Politiskt motstånd hindrar forskare i samhällsdebatten

Jag skriver Politiskt motstånd hindrar forskare i samhällsdebatten för Newsmill den 18 december 2008.

Politisk påverkan av forskningen gör att färre kommer till tals i samhällsdebatten.

Politik och vetenskap har alltid påverkat varandra intimt, men något har förändrats på senare tid. På 70-talet kritiserade ofta den gröna rörelsen vetenskapen och forskarna för att vara odemokratiska och även ansvariga för miljöhoten.

Det var inte alltid fel. Tilltron som fanns i samhället då till professorer, experter och centralbyråkrater kunde vara för okritisk. Misstron som spreds mot vetenskapen kunde dock gå längre än till sund skepsis, även så långt som till att vetenskapsförakt spreds i den offentliga debatten.I dag är det annorlunda. Miljöpartiets språkrör Peter Eriksson uppmanar forskarna att sluta huka bakom skrivborden, och tala i samhällsdebatten.

Det är ett tydligt bevis på vetenskapssamfundets stora inflytande, även Miljöpartiet vill nu omfamna vetenskapen, och få del av dess legitimitet. Många politiker tycker att det är svårt att tala om samhällsfrågor med utgångspunkt från ideologi och moral. Det är lättare att vara för en åtgärd för att den har stöd i forskningen än att den är rätt. Då blir forskningen mer politiserad än tidigare.

Konflikten mellan vetenskap och politik beror på att det i politiken ofta finns en tanke på att uppfattningar är lika med verklighet och fakta är förhandlingsbara. Då felanvänds eller överbetonas vissa vetenskapliga rön för att gynna en politik. Det medför att resurser och forskningstid tas från relevant forskning, onödiga regleringar införs, viktiga tillämpningar inte kan utföras- samt att inflytande och trovärdighet ges till de forskare som är mindre nogräknade.

Särskilt farligt blir det när man ser det som möjligt att enkelt kunna härleda en politik från naturvetenskapliga analyser. Områden som genteknik, folkhälsa, kärnkraft, klimatforskning, genusvetenskap, arbetsmarknadsforskning, läkemedelsforskning och kemikaliers miljöpåverkan står mitt i den politiska frontlinjen. Många forskare blir rädda för att tala då de utsätts för personangrepp eller attentat riktas mot laboratorier som forskar på djur eller bioteknik. Den hårdare politiska styrningen av forskningens medel kanske inte tystar forskare, men nog ger den klara signaler om vad som leder till karriär och forskningsanslag.

Forskare kan ge oss mycket kunskap om naturen och samhället. Allra bäst är det om de får debattera fritt, även om deras forskning går på tvärs, och det finns acceptans för flera olika synsätt i både forskningen och samhällsdebatten. Då blir forskningen livskraftig, och bidrar till samhällsdebatten.

Läs även andra bloggares åsikter om miljöpartiet, vetenskap, forskning, genteknik, genus, läkemedelsindustrin, arbetslivet, jobb, miljö, klima, folkhälsa, kärnkraft, kemi

Intressant