Det är en tuff fråga att ta upp problem med sociala medier. Vi befinner oss i ett stadium av internetpolicy där lägren fortfarande delas in i för eller emot internet. Jag frågade om det gick att se en bubbla av sociala medier? Har investeringarna hos politik och företag gett utdelning?
Joakim Jardenberg svarar. Det ger ett litet exempel. Joakim skriver att han är trött, fast det verkade som att han missade mina hypertextlänkar, där jag vidareutvecklade några av mina ståndpunkter. Sådant händer, det är bara mänskligt, men Joakim läser mig för snabbt. Frågan är i vilka tekniska strukturer som sådana missar blir lättare att göra? Kan ett budskap från ett företag missförstås, bara för att användarna inte klickar vidare och kollar dokumentationen?
Det finns en risk att särskilt snabbare sociala medier som Twitter blir en nischgemenskap som blir alltmer självrefererande. Asociala medier?
Det är svårt att komma in som nybörjare, finna personer att följa som delar de egna intressena, att sortera inläggen och följa en händelsekedja, inte minst då själva formatet uppmanar till att vara kortfattad snarare än tydlig.
Twitter har en supersmart tanke om att få andra företag att utveckla nya applikationer. Det är toppen, men om jag som användare inte har ett solitt gäng följeslagare som kan tipsa mig om applikationerna, så är de svåra att finna. Tröskeln är svår att ta sig över, inte minst därför att det börjar bli fler som kvittrar på nätet, bortom de mest avancerade datoranvändarna.
Mary tar upp min post på Skiften. Empatin är jag inte orolig för, utan hur väl fungerande gemenskaper etableras. De är inte självklara, och uppstår inte bara för att det finns fler kontakter. Det är den liberale ekonomen Hernando de Sotos tankar kring informell ekonomi som jag grundar resonemanget på. Marys exempel med nätdejting är intressant, då dejtingsiterna har höjt upp kraven på potentiella partners. De sociala medierna kan kräva ett skifte i struktur för att fungera, som Att dricka liberalt tar upp om partiväsendet och bloggarna. Obamas envägskampanj är inte stilbildande.
Evgeny Morozov tar upp intressanta tankar kring hur olika generationer använder sociala medier. Det var tankar jag tog upp i artikeln Digital fatwa, om Gaza-konflikten samt om läget i Tunisien och jag undrar vilka effekter det kan få för politiken? Några av tankarna stämmer ju även in för hur företag kan se på sin nya omgivning i de sociala medierna.
Det institutionella sättet att närma sig sociala medier är givande, inte minst för att det ger djupare studier kring det innehåll och de kontakter som tekniken skapar upp. De sociala medierna är i startgroparna, det är nu som många problem kan byggas bort eller tänkas till kring. Det är kanske det viktigaste skiftet, internet har blivit så moget att vi tänka till kring vad vi glömmer bort med internet.
Läs även andra bloggares åsikter om bloggar, sociala medier, teknik, internet, twitter, facebook, myspace, politik, innovation, samhälle, internet, jaiku
Intressant
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar