Det har gått inflation i beroenden. Vi är matberoende, internetberoende, sexberoende, motionsberoende, shoppingberoende eller chokladberoende lite till mans. Förutom den lösa användningen av ordet beroende finns det ett ökat bruk där man verkligen betraktar överkonsumtion som samma sak som drogberoende.
Beroende har alltid varit ett luddigt begrepp som förändrats över tiden, ofta mer av kulturella, sociala och politiska skäl än vetenskapliga.
Nuvarande definitioner tar fasta på tvångsmässigheten, abstinensobehag, svårighet att kontrollera användningen, ökad drogtolerans och ointresse för andra saker. Världshälsoorganisationen WHO tar med att den beroende vill sluta, men misslyckas. Det finns en fundamental koppling mellan drogmissbruk och ovanor. De är "viljesjukdomar" där vår motivation inte längre tjänar våra syften.
Teorin att beroenden bara är en fråga om bristande viljestyrka förklarar inte varför man fortsätter att ta drogen även efter att tillvänjandet gått så långt att ytterligare dosen inte längre ger njutning. En mer avancerad förklaring är obehaget vid abstinens och att tillvänjning tvingar missbrukaren till högre doser för samma njutning. Men borde inte beroendets obehag uppväga njutningen? Dessutom saknar många av de mest beroendeframkallande drogerna som crack och metamfetamin abstinensymptom.
Neurovetenskapen har istället studerat motivation: förändringar i vanor och motivation skapar beroende, oavsett om drogen ger njutning.
Läs även andra bloggares åsikter om hjärnan, neurovetenskap, forskning, narkotika, kokain, skadereduktion, harm reduction, politik, beroende
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar