Det finns något rationellt i underhållningen. Doktorn kan inte göra så mycket åt småsaker med vaga symptom som är vanliga i dag. De är ju inte så farliga, går oftast att hänvisa till livsstilsfaktorer som är svåra att vända på vid ett besök och behöver förmodligen inte medicineras. Så vi medikaliserar problemet på egen hand, och istället för att prova på alla läkemedel med sina biverkningar så finns alternativmedicinen där. Se på spikmattan.
Det finns inte så många inlägg i bloggosfären om Vetenskapsfestivalen i Göteborg (tipsa mig gärna om fler), vetenskapsbloggosfären är rätt svag, förutom i klimatfrågan där vetenskapen legitimerar politiska uppfattningar.
Få svenskar anger "schamanism" som religion i folkbokföringen.
Vetenskapen har inte tappat i förtroende i de kretsar som avgör hur landet skall styras, men mitt intryck är att den förlorat i förtroende och uppmärksamhet i samhället i stort.
Många i allmänheten upplever bråket mellan förespråkare av new age, pseudovetenskap och skeptiker med rätt ljumma känslor.
Benhård skepticism mot alternativmedicinen, med att säga att den inte är verksam eller ett slöseri av pengar, vinner den snarast sympatier. Många människor använder både alternativmedicin och skolmedicin som det passar, och tycker att de kompletterar varandra.
Finns än starkare drivkrafter bakom? Forskaren Karl Palmås har tagit upp frågan om en förvästligad buddhism håller på att bli ett ideologiskt komplement till kapitalismen? Vi blir inte shintoister när vi går till Hasseludden Yasuragi, men många för in sådana budskap i de bitar av livspusslet som de tycker ger livet en positiv laddning.
Vetenskapen väcker inte den passionen. Det är en fråga om vilka symboler vetenskapen får ta till sig, vilka budskap vetenskapen får komma med och hur vetenskapen får diskutera samhällsfrågor. Då ser vi sällan att innovation ses som lösningen på samhällsproblem, och en viktig del har varit omstyrningen av vetenskapsjournalistiken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar