarna ska svara på frågor om som hotar integriteten och hur mycket vi vet om informationen vi som användare lämnar ifrån oss i de sociala medierna. Detta särskilt då debatten om integriteten i samhället har avstannat sedan FRA-debatten.

Integritet i en digital värld lämnar tyvärr många frågor obesvarade. Läs mer i min recension av boken från den 29 november 2012 i Netopia.

Integritetsfrågan försvann efter FRA-debatten då det varken blev storebrorssamhälle eller anarki, skriver redaktör Jakop Dalunde i förordet till antologin Integritet i en digital värld – sju texter om individ och internet. Fores tar ett steg in i debatten om digitala frågor och har samlat några av de stora debattnamnen från då.

Ämnet är svårgripbart. Dalunde har gjort ett bra arbete med att göra texterna tydligare med en röd tråd genom boken. Det öppnar för fler läsare, annars förutsätter skribenterna att läsaren är väl insatt i den tidigare debatten.

Idéhistorikern Johan Norberg inleder med en historik över begreppet integritet, en rak utveckling från antiken till dagens liberala demokratier. Texten tar inte upp de konflikter som funnits runt integriteten även i öppna samhällen. Det hade gett mer handfasta råd för läsaren.

Författaren Isobel Hadley-Kamptz tar upp hur fri- och rättigheter utvecklas när det digitala och det fysiska smälter samman. Omständligt kommer hon fram till att integritet är en fråga om uppfattningar och konventioner. Integriteten finns mellan avskildhet och delaktighet. Givande läsning, men inte så uppseendeväckande slutsatser.

Nätdebattören Johanna Nylander konstaterar att personlig information blir viktigare  när tjänster blir personligt anpassade. Integritet borde vara en konkurrensfördel, snarare än något att friskriva sig ifrån. Påtvingad insamling löper risk för ändamålsglidningar. Tekniken glömmer inte, så Nylander har rätt i att integritet handlar om en förlåtande och frisinnad kultur på internet.

Var går gränserna? Framlidne Anders R. Olsson ansåg att integritet för privatlivet inte är samma som vi vill ha som medborgare. Det är bra att ta med till nationalekonomen Robert Östlings text. Integritetsparadoxen är att många ser integritet som viktigt, men få anstränger sig för den. Vi vet inte alla följder av att släppa ifrån oss personlig information. Myndigheterna måste ibland gå in och stoppa även frivillig informationsdelning. Östling gör en uppdelning mellan stat och företag, där staten sägs åtnjuta större förtroende. Fast vi vet kanske inte, som sagt, det fulla värdet av informationen som staten hindrar oss från att dela.

Teknikhistorikern Nina Wormbs berättar om att tekniken bytt karaktär flera gånger, och jämför med den första integritetsdebatten, Folk- och bostadsräkningen från 1970 och Datalagen som följde. Det är bättre att diskutera rättigheter i allmänhet än att särskilja det digitala. Korrekt, men inte så uppseendeväckande efter Arabvårens nätevangeliska brittsommar.

I antologins framblickande del blir det konflikt: Googles policychef Nicklas Lundblad mot historikern Rasmus Fleischer.

Lundblad anser att inställningen till datainsamling behöver förändras. I dag ska så lite data som möjligt samlas in för att analysera ett specifikt ändamål. Datainsamling ses ännu som något skadligt som individen inte kan överblicka. Den digitala ekonomins bränsle är information och regleringar som hindrar behandlingen av data kommer att påverka dess effektivitet. Hur uthållig är modellen? Data på nätet är ofta ostrukturerad och mängden växer. Det är viktigt att känna till syftet bakom sökningarna, annars kan resultaten feltolkas.

Fleischer ser omvandlingen av internet som en kris för den personliga sfären. Spotify ersatte Pirate Bay, Googles moln ersatte servern, Facebook ersatte RSS-läsaren. I det lägger han en värdering av vilket sorts internet som är att föredra. Det tidigare nätet var mer anonymt, fast det var mindre användarvänligt.

Integritet i en digital värld är tankeväckande men behöver en patch för att inte låsa in sig i tidigare standarder, protokoll och policy. Integritetsdebatten föll ifrån därför att standarder, trafikhantering och funktioner förändrades sömlöst med P2P-applikationer, mobilt bredband och appar. Nya idéer kom om nätets roll.

Den abstrakta synen på integritet ser inte de praktiska lösningarna över tid. Återkoppling, transparens och att upptäcka integritetens gränser är mer uthålligt för förändringar. Det kan leda till fler betalväggar eller att fler användare drar nytta av sin konsumentmakt.

Jämför det europeiska integritetsdirektivets centralstyrning med den relativa friheten i USA för intressenterna att lösa problem. Där behövdes inte lagstiftning utan konsumentmyndigheten FTC kunde få med Google och Facebook på ändringar och  göra uppföljningar de närmaste tjugo åren.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Intressant

Bonobo ett föredöme?

Det finns en vurm för “det naturliga” i samtiden. Det har jag tagit upp tidigare om den lyckliga stenåldern , apan som människans spegel...