De gröna debattörerna Ted Nordhaus och William Shellenberger dödförklarade miljörörelsen år 2004 i sin skrift The Death of Environmentalism. Författarna undrar varför årtionden av miljöaktivism gett så små resultat och fann orsakerna inom miljörörelsen själv. Den har sedan följt upp med The Long Death of Environmentalism.
Den första gröna vågen handlade om bevarande, och den andra om regleringar. Den tredje kommer att handla om investeringar. Miljörörelsen är så säker på vad som är problemet, och så fast i sina politiska lösningar, att den antar att det enda som behövs är att berätta sanningen för allmänheten för att grön politik ska lyckas. Därför ville man möta klimatförändringarna på samma sätt som man mött det sura regnet på 80-talet, med utsläppsbegränsningar, men klimatförändringarna är inte en fråga om utsläpp.
Politiker blandade ihop allmänhetens förståelse för klimatproblematiken med ett stöd för grön politik. För att få mer stöd för politiken gällde det att trumma på problemen av klimatförändringarna. Det gick illa, effekten blev tvärt om att fler började att bli misstänksamma mot faktabakgrunden för klimatförändringarna. Det är dags att sluta att skylla på skeptikerna, skriver Nordhaus och Shellenberger. Deras betydelse är grovt överskattad. Den blandade kompott av lobbyister, akademiker och bloggare som utgör klimatskeptikerna har nästintill helt stått utanför mainstreammedierna. Det är bekvämt, men inte produktivt att psykologisera och skylla de egna misslyckandena på oljelobbyn.
Sanningen är att ju mer komplex kunskapen om klimatsystemet blir desto mer osäker blir kunskapen. I längden blir bevisen starkare men svårare att visa än med enkla bilder. Regleringar och ekonomiska styrmedel fungerar när vi har bra lågprisalternativ. I dag finns helt enkelt inte ersättningarna, anser Nordhaus och Shellenberger. Vindkraft är enligt IEA fortfarande 50 procent dyrare än kol och gas. Solenergi runt 300-500 procent dyrare.
Utvecklingsländerna kommer att fortsätta utvecklas i vilket fall som helst. De stora ekologiska utmaningarna kräver en politik som är skapande, inte begränsande. Nordhaus och Shellenberger anser att miljörörelsen borde ta fram en inspirerande vision for hur fler ska kunna frodas, istället för hur vi ska slippa gå under.
Läs även andra bloggares åsikter om miljö, klimat, politik, böcker, usa, miljöpartiet, energiteknik, energi, forskning
Intressant
Den första gröna vågen handlade om bevarande, och den andra om regleringar. Den tredje kommer att handla om investeringar. Miljörörelsen är så säker på vad som är problemet, och så fast i sina politiska lösningar, att den antar att det enda som behövs är att berätta sanningen för allmänheten för att grön politik ska lyckas. Därför ville man möta klimatförändringarna på samma sätt som man mött det sura regnet på 80-talet, med utsläppsbegränsningar, men klimatförändringarna är inte en fråga om utsläpp.
Politiker blandade ihop allmänhetens förståelse för klimatproblematiken med ett stöd för grön politik. För att få mer stöd för politiken gällde det att trumma på problemen av klimatförändringarna. Det gick illa, effekten blev tvärt om att fler började att bli misstänksamma mot faktabakgrunden för klimatförändringarna. Det är dags att sluta att skylla på skeptikerna, skriver Nordhaus och Shellenberger. Deras betydelse är grovt överskattad. Den blandade kompott av lobbyister, akademiker och bloggare som utgör klimatskeptikerna har nästintill helt stått utanför mainstreammedierna. Det är bekvämt, men inte produktivt att psykologisera och skylla de egna misslyckandena på oljelobbyn.
Sanningen är att ju mer komplex kunskapen om klimatsystemet blir desto mer osäker blir kunskapen. I längden blir bevisen starkare men svårare att visa än med enkla bilder. Regleringar och ekonomiska styrmedel fungerar när vi har bra lågprisalternativ. I dag finns helt enkelt inte ersättningarna, anser Nordhaus och Shellenberger. Vindkraft är enligt IEA fortfarande 50 procent dyrare än kol och gas. Solenergi runt 300-500 procent dyrare.
Utvecklingsländerna kommer att fortsätta utvecklas i vilket fall som helst. De stora ekologiska utmaningarna kräver en politik som är skapande, inte begränsande. Nordhaus och Shellenberger anser att miljörörelsen borde ta fram en inspirerande vision for hur fler ska kunna frodas, istället för hur vi ska slippa gå under.
Läs även andra bloggares åsikter om miljö, klimat, politik, böcker, usa, miljöpartiet, energiteknik, energi, forskning
Intressant
