Genmodiferade virus mot klimathotet

Ironiskt nog kan gentekniken ge en hållbar lösning på energiproblemet. Med undantag av jordvärme, är solsken den yttersta källan till all den energi vi förbrukar. En liten mängd av detta skördas direkt via solceller, men för det mesta förlitar vi oss på växterna, och använder energi från solen från att framställa kolhydrater från koldioxid. Biomassa ger djur energi eller bränns för att frigöra värme.

Ett alternativ skulle vara att bygga upp styrkan i fotosyntesen till organismer som kan ge oss ett mer direkt användbar form av energi. Professor Angela Belcher från Massachusetts Institute of Technology, skriver i en artikel publicerad i tidskriften Nature Nanotechnology, att de nu har visat ett sätt att dela vattenmolekyler till syre och väte, som kan ge teoretiskt obegränsade mängder av användbara energi. Hon skapade ett ofarligt virus, en bakteriofag, som kallas M13. Den kan binda en iridiumoxid som katalysator och ett pigment, zinkporfyrin. Dessa ordnar sig i trådliknande strukturer, som fångar in solljuset genom att dela upp syre från vatten. Forskarna syftar till att utveckla system för att ge vätgas som ska samlas in.

Kommer vätgas någonsin kommer att bli ett realistisk energikälla? Väte är svårt att lagra, men det finns andra strategier. Vinnaren av Nobelpriset i kemi från 1994, professor George A. Olah har tillsammans med GK Surya Prakash ansökt om ett patent för att katalysera koldioxid till metanol på nanonivå. En utmärkt förnyelsebar energikälla utan koldioxid utsläpp.

Användningen av metanol i stället för vätgas skulle fortfarande möjliggöra användning av bränsleceller, och skulle också ge en energibärare som är mycket enklare att lagra och hantera. Kemin bakom är redan välkänd. Tricket är att integrera detta till en effektiv, kostnadseffektiv process som skulle vara ett realistiskt konkurrent till befintliga energikällor. Om processen är beroende av dyra, subventionerade förnybara energikällor för att producera vätgas, och sedan använder mer energi att för producera metanol, så låter det låter osannolikt att den skulle vara lönsam. Kanske det skulle gå i områden med mycket vattenkraft eller jordvärme.

Läs även andra bloggares åsikter om genteknik, virus, klimat, energi, forskning, vetenskap, teknik, kemi, bakterier

Intressant

Kinas stora gröna språng

Kina är världens fabriksgolv, med allvarliga miljöproblem och högre koldioxidutsläpp än något annat land. Det finns en medvetenhet om det hos de kinesiska myndigheterna, som satsat på grön teknik. Kommer Kina att genomföra Det Stora gröna språnget, som Thomas Friedman beskrivit i sin bok Hett, platt och trångt?

På senare tid har invändningar kommit från bland annat klimatdebattören Björn Lomborg. Kina investerar dubbelt så mycket i förnyelsebara energikällor än USA, men det mesta går åt till att producera till kunder i USA och Europa. Den handeln har tagit fart med bidragen till grön teknik. Ett exempel är att Kina tillverkar mer än hälften av alla solceller i världen men använder bara en procent av dem. En tredjedel av alla vindkraftverk som byggts används inte, enligt en rapport från Citigroup. Snarare förlitar sig Kina till 87 procent på fossila bränslen, mest kol enligt IEA, för sitt eget energibehov.

Enligt den senaste femårsplanen ska Kina uppnå 11,4 procent förnyelsebar energi till 2015, men det måste ses mot bakgrund av landets ökade energibehov. Idag får Kina 13 procent av sin energi tillgodosedd av förnyelsebara energikällor som biomassa och vattenkraft.

Det är svårt att beräkna kostnadseffektiviteten hos förnyelsebara energikällor genom de stora bidrag som stater i väst betalar för dem. Det är tydligt i hur kinesiska hushåll har tagit till sig solpaneler, de fungerar bra för att värma vatten eller ge husvärme till inte ens en fjärdedel av kostnaden. När grön teknik är effektiv och billig på riktigt, tar folk till sig den.

Sedan 2006 har Kina ökat sina utsläpp av växthusgaser så mycket att världen fått ett nytt USA sett till utsläppen. Det gör minskningar från små länder, som Sverige, rätt meningslösa. Nu är Kina det land som släpper ut mest koldioxid. Om det skall finnas en kontroll av koldioxidutsläppen så måste Kina vara med. Det kommer inte att ske i första taget.

Kina är nämligen beroende av kolkraftverk, som utgör 70 procent av landets energikonsumtion. Det finns inga exakta siffror, men Kina är tveklöst världens största producent och konsument av kol, med 13 procent av världens fyndigheter. Kinas konsumtion har ökat med 129 procent sedan år 2000, främst inom industrin och utgör nu 40 procent av världens konsumtion.

Skälet till ökningen är att kolkraften flyttar till Kina. Särskilt den energikrävande stålindustrin har i hög utsträckning flyttat dit. Finanskrisen har inte stoppat Kinas tillväxt, och därför är behovet av mer energi fortsatt stort. Den kinesiska regeringen lättar därför på några restriktioner som ålade fabrikerna med de största utsläppen ifjol. Det behövs, då energiförbrukningen ökar med 11 procent under 2010 efter en kall vinter och stålindustrins ökade behov.

Kina är inte bara en stor producent av kol, landet importerar alltmer kol. Kolgruvor över hela världen är beroende av kinesisk efterfrågan. Då den kinesiska ekonomin växer snabbt kommer restriktioner på industrier i väst riskera att råka ut för Amdahls lag, det är den långsammaste komponenten som bestämmer ett systems prestationsförmåga. Då kommer kostnaderna att stiga i de mest energiintensiva länderna, och flytta till dit det är billigare att producera, med en äldre teknik.

Miljörörelsen har rätt i att vi bör tänka på att utsläpp går till Kina, vad händer där med solenergi och vattenkraft? En hel del satsningar sker. Qinghai-provinsen är ett centrum för solenergi, och om Kina börjar att bygga ut högplatån i Tibet med solpanel så kan landet få en betydande ren energiproduktion. Den kontroversiella dammen vid Three Gorges kommer öka sin produktion, då Kina idag importerar vattenkraft från Bhutan och Laos.

Kina är dock ett kolland och kommer troligen att använda än mer över tiden. Annars skulle de inte sluta tjugoåriga avtal för tillgång till kolrättigheter utomlands. Kina förbättrar inte sin energieffektivitet lika snabbt som väst. Alla avtal som inte tar med Kina kommer att leda till högre utsläpp av CO2.

För Kina har en poäng med att föra sin energipolitik. Landets regering ser en osäker energitillgång för hela världen, även om vi undantar tanken om Peak Oil. Det finns många åldrande kol-, olje- och kärnkraftverk som måste stängas de närmaste åren. Pressen på förnyelsebara energikällor kommer att bli stor, och fossila bränslen kommer att vara fortsatt viktiga. De ser fler länder än Kina. Sydafrika bygger nu ett av världens största kolkraftverk med stöd av Världsbanken.

Många debattörer, som professor Hans Rosling, har fört fram att det inte är rättvist att ställa kraven på Kina. Kina har inte haft koldioxidintensiva industrier tidigare, och problematiken med koldioxid idag beror på tidigare industriländers utsläpp. Det är inte Kinas fel att landet nu får chansen att växa. Världen har förändrats snabbare än vad Hans Rosling och många andra anat. Kina är nu en politiskt, ekonomiskt och socialt mycket betydelsefull nation, och kan inte behandlas som ett u-land längre.

Den riktning som Kina tar, mot fortsatt kolanvändning eller grön teknik, kommer att påverka världen långt mer än vad som sker i EU och USA.

Läs även andra bloggares åsikter om kina, teknik, energi, klimat, doha, solenergi, kol, koldioxid, ekonomi, politik

Intressant

Desertec: skiner ännu solenergin?

Solenergi projektet Desertec borde väl ha goda förutsättningar för att lyckas? Jag intervjuade tidigare Jonathan Walters på Världsbanken om sol i Sahara.

Nu rapporterar tidskriften Der Spiegel om att Desertec har fått stora problem med att få ihop sin budget på 560 miljarder euro. Intressenter drar sig tillbaka. Problemet är skattemedlen som Der Spiegel tar upp och svårigheten med att bygga i länder som Algeriet, Marocko och Tunisien.

Solenergins problem understryker det som blivit tydligare efter de stora investeringar som gjort i förnyelsebara energikällor det senaste årtiondet: de är för dyra att producera jämfört med fossila bränslen. Satsningarna handlade inte bara om att vara klimatsmart, utan också att många räknade med att fossila bränslen skulle bli mycket dyrare på 10-talet. Skatter och avgifter drev på den observationen. Solpaneler kan ha blivit billigare att tillverka, men det har även olja och skiffergas.

Tanken att höja priset för kol, olja och gas tills att vind och sol kan konkurrera har inte riktigt fungerat som det skulle. Oavsett hur dyrt alternativet är, så måste man i slutändan göra uppfinningarna och implementera innovationerna.

Läs även andra bloggares åsikter om energi, teknik, solen, vindkraft, solenergi, innovation, politik, energipolitik, bistånd, miljö

Intressant

Dags att ge fart åt New Space, Jan Björklund

Jan Björklund är Sveriges rymdminister. Nu reser han till Neapel i Italien för att delta i ESA-rådets ministermöte. Läs mer om mötet och besluten för femårsbudgeten som är uppe på agendan hos Populär Astronomi.

Det är en tid av förändring i rymdfarten. Rymdfarten tar steg ifrån de stora rymdorganisationerna. Vi började att se de första förändringarna när NASA fick börja att förändra sin strategi, särskilt efter Barack Obama lade ned Constellationprogrammet, det som skulle ersätta rymdskytteln.

New Space, start-ups inom rymdteknik och rymdfarten, har fått luft under vingarna genom att NASA definitivt går från utförare till beställare. ESA har varit i den rollen, fast med mindre lyckade resultat, som Galileo-programmet.

Detta därför att skälet till att läget under Obamaadministrationen är bättre då vi jämför med hur NASA såg ut tidigare. Många att frågar sig hur länge SpaceX kan hålla ut med sina låga priser. Kritik har kommit om att kursen bara handlar om att hitta en ersättning för skytteln fast genom företag som SpaceX, ett Solyndra i rymden.

Frågan är fel ställd, hur länge kan de europeiska länder hålla igång sitt rymd-SAS? Att ESA inte specialiserar sig? Ska man satsa på en uppgradering av Ariadne raketerna? Elon Musk på SpaceX tycker det, det mest av budgeten går till jordobservation och navigation.

Dags att ge fart för New Space även i Europa. Om ESA ska vara inblandat i rymdfart borde det vara som just infrastruktur och beställare, inte utförare av tjänster. Här skulle institutionerna och företagen, som dem bakom Rymdagendan, kunna arbeta mer förutseende och entreprenöriellt. Det är möjligt att öppna upp, raketerna kan finnas tillgängliga hos billigare alternativ.

Läs även andra bloggares åsikter om rymd, teknik, rymdteknik, innovation, jan björklund, nasa, rymdstyrelsen, forskning, politik, esa, rymdfart

Intressant

Energi under Saharas sol

Det finns något med öknens vidder som lockar till stora projekt. Världens största solkraftverk håller på att byggas i närheten av staden Ouarzazate i Marocko. Självfallet inte i sanddynerna, där solpanelerna skulle sjunka ned, utan på en slätt i stenöknen.

Jag intervjuade i början av år 2011 Jonathan Walters, ansvarig på Världsbanken för strategi i Mellanöstern och Nordafrika.

I vilket skede är uppförandet av solenergianläggningen i Ouarzazate?

Anbudet för den första fasen är på väg att lanseras. Ytterligare information finns hos MASEN (marockanska solenergimyndigheten). Denna process har gått mycket snabbt.

Vilken är din uppfattning av hur MASEN klarar arbetet?

De har rekryterat bra personal, och fick upp farten mycket snabbt. Det visar ett starkt engagemang för solenergi på högsta nivå i Marocko. Solenergi är helt klart strategiskt viktigt för Marocko, och landet har i själva verket nu tagit ledningen i Medelhavsområdet. De uppvisar ett starkt ledarskap för klimatförändringarna, och förtjänar ett lika starkt stöd från Europa.

Varför kan de bästa stordriftsfördelarna uppnås i Sahara?

En kombination av naturliga förutsättningar, marknadstillgänglighet och finansieringsmöjligheter. Den naturliga skälet är solsken, låg luftfuktighet och mycket tillgänglig mark (med också en utvecklad infrastruktur). På marknaden finns två skäl: länder som är stora oljeproducenter vill använda mindre olja och gas för el, och använda oljan i något som har högre förädlingsvärde, så de är ute efter att producera el från solen.

Länderna i Nordafrika är tillräckligt nära för att Europa ska kunna se potentialen i grön el från solen, och solenergin ger också Nordafrika chansen att uppnå sina mål utan att öka utsläppen av koldioxid. De finansiella skälet är att dessa länder är berättigade till mycket mjuka finansieringsvillkor under Cancun-avtalet.

Sammantaget har processen för att mobilisera finansiering av projekt varit mycket lovande, men klara åtaganden krävs från EU:s sida i vissa fall, och det viktigaste är tillgången till den europeiska marknaden.

Världen behöver snarast en teknik för förnyelsebar energi som producerar el även när solen inte skiner och vinden inte blåser. CSP, koncentrerad solenergi, har goda möjligheter att lagra solvärme. Om tekniken blir tillräckligt uppbackad för att uppnå stordriftsfördelar, kan CSP ge en betydande del av världens framtida energibehov.

Kan den nuvarande oron i regionen stoppa projektet?

Det går så snabbt, det är inte möjligt att säga vad effekterna blir. Vi hoppas givetvis allihop att det blir fredligt. Skapandet av arbetstillfällen inom tillverkningsindustrin, som har hög potential i regionen, kan bli ännu viktigare än tidigare.

Läs även andra bloggares åsikter om solenergi, energi, teknik, marocko, världsbanken, miljö, forskning, sahara

Intressant

Har du koll på KOL?

Har du känt dig andfådd på sistone? Kommer det mycket slem när du hostar? Märker du att din kondition försämras och att du allt oftare blir stillasittande? Om du röker är det klokt att gå till din vårdcentral och be om att testas för KOL.

KOL, kroniskt obstruktivt lungsjukdom, är snart den tredje vanligaste dödsorsaken i världen. Kjell Larsson påpekar att det inte skulle behöva vara så. Larsson är professor och enhetschef vid enheten för lung- och allergiforskning vid Institutet för miljömedicin på KI och har gett ut boken KOL, det går att behandla.

”KOL är underdiagnosticerat på vårdcentralerna”, när patienter uppger att de är trötta och lätt bli andfådda tolkas det som vanliga ålderstecken. Då symptom för KOL i ett tidigt skede liknar astma (en annan vanlig obstruktiv lungsjukdom) så kan KOL förväxlas med astma. ”Spirometriundersökningar är viktiga för att diagnosticera KOL, men det är inte alltid vårdcentralerna använder dem”, många fall av tidig KOL skulle kunna upptäckas då. I en spirometriundersökning andas patienten i en apparat som mäter lungornas kapacitet.

WHO slår fast att tobaksrökning är den absolut vanligaste orsaken till KOL. I Sverige finns omkring 600.000 -700.000 sjuka och sjukdomen bryter oftast ut efter 45 års ålder efter 30-50 års rökning. Ungefär hälften av alla rökare drabbas av KOL. Arvet kan också påverka. Omkring en på 1600 har en ärftlig brist på äggviteämne, påpekar Larsson. För dessa kan KOL bryta ut redan före trettioårsåldern.

”Det är aldrig försent att sluta röka”, KOL går inte att bota men rökstopp, mer motion, sjukgymnastik och bättre kost minskar symtomen och höjer livskvaliteten. Medicineringen liknar den mot astma och bygger på läkemedel som framförallt ska andas in. Då används luftrörsvidgare som Spiriva och beta-2 stimulerare som Onbrez. Det bästa är om kombinationsläkemedel ges, så att det blir lättare att hålla reda på behandlingen.

Får andra än rökare KOL? ”Gruvarbetare, folk i tredje världen som eldar inomhus, så internationellt är inte KOL relaterat till rökning hos kvinnor som här i Sverige”

KOL är en sjukdom att ta på allvar. För de flesta som slutar röka är det en lindrig sjukdom och det går att leva ett fullt normalt liv, ”ju fler som testar sig för KOL tidigt, desto fler går att rädda och desto bättre blir livskvaliteten för de sjuka”.

Läs även andra bloggares åsikter om vård, kol, lungor, forskning, vetenskap, medicin, läkemedel, hälsa, folkhälsa

Intressant

Energi året om?

En trygg energiförsörjning är avgörande för ett modernt samhälle. Regeringens energiöverenskommelse har satts ifråga efter ledarbytet i Centerpartiet. Storbritannien planerar att göra stora sänkningar i utsläppen av växthusgaser. Samtidigt ska Tyskland stänga sina kärnkraftverk efter katastrofen i Fukushima.

Länder som vill minska CO2-utsläppen kan minska sin totala energianvändning, men det bara skrapar problemet på ytan. För att uppnå målen måste själva produktionen förändras.

För att uppnå målen, måste energiproduktionen utvecklas på ett sätt som behåller ström i ledningarna, till ett pris som konsumenterna är beredda att betala. Tyskland, som nu ska avveckla kärnkraften, ska bygga vindkraftverk och satsa på solenergi.  Liknande utvecklingar kan vi se hos andra länder som Storbritannien och Italien.

Kärnkraftsverken står alltför ofta stilla i Sverige, delvis för att de ju egentligen skulle vara nedlagda vid det här laget. Vind och sol är energikällor som inte alltid ger kraft när den som bäst behövs, eller lika mycket under årstiderna. Strömmen kan komma när efterfrågan är som lägst, och behöver uppbackning från andra energikällor. Det lägsta behovet av el är dessutom ganska högt i Sverige. Danmark kan få 20 procent av sitt elbehov från vindkraft, men i praktiken blir det bara 10 procent. Resten exporteras till Norge och Sverige med förlust.

Problemet är att beroendet av gas och kol riskerar att öka. Förnyelsebar energi kan definitivt spela en viktig roll i energiförsörjningen men då gäller det att förbättra förmågan att klara av förutsägbara toppar och dalar i efterfrågan.

Europeiska Unionen har antagit en agenda. Namnet på agendan är EU 202020 – målet är att till år 2020 göra en energibesparing på 20 procent, en utsläppsminskning på 20 procent och att 20 procent av energin ska komma från förnyelsebara energikällor. EU 202020 låter ju onekligen elegant, men går det att genomföra? EU är rätt entusiastiskt på att anta mål som medlemsländerna sedan inte håller.

Numer verkar målet ändrats till EU 202015 – att EU:s medlemsstater sänkt målet för den förnyelsebara energin till 15 procent. Det kan låta som lättare att uppnå, men det berör hela energibehovet, även uppvärmning och transporter. Därför går det åt mycket bidrag till att isolera hus och utöka användningen av biobränslen för transporter.

Och efter år 2020, då EU ska gå in för utfasning av fossila bränslen? Det är svårt att tro att detta kan uppnås utan en del tämligen radikala tekniska innovationer.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, energi, vindkraft, kärnkraft, europa, eu, teknik, miljö, forskning

Intressant

Cigaretterna är rökta!

Årligen dör i Sverige 6.400 människor av sjukdomar relaterade till rökningen. Globalt är rökningen ett stort problem, där världshälsoorganisationen WHO räknar med cirka 5 miljoner döda varje år, och att kanske så mycket som att en miljard människor dör till år 2100.


Förutom lungcancer är över 80 procent av alla fall av strupcancer och 90 procent av all muncancer kopplade till rökning. Det farligaste med rökningen är inte nikotinet. Nikotin är ett milt stimulerande medel med lugnande effekter. Nikotinet ger rökaren njutning och leder till beroende.

Det är röken som rökaren andas in från de förbrända tobaken och minst 3.000 andra tillsatser som är farligast. Cigarettrök innehåller mellan 2-6 procent koloxid, vilket minskar rökares hemoglobin med i medel 15 procent mot 1 procent för icke-rökare. Frågan är vilken roll som passiv rökning spelar?




Tobaksbruket kommer från Amerikas indianer. Var inte rökning ohälsosamt även för dem? Nu fanns det inga tio-fredspipor-om-dagen-rökare, snarast var tobaken en rituell drog. Det var med européerna som tobaken blev en handelsvara. Cigaretter kom sent, tidigare rökte de flesta pipa och cigarr eller använde tuggtobak och snus. De gjordes med den tobak som blev över från andra produkter.

Cigarrtobak, som Havanna, har en nikotinhalt på 1,5 procent jämfört med 4-6 procent i den tobak som används för cigaretter. Före det kemiskt behandlade pappret och säkerhetständstickan var det otympligt att röka dem. Tuggtobak var vanligare och först i början av 1900-talet gick cigaretterna om alla andra former av tobak.

Den tyske läkaren Robert Koch, blivande Nobelpristagare, studerade tuberkulos och drog felaktigt slutsatsen att bakterierna kunde smitta genom spottade tobakssafter från tuggtobak. Cigaretter sågs som det hälsosamma alternativet. Under världskrigen var cigaretter en billig förstörelse för soldaterna, då tillverkningen var lätt att mekanisera. 


Nikotinets egenskaper har varit kända än sedan 1500-talet, och studerades kemiskt på 1800-talet. År 1942 rapporterade L.M. Johnston i The Lancet om sina experiment med att injicera rökare med nikotin och att de fick sina behov uppfyllda av sprutorna. Johnston visade också på kroppens tolerans byggs upp för högre doser.

Det finns få ämnen som är så väl studerade som nikotin. Det är därför som tobaksbolagens försvar att förneka nikotinets beroendeframkallande egenskaper, driven av rädslan att bli stämda för skadorna, var dömt att misslyckas. 
Svårigheten låg i att koppla rökning med lungcancer.

Det brukar sägas att det inte är svårt att sluta röka, men människor reagerar olika på nikotin. Vilka rökare som lyckas sluta tvärt är ingen slump. Det är med nikotin som med alkohol; de flesta dricker inte för att bota abstinensbesvär utan för att få en trevlig effekt. De rökarna hade lättare för att sluta.


Rökningen är inte en last längre, en synd att straffa bort, utan har blivit en klassfråga och hänger därför ihop med andra svåra sociala och psykiska problem. Högst andel rökare finns bland kvinnor med svår ekonomisk situation, där var tredje röker dagligen. Det är därför som hjärt- kärlsjukdomar ofta inträffar inom samma grupper, i kombination med dåliga kostvanor och alkoholvanor.


Problemet med Tobakskonventionen är att den antar ett sätt att bekämpa tobakens skadeverkningar globalt, den amerikanska moraliserande tanken att sluta eller dö. Sluta tvärt kommer inte att vara normen längre. De återstående rökarna kommer inte vara lätta att behandla, och att trappa upp dagens politik ger inte samma resultat som tidigare.


Det är svårt för de flesta och att dra ned på antalet cigaretter leder ofta till att man röker mer intensivt med längre och djupare drag för att få samma intag av nikotin. Det finns flera produkter för att sluta röka som nikotintuggummin, nikotinplåster och vareniklinpreparat. 


Hjälpmedlen för rökavvänjning, som plåster och tuggummi, har lägst risker men har nackdelen att de är dyra, ibland svårare att använda och dessutom får man inte köpa dem i butik. Sverige är ett undantag som tillåter det. Få lyckas att sluta genom dem. Vareniklinpreparat har kopplats till svåra depressioner och självmord, men det finns skäl att ta uppgiften med en nypa salt.

Fotografi Uffe Johansson

Snuset har tagits upp som ett alternativ, men det är en kontroversiell tobaksprodukt och med ett omdebatterat hälsoläge. En debatt har gällt risken för cancer i bukspottskörteln, även om risken knappast är högre än för rökning.

Oavsett snusets fördelar är det inte troligt att kunskapen om snuset kommer att bli mer spridd utanför Sverige.
 För att berätta om snuset för konsumenterna skulle innebära att tillåta tobaksreklam. Alternativt skulle folkhälsomyndigheterna få gå ut med informationskampanjer om snuset och dess fördelar för rökare, och det kommer troligen inte att ske.

Rökningen är ett stort hälsoproblem, men för att kunna lindra skadorna bör man se över inte bara att informera folk om riskerna att börja (förmodligen det som gör mest skillnad), eller hur man kan sluta, men också att skydda dem som fortfarande röker.

Läs även andra bloggares åsikter om rökning, tobak, snus, cigaretter, hälsa, historia, forskning, vetenskap, eu, europa, indianer, cancer

Intressant

Framtidens sex

Debatten om sexualitet är fortfarande fixerad vi de rätt strikta kategorierna manligt och kvinnligt. Debatten om framtidens sexualitet kommer att se ut är rätt förutsägbar. Ett tidigare inlägg tog upp vad sex är till för: syftet är att främja könskriget.

I den här radioessän tar jag upp hur framtidens sex kommer att se ut



Det är fortfarande en het fråga om föräldrar ska få välja kön på sina barn, att äldre människor i allt högre grad bevarar en könsdrift är också en känslig fråga.

Diskussionen om att välja vilket kön som man vill vara är väletablerad, däremot är asexualitet - att inte vilja tillhöra ett kön fortfarande kontroversiell och laddad med konflikt. Att konflikten inte brutit ut beror nog på att de asexuella är så få till antalet, än så länge.

Grunden i konflikten om sexualiteten på 2010-talet rör förstås autenticiteten. Sexualiteten uppfattas idag som ett naturligt, spontant och känslomässigt område i livet. Att sex skildes från kärlek på 60-talet är fortfarande lite laddat, att sex och fortplantning skiljs åt i vår samtid har mildrats då barnafödande i vilket fall som helst gick in i livets mer planerade områden.

Människor har alltid försökt skräddarsy relationer efter ekonomiska och sociala faktorer, men sexualiteten är däremot ny för samma omsorg. Kär genom ett piller? Bara möta sin partner på internet? Upplevelsen att sex är rätt oviktig? Reaktionen från intervjuaren i klippet nedan är rätt vanlig. En brist på diskussion kring framtidens sex inte att tränga undan det. Det går inte över med tiden, det är inte bara en fas.



Läs även andra bloggares åsikter om sex, porr, forskning, vetenskap, neurovetenskap, hjärnan, gay, queer, internet, samhälle, politik, dygd, barn, hälsa

Intressant

Könskriget stärker avkomman

Sexualiteten är ur evolutionens synvinkel kanske det viktigaste hos oss människor. Efter att vi har fortplantat oss och fört våra gener vidare så bryr den sig inte om hur det går för oss som individer. Fast sex är ju mycket mer än så, och även om sex och samlevnad är synlig för oss på ett helt annat sätt än tidigare finns mycket att utforska.

Det går att tala om sex mer öppet än på till exempel Hugo Gernsbacks tid, men visst är det laddat. Vi har debatter i Sverige om att riksdagen gått emot regeringen ifråga om äggdonation för ensamstående. I många länder, även i Europa är homosexualitet kontroversiellt, och även här i Sverige hörs röster för att begränsa möjligheten till abort. Det var inte så länge sedan p-pillret slog igenom, kan den avancerade sexologiska debatten och stora och små förändringar lämnat många i kölvattnet för den sexuella utvecklingen?

Först och främst, vad är sex till för? Varför föder vi inte bara ungar vid rätt tidpunkt? Växtekologerna Åsa Lankinen och Josefin Madjidian vid Lunds universitet publicerade en studie om en nordamerikansk blomväxt som heter Collinsia heterophylla. De dokumenterade kriget mellan könen hos växten.

En del pollenkorn påverkade pistillens yta så att just deras pollenslangar trängde in i pistillen före de andra pollenslangarna, och befruktade fröna. Det är till nackdel för fröbildningen, så forskarna ser indirekta bevis på att ståndaren och pistillen är inbegripna i en kapprustning.

Collinsia heterophyllas sexualitet och människan skiljer sig förstås åt, men sexualiteten, dess laddning och spelet kring den fyller samma funktion. Det ska inte vara för lätt att para sig och få en avkomma. Sexualiteten driver på evolutionen i snabb hastighet. Då levande organismers miljö förändrats hastigt under hela jordens historia har det varit en fördel att kunna muteras långt snabbare mellan generationerna.

Läs även andra bloggares åsikter om forskning, vetenskap, botanik, sexualitet, sex, könskrig

Intressant

Är neurovetenskapen ett psykotyckeri?

Kom du fram till dina åsikter för att du är dum i huvudet?

Det är ett riktigt nedsättande sätt att tala om någons politiska åsikter eller bevekelsegrunder på. Har du använt det argumentet kommer samtalet inte att bli särskilt konstruktivt.

Andrew Ferguson skriver en artikel i Weekly Standard om hur rön från psykologin och hjärnforskningen används för att påskriva politiska ställningstaganden beteenden och attityder. Forskarna når sina slutsatser i förväg genom hur de psykologiska testen konstrueras. Det är neurovetenskapen som står i fokus igen, är det fråga om neurononsens?

Plötsligt kan allt förklaras genom hur hjärnan fungerar, att allt du gör sägs påverka intelligensen och intelligensen påverkar allt du gör i ett cirkelresonemang, eller att darwinismens naturliga urval används som förklaringsmodell på saker Charles Darwin aldrig övervägde. Det strävar åt att ge heltäckande förklaringar som har svårt att falsifieras.

Det är ett problem, som Ferguson påpekar, att många studier på universiteten är observationsstudier med sällan ett särskilt bra urval av försöksgruppen. Ferguson tar upp överrepresentationen av amerikaner med asiatiskt ursprung och vad det ger för snedvridningar i attityderna.

I Sverige speglar grupperna ofta de snedvridningar som följer på studentpopulationen här. Studenter är inte typiska representanter för hela befolkningen, men ställer upp på tester för en låg ersättning. Studierna kan sällan ge den tyngd åt fynden som sedan förs fram i pressmeddelanden och nyhetsartiklar, se mer i Föredrar verkligen stressade män tjockare kvinnor?

Det kommer en strid ström av artiklar och böcker. Exempel är rön som säger att rika har sämre moral, ekopsykologi som sägs förklara varför inte människor inte följer förvetenskapligade gröna värderingar eller som sjukdomsförklarar konsumtionsmönster.

Ferguson pekar också på att vilka som kallas liberaler och konservativa i studierna är högst godtyckligt. Ett av hans exempel: innebär ett ordnat skrivbord att man har ”konservativa” politiska idéer? Ett oordnat att man är vänster? Det är faktorer som, utan tillräckligt stöd, dragits upp för att säga saker om komplicerade sociala och politiska sammanhang.

Det sägs vara en strid om verklighetsbeskrivningen, där vetenskapsskribenten Chris Mooney kommit fram flera gånger, nu i år med boken The Republican Brain: The Science of Why They Deny Science—and Reality. Det är ett kusligt anslag, republikanernas politik sägs vara ett ”angrepp på verkligheten” och bero på att republikaners hjärnor skulle se annorlunda ut än demokraters.

Då går man inte in för att kritisera politiska motståndares åsikter, utan politik hänförs till neurologi och psykologi. Hur ska då ett demokratiskt samtal vara möjligt? Den andre hävdar sin åsikt bara för att hårdvaran i den felprogrammerade hjärnan ser ut så. Den egna åsikten är däremot objektiv sanning, alla vet egentligen vad som bör göras och hur.

Sanningen är att även den egna åsikten ju självfallet uppstår ur en blandning av rationella och irrationella faktorer och att påverkan från gener och neuroner är för avlägsen för att konkret påverka vardagslivets attityder. Det är många tankefel som återkommer i sammanhanget, men de är snarare högst allmänmänskliga.

Försöken att förklara komplexa sociala fenomen och individers attityder genom politikens allt för enkla partietiketter, är ett totalitärt synsätt på människans liv som samhällsvarelse. Dessutom politiska etiketter som allt färre människor identifierar sig med – både i USA och Europa ökar antalet väljare som inte identifierar sig med något parti.

Artikeln i Weekly Standard spårar detta ”psykotyckeri” till vissa forskares vänsterpolitiska åsikter. Det stämmer delvis, risken är att gå för långt åt andra hållet om att alla vetenskapliga rön beror på bias.

Det gäller inte bara partipolitik. En jämförelse är hur psykologen Cordelia Fine kritiserar neurosexismen, där skillnader i hjärnan mellan män och kvinnor dras ut till att förklara fenomen som inte kan hänvisas till blott neurologi.

En annan viktig faktor är att forskningen om hjärnan är ny, likaså trendiga forskningsfält som evolutionsbiologi och beteendeekonomi. Alla nya fält har en osäkerhet i sina avgränsningar och rymmer en risk att osäkra rön dras ut till att förklara för mycket.

Läs även andra bloggares åsikter om klass, forskning, hjärnan, vetenskap, neurologi, psykologi, beteendeekonomi, usa, demokrater, republikaner, ekopsykologi, media, politik, ekonomi, evolutionen, darwinism, moderaterna, socialdemokraterna, demokrati

Intressant

Charles Duke, fortfarande yngst på månen

Det är 40 år sedan Charles Duke gick på månen. Nu var den forne astronauten i Stockholm för att tala på utställningen A Human Adventure på Tekniska muséet. Hur är det att träffa en rymdhjälte? Många gamla astronauter är utleda på att intervjuas om sina färder. Duke är däremot öppen, artig och professionell. Entusiasmen och äventyrslustan från månlandningarna gick att känna av.



Charles Duke berättar om sin månresa

”Vi borde ha tagit fler PR-bilder på astronauter”, säger han fundersamt. ”Nu tog vi främst vetenskapliga bilder”. Ofta skyms syftet med månlandningarna bakom mediasensationen. Särskilt Apollo 16 var en vetenskaplig expedition, med syfte att landa i ett geologiskt mycket intressant område vid den slitna Descartes- kratern. Forskningsresultaten blev intressanta, tidigare trodde man att området formats av vulkaniska flöden med olika viskositet. Det visade sig snarare vara att mycket av stenen i kratern är fragment av meteoritnedslag som förångats. De hittade vulkanisk sten som kylts ned mycket långsamt och blivit puder eller förglasad sten. Måndamm täcker allt. Det finns ingen is på månen. Däremot finns det fruset kväve som påminner oss om is.

Apollo 16 samlade in 98 kilo av totalt 378 kilo månsten. Duke och de andra fick läsa i en master i geologi och fick en genomgång om hur fynd skulle samlas in och katalogiseras med bilder från de automatiska kamerorna från Hasselblad, så att geologerna på Jorden skulle kunna hålla reda på stenfynden. ”Ingen färgprakt på månen. Svarta, vita, grå stenar, ser inte så olika ut”. Idag är de flesta astronauter forskare, berättar han, så systematiken i insamlingen skulle vara mycket noggrannare.



Då det inte finns någon atmosfär kan värmen från solen bli farlig. Rymddräkterna klarade 130 grader, men månytan värms upp mer av solen så de lämnade när temperaturen stigit till 110 grader. Materialet i dräkterna är mycket hållbart för både hugg och slag, så mikrometeoriter var ingen fara.

Den största risken med månpromenaderna var snarare att bli överhettad och få värmeslag, särskilt då månens låga gravitation lurar astronauten att överanstränga sig i 160 kilo tunga dräkten. Nog känner sig en människa lättare på månen, men blir inte Stålmannen för det. Kylsystemet i dräkten är därför mycket viktigt, och en gång höll det på att sluta illa. Duke ville leka mån-OS och hoppa högst i sin dräkt, tappade balansen och föll nästan på rygg. Om han inte vänt sig i fallet i sista stund, hade han slagit sönder syretanken och kylsystemet.

Mest sensation för Apollo 16 väckte månbilen. En lättstyrd batteridriven rover som var packad på landaren och monterades efter landningen. Maxfarten låg på 17 km/h och astronauterna såg till att inte åka längre bort än sex kilometer från landaren. Vid ett nödstopp skulle de ha chansen att gå tillbaka innan luften tog slut. ”Rovern står kvar på månytan så om du vill ha en kärra för åtta miljoner dollar så kan jag berätta var den finns att hämta. Ingen rost, fast du får nog byta batteriet”, skämtar Duke. Har bilen inte blivit träffad av en meteorit fungerar den troligen.


Månbilen på utställningen

Duke är fortfarande den yngste som gått på månen. Mycket av rymdprogrammet har lagts i malpåse till hans besvikelse. Kanske borde han ha tagit chansen att fortsätta med rymdskytteln, fast nu är är det yngre förmågors tur. De kommersiella rymdresorna ser han fram emot och omtalar Space X, Nevada orbital science, Boeing och rymdturismen från Kiruna som Virgin Galactic påbörjar. Men det är månen som han fortfarande ser som mänsklighetens tröskel ut i världsrymden. ”Vi borde bygga en bas på månen, som forskningsstationerna på Antarktis, en sådan går att underhålla. Resan till planeten Mars är nästan en enkelriktad resa. Vi kommer att åka dit, så småningom, men månen är fortfarande det mål som går lättast att uppnå".

Läs även andra bloggares åsikter om rymden, nasa, usa, historia, teknik, teknikhistoria, månen, rymdfart, samhälle

Intressant

Tidernas rymdutställning, a Human Adventure

A human adventure- The Exibition har öppnat på Tekniska museet i Stockholm. Det är världspremiär för utställningen, som sedan skall gå vidare till andra museer. Det är Tekniska museets största utställning någonsin som pågår fram till den 6 november 2011. Vad kan besökaren förvänta sig? Skapar A human adventure aha-upplevelser och förundran?

Nos och cockpit på rymdfärjan Atlantis

Utställningen är i skrivande stund inte riktigt färdigställd och kommentaren i audioguiden stämmer inte överens med utställningsobjekten. Det är beklagligt, men om man väntar med besöket en vecka eller så borde allt vara på plats.

Motorn för Titanraketen anländer till utställningen på Tekniska Museet

Halda-klockan som bars av Christer Fuglesang på hans färder. En rymdklocka till priset av 80.000 kronor, fast fortfarande är nog Omega Speedmaster Professional tuffast?

Utställningen ger en hel del valuta för pengarna, och den är enormt fascinerande för rymdentusiasten. Nackdelen är att berättelsen om rymden främst handlar om NASA och månkapplöpningen.

För barnen finns en avdelning där de kan få prova på astronautlivet, här ses en gravitationsslunga.

Tidiga tankar om rymden visas med 1800-talets science fiction författare, men även Tsoikovskijs raketekvation hade varit intressant att ha med. Det skulle ha betytt en del matematik och fysik, och det hade nog publiken klarat av.

Rena rama steampunk

Sedan återges rymdkapplöpningen ur ett amerikanskt perspektiv, även några sovjetiska artefakter finns med (den briljante Sergej Koroljov får vara med på en bild). Rymdkapplöpningen är spännande, men skedde för mer än 40 år sedan.

En kopia av månbilen som astronauterna använde. Originalet står kvar på månen.

Efter månlandningarna så avtog mycket av rymdfarten. Besökaren får se modeller av Skylab, och interiörer från rymdfärjan (som får ett sista uppdrag i april, sedan läggs rymdfärjorna ned). Rymdstationen Mir och den internationella rymdstationen ISS tas inte upp.

Cockpit på rymdfärjan Atlantis

A human adventure ger med sin utformning inte bara en intressant inblick i hur spännande teknik är, men också i att läget just nu är problematiskt för att fortsätta utforskningen av rymden.

Läs även andra bloggares åsikter om rymden, teknik, historia, forskning, vetenskap, museum, nasa

Intressant

Larmen vingklipper vetenskapsjournalistiken

Utdelning av Aspengrenstipendiet, och Ulrika Björkstén mottar priset. Björkstén är chef för Vetenskapsredaktionen på Sveriges Radio som finns i Uppsala. Det är välförtjänt, utan tvekan. En nyckel till kunskapsspridning.

Så säger Ulrika Björkstén något viktigt i sitt tacktal. Björkstén påpekar att Sveriges Radio Vetenskapsredaktion är den enda som har kritisk massa i sin rapportering. Det är sant, vem skulle annars vara på tal att vinna pris?

Samma sak twittrar de engelska vetenskapsskribenterna Martin Robbins och Ed Yong om när det gäller BBC inför en prisgala. BBC var med sin vetenskapsrapportering de överlägsna vinnarna. Robbins och Yong skämtar om vilken klåpare i nomineringskommittén som satt upp en kandidat på listan som inte tillhör BBC. De skojar, fast skämtet speglar verkligheten. Det är inte särskilt goda tider på många håll i världen.

En titt i enlighet med Martin Robbins sondering av det brittiska landskapet så ser vi en liknande situation i de svenska medierna. Det finns tidskrifter som främst lutar sig mot iögonenfallande bilder och forskningsrön med häpnadsväckande wow-faktor för läsaren (dino-porr!). Det finns populärvetenskap med något tyngre innehåll, även om de självfallet mest skriver om populärvetenskap snarare än vetenskapsjournalistik. Dagstidningarna lyser med sin frånvaro i båda länderna. Vetenskapsjournalistiken uppfattas som relativt dyr av ledningarna på tidningarna, som all annan specialjournalistik.

Hur gick det så? Den ursprungliga vetenskapsjournalistiken var beroende av ikoner, hjälteberättelser där professorn stod i centrum. Riktigt vad professorn gjorde var inte så viktigt, det uppseendeväckande stod nyheten i sig själv för. Alla i publiken fattade att professorn hittat en ny stjärna, benen från en dinosaurie eller uppfunnit en ny makalös manick.



Dagens vetenskapliga upptäckter är mycket svårare att kommunicera, då rönen är mer abstrakta. Vad betyder sannolikheter? Vad är ett vetenskapligt konsensus? Hur värderas en publikation? Därför fanns en önskan att koppla vetenskapsjournalistiken till något som var relevant för en bred allmänhet.

Björkstén för i sitt tacktal fram risksamhället av Ulrich Beck, det är rädslans politik. I dagens mångfaldiga samhälle är det inte säkert att alla delar samma uppfattning om vad som är ett vetenskaplig framsteg. Nyheten om en genmodifierad risplanta kan vara lysande nyheter för vissa men rena katastrofen för andra. Däremot vill ingen få en hjärntumör och alla blir därför berörda på samma sätt av nyheten kring en riskfaktor. Risker skulle engagera läsaren mer än professorsporträtten.

Fixeringen vid risker öppnade för larmjournalistiken och den "churnalism" Martin Robbins varnar för (engelskt nyord för att pressmeddelanden omvandlas till artiklar). Det kom från en önskan att nå en bredare allmänhet, men minskade rapporteringens relevans för publiken. Dagstidningarna gick längst, därför klarar sig magasinen bättre.

Förlusten av förtroende ingår i en större trend där vetenskap och forskning också tappar i förtroende. Vetenskapen framställs som mer enig än vad den ofta är, kanske för att som Martin Robbins påpekar att vetenskapsjournalisten och forskaren kommit för nära varandra? Baylen Linnekin skriver om att många dåliga studier tas upp i medierna. Kopplingarna finns i forskningsmiljön, där larmproducenten kommer med nya larm och dessutom kan ha större intressen bakom sig.

Det handlar om att vetenskapsjournalistik måste våga vara nördig. Det är berättelsen kring vetenskapen, vilket inte behöver vara den gamla hjälteskildringen, som behöver utvecklas. Då engagerar den, för till slut så tröttnar publiken på "Dagens Livsfara", särskilt när allmänheten själv börjar uppmärksamma att rönen inte är så starka som de ges intryck av att vara.

Läs även andra bloggares åsikter om vetenskap, vetenskapsjournalistik, forskning, media, kultur, universitet

Intressant

Bränsle och ballonger svensk rymdfarts framtid

Den svenska rymdfarten har under året präglats av regeringens helomvändning, och att resurser nu återigen skall satsas på utvecklingen av bärraketen Ariane. Därför blev Prismasatelliterna det sista svenska satellitprojektet som nu säljs av. Vad kan svenska rymdfart se fram emot den närmaste tiden?

Jag frågade Johan Marcopoulos på Rymdstyrelsen. Under vårt samtal pekar han särskilt på förhoppningarna kring att Prisma nu testar en High Performance Green Propellant.

HPGP-tekniken skall kunna driva en raket med ett ämne som kan lagras, transporteras och komma ut i atmosfären utan att vara skadligt för människan. Här har Rymdbolagets dotterbolag Ecaps vidareutvecklat bränslet ammoniumdinitramid (ADN).

ADN skapades under stort hemlighetsmakeri av Sovjet på 70-talet. ADN ger bara upphov till kväve, syre och vatten när det sönderdelas. Då avgaserna får en mycket låg signatur, ville Sovjet använda dem till sina interkontinentala raket, och undgå amerikanernas varningssystem. Det gick inte vare sig för Sovjet eller USA att få fason på ADN, nu lyckades Ecaps.

ADN är mycket mindre farligt än hydrazin som används i raketer, då hydrazin är ett nervgift. Testerna visar att ADN kan vara mer effektivt också. Prisma testar ADN genom att det finns både en HPGP och hydrazinmotor ombord. ”I den här branschen är proof of flight allt”, säger Marcopoulos och att nu utvärderingen inväntas.

Sjöfartsverket har utarbetat ett system för att använda satellitdata, för att hitta bästa rutt och bästa väder för att isbrytarna skall kunna göra störst nytta på havet. Sjöfartsverket har också kunnat halvera bränsleförbrukningen för isbrytarna genom satelliterna.

Partikelfysikern Mark Pierce vid KTH har sedan tidigare arbetat med mätningar via luftballong. Nu är siktet instället på att göra den första cirkumpolära flygningen. Tidigare har forskningen alltid stupat på att ballongen måste flyga över ryskt territorium, och det har inte de ryska myndigheterna gett tillstånd till. Nu finns en öppning, berättar Marcopoulos, och ett tillstånd kan ges för denna intressanta forskning.

Svensk rymdindustri är framåt, men den bör sättas i rätt perspektiv internationellt. USA står för tre fjärdedelar av alla världens utgifter på rymdfart, ESA för omkring 9 procent. ESA:s sammanlagda budget utgörs till två tredjedelar av anslag från Europeiska Unionen, Frankrike, Tyskland och Italien. Övriga medlemmar, som Sverige, är rätt försumbara sett till hur mycket pengar de satsar.

Läs även andra bloggares åsikter om energi, teknik, rymden, esa, rymdstyrelsen, satellit, forskning, europa, innovation, energiteknik

Intressant

Framtidens järnväg

När jag skrev om järnvägens historia så tog jag främst upp problemen, att järnvägen verkar föra en tynande tillvaro. Järnvägens stora fördel är dess energieffektivitet, hur kan vi dra nytta av den?

Framtidens tåg måste kunna konkurrera med bilen och flyget. Restiderna måste vara korta och komforten hög. SJ har startat en förstudie om ett nytt tåg på stambanorna och till Norge och Danmark med en toppfart på 250 kilometer i timmen. Tåget måste vara energisnålt och tyst, utmaningen är ett tåg som konsumerar 20-30 procent mindre energi, trots att det går fortare.

Reginatåget slog det svenska hastighetsrekordet med 281 km i timmen. Det var en del av ett projekt för att bygga svenska snabbtåg att ersätta X2000 med. Frågan är kostnaderna per person och kilometer, de kan behöva minskas med en tredjedel för att hålla nere biljettpriserna.

Snabbtågen blir svåra att köra på samma räls som de reguljära tågen. Sverige har mycket godstrafik på räls 30 procent av allt gods, mot 40 procent i USA och 15 procent i resten av Europa. Mycket godstrafik sliter på rälsen. Om snabbtågen skall köra på samma räls kommer vibrationerna från rälsen att slita på tågen.

Skydd mot kollisioner från både trafik i dåligt övervakade järnvägskorsningar och av vilt, blir än mer viktigt med snabbtåg.

Kommer vi att få se automatiska tåg utan lokförare? Det finns redan fjärrstyrda lok som sköter vagnsbyten på banvallarna. Det var ett farligt arbete som krävde god kommunikation och många olyckor.

Problemet med automatiska tåg är att det finns för många sträckor som är mörka och dåligt övervakade på landet. Frågan är hur mycket lokförarna tillför vid t.ex. viltolyckor, hinner de verkligen bromsa snabbare än en dator?

Anders Lindahl forskar på Trafik och logistik vid KTH. Lindahl ser inte mycket satsningar, snarare har de svenska planerna på snabbtåg lagts på is. Det finns en kapacitetsbrist och underhållet är eftersatt. Under finanskrisen minskade godstransporterna medan persontransporterna höll sig kvar på samma nivå.

Maglevtåg har diskuterats den senaste tiden, och Kina har världens första maglevbana mellan Shanghai och Pudong International Airport. Den kinesiska mangetsvävaren klarar 431 kilometer i timmen. Vad anser Anders Lindahl om framtiden för maglevtågen? ”Frankrike har gjort ett prov med ett snabbtåg på 575 kilometer i timmen”, maglev har bara kommit upp i 581 kilometer i timmen. Det är en för liten skillnad i hastighet för att maglev skall löna sig. I Tyskland drabbades provkörningarna av en olycka 2007 och Lindahl ser att det sedan dess varit politisk omöjligt att satsa i Europa. ”Maglev är dyrt att bygga, och går inte att koppla ihop med de gamla spåren”.

Därför får satsningarna på den nya tågtekniken störst genomslag utanför Europa. Den första järnvägsförbindelsen mellan Europa och Indien byggdes 2009, och 2012 öppnas en tunnel under Bosporen. Marocko bygger höghastighetsjärnvägar 2016. Här i Europa har tunneln under Engelska kanalen varit ett problembarn, men läget kan ljusna för Eurotunnel.

Ser vi längre framåt är maglev i vakuumtunnel revolutionen för Europas järnvägar. Om den enormt höga kostnaden kan sänkas, så kan tåget komma upp i sex gånger ljudets hastighet och resa Stockholm - New York på en timma, eller Stockholm - Rom på tio minuter.

Läs även andra bloggares åsikter om teknik, järnväg, samhälle, tåg, SJ, maglev, eurotunnel, innovation, teknikhistoria, forskning, hastighet, kommunikationer, resor

Intressant

Antibiotikahotet i OmVärlden

Antibiotika har räddat miljontals liv - men medicinen biter inte alltid längre. Forskarna försöker jaga fram en lösning. Tiden är dock inte på deras sida.

Jag skriver artikeln Resistenta bakterier - hotet rycker närmare i OmVärlden magasin, nummer 7/2012. Artikeln finns på sidorna 44-45 och tidskriften kan även köpas digitalt på Paperton.

I artikeln intervjuar jag världshälsorganisationens WHO:s högsta ansvariga för antibiotikaresistensfrågor och en framsynt indisk forskare samt tittar på ett intressant biståndsprojekt för att stoppa utvecklingen av resistens i Vietnam.

Läs även andra bloggares åsikter om antibiotika, antibiotikaresistens, indien, vietnam, bistånd, medicin, läkemedel, forskning, who, fn, vetenskap, hälsa

Intressant

Järnvägens historia

Sveriges Järnvägsmuseum har en utställning i Gävle, där du kan följa järnvägens historia genom tiderna.

Här kan du se mer av den berömda kapplöpningen mellan lokomotiven Novelty och Rocket, där John Ericssons Novelty förlorade och Rocket satte standarden för hur lokomotiven skulle komma att se ut.

Fryckstad på bilden är Sveriges äldsta bevarade lokomotiv. Det byggdes 1855 och var i bruk ända fram till 1906. Adolf von Rosen var en av de första att bygga järnväg i Sverige, den mellan Köping och Hult.

Boggi gav längre vagnar och rymligare korridorer. På bilden ser vi en av de första boggivagnarna, en bidragande orsak att fler fick råd att åka tåg. Järnvägen började som lyx, det var dyrt att åka och den främsta statussymbolen för kungar och presidenter på 1800-talet var att ha ett eget privat tåg.

A-loket på bilden var ett av de första loken med överhettning av ångan. En annan viktig utveckling med A-loket var att det använde standardiserade delar, och därför kunde byta delar med andra lok.

Kiosken från 1923 stod fram till 1979 på Göteborgs centralstation. Järnvägarna bidrog med sina restider att sprida läsningen som folknöje, då fler behövde sysselsättning under en begränsad tid. Fortfarande fnyser många för ordet kiosklitteratur, men med läsningens minskade status i samhället är kioskernas distribution väl värd att ta intryck av för att sprida läsningen.

År 1939 köper svenska staten upp de sista privatbanorna. Järnvägarna gav dålig lönsamhet för alla, särskilt när biltrafiken sprider sig. År 2001 upphörde Statens Järnvägar och blev uppdelat i flera aktiebolag, bland annat statsägda SJ.

Tekniken är spännande, och besöket på utställningen i Gävle ger mycket kunskap. Efter någon timma känns det lite vemodigt. Järnvägarna skildras som teknikhistoria, inte som något vars tekniska utveckling fortsatt de senaste tio åren. De gamla loken och tågen liknar en utställning av Jan Jörnmark, och mycket riktigt så ställde Jörnmark vid besöket också ut sina bilder av övergivna platser i museets lokaler.

X2000 är fortfarande SJ:s statussymbol, men X2000- lokomotiven har inte underhållts tillräckligt.

Det är ett problem för järnvägarna att varje land i Europa har sin egen standard på signalsystem, strömspänning eller vilken sida tågen kör på. Nu börjar European Rail Traffic Management System att införas, så att det går att åka med samma tåg från Sverige ned på kontinenten.

Många av järnvägarna har lagts ned, och då finns det en brist på alternativa räls att köra gods på. Både järnvägarna och vägarna fylls. Underhållet är eftersatt sedan lång tid och då blir nödvändiga reparationer blir omfattande. Det orsakar större driftstopp, då det blir svårare att prioritera med hög beläggning.

Marknaden för tågtrafik blev omreglerad, inte avreglerad, med SJ som fortsatt stark aktör. Regeringen borde avreglera marknaden och se till att bolagen upprättar ett system där de kan acceptera även konkurrenternas biljetter och årskort.

Läs även andra bloggares åsikter om teknik, teknikhistoria, historia, järnväg, SJ, tåg, museum, gävle, transport, infrastruktur

Intressant

Biologisk mångfald kostar, det säger priset

Många arter av odlingsväxter och bruksdjur har dött ut. Människan tog fram dem genom avel och de var ofta så specialiserade att de levde genom människans förtjänst. 

Är största möjliga biologiska mångfald att eftersträva? Det sedvanliga svaret från media och miljörörelsen har varit ja, men det sker genom att inte ta hänsyn till alternativkostnader. Det är dags att börja se biodiversitetens pris.

Ett annat problem är att kostnaden för biologisk mångfald snarast göms för oss genom att skjutas in i staten, i vaga program utan uppföljning. Det är ett misstag som ofta lärs in, förhoppningen att staten kan kasta stora mängder pengar på problemet.

För den biologiska mångfalden kommer att öka lokalt genom att nya arter antingen importeras eller skapas upp genom genteknik. Många bruksarter har ersatts för att det finns nya som anses bättre. I slutändan så blir floran mer varierad. De som vill investera inför möjliga framtida användningar av äldre arter bör investera i genbibliotek.

Läs även andra bloggares åsikter om växter, ekonomi, samhälle, ekologisk, miljö, jordbruk, djur, odling

Intressant