Det fanns politiska skäl bakom att livsmedelsmyndigheterna experter rådde allmänheten till att ersätta fett med kolhydrater. Det var kopplingarna till miljörörelsen som gav politisk styrka till vissa rön forskningen tyckte sig se vid tidpunkten.
Det talas om medelhavsdieten men den betyder inte att äta sig igenom en italiensk restaurang till vardags. Den dieten baserade sig på vad fattiga fiskare och bönder åt i Kampanien efter Andra världskriget. Det var lite av allt, snarare än våra stora potioner av pasta och olivolja.
Fettets faror överdrevs och många experter och myndigheter har svårt för att säga att deras kostcirklar och pyramider inte stämde så väl med vad som verkar vara en mer hälsosam kosthållning. Många är också rädda för att en backlash skulle leda till en enormt ökad köttkonsumtion (fast fett behöver inte vara animaliskt) och en klimatkatastrof. Ett gott skäl att komma ihåg att forskare inte är allvetande och att om man kopplar mellan vetenskap och policyrekommendationer så tar gärna ideologin överhanden.
Fast fettförespråkarna går gärna till överdrift å sin sida med att tolka kostråden som en stor konspiration där läkemedelsindustri, livsmedelsindustri och myndigheter skulle vara inblandade. Fett har fortfarande en hel del problem i kosthållningen. Snarare än att rekommendera en diet skulle det vara bättre, och lättare, att tala om vad vi definitivt inte ska äta för att må bra.
Läs även andra bloggares åsikter om fetma, lchf, mat, politik, medelhavsdiet, kosthållning, barn, hälsa, folkhälsa, fett, kolhydrater, forskning, vetenskap
Intressant
