söndag 9 december 2012

Rädda internet med ITU

Går det verkligen att rädda internet? Att begränsa ett fritt internet? Det låter som om internet var ett tydligt avgränsat fenomen. Den dualismen har funnits länge angående ett trots allt så komplicerat område som internetpolicy.

Tanken att rädda internet har funnits ända sedan John Perry Barlow förklarade internet självständigt. Sedan FN-konferensen World Summit on the Information Society (WSIS) hölls i Genève år 2003, ska USA som dominerat internet släppa mer inflytande till andra länder. Då diskuterades kampen om internet, eller som Vint Cerf nyligen skrev keeping the internet free and open.

Mellan den 3-14 december hålls World Conference on International Communications WCIT12 i Dubai av FN:s telekommunikationsunion ITU. Två frågor står i centrum: dels vem som ska betala för vad när det gäller internationell datatrafik och dels hur säkerheten på internet ska förbättras.

Det är lite svårt att hålla reda på då ITU höll en konferens på liknande tema i oktober på samma ställe i Förenade Arabemiraten. Då med betydligt viktigare utgångar som deep packet search 

Det finns en hel del underliga strukturer kvar från internets första tid kvar, se t.ex. det om ICANN ovan och att de nuvarande regleringarna för internationella telekommunikationer i ITU är från 1988. De var aldrig avsedda för att internet skulle förändras till att bli dagen allomfattande verktyg. Många saker, som decentraliseringen går det inte att ändra på så mycket, oavsett avtal, då de är "inbyggda" i internet.

Regleringar är inte alltid så lätta genomföra eller att driva igenom en organisation som länge styrts av konsensus och att inget behöver anta regler som de inte vill införa. Därför handlar det inte om någon kollaps, utan att det inte finns någon vilja att driva på fler frågor.

Det finns inte längre ett enda syfte med internet och det var inte tydligt när internet förändrades för många användare. Frågan om nätneutralitet är omdebatterad i sammanhanget, självfallet är Google mycket oroat över att få sin affärsmodell hotad. Google, Microsoft och andra nätjättar har förstås många lobbyister med i Doha. Frågan om säkerheten har hängt med sedan internet började med cyberkrig och spam i mailboxen till exempel.

Nätneutralitet, global tillgång till nätet, frihet och säkerhet är förstås alla viktiga frågor men krockar ibland med varandra. Där borde man fokusera på konkreta fall istället för abstraktioner.

Regleringarna från 1988 har fungerat därför att de medverkat till att göra internet lätt att laga, inte svårt att ha sönder. Ett nytt avtal måste hålla den lärdomen främst för att inte internet ska spricka upp med att vissa länder antar några regler och andra inte gör det.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Intressant

Bonobo ett föredöme?

Det finns en vurm för “det naturliga” i samtiden. Det har jag tagit upp tidigare om den lyckliga stenåldern , apan som människans spegel...