onsdag 19 september 2012

Internet, fri zon eller slutet system?

Bokpresentation på Playz datorhall. Så många minnen från kokheta kvällar i datorskärmarnas flimmer. Det fanns många av dem i Stockholm en gång i tiden, nu börjar de stänga ned som digitala bingohallar. Vi har ju alltid uppkoppling ändå.



Snabba förändringar präglar informationstekniken. Titeln på boken Fri Zon, därför blev datorer, datorspel och internet världens innovationsmotor av Nima Sanandaji och Stefan Fölster är otymplig, men innehållet är en rapp och välformulerad berättelse på knappa 80 sidor om hur datatekniken omvandlat världen.




Budskapet är tydligt. Den småskalige uppfinnaren och entreprenören har många gånger dödförklarats till förmån för forskaren och ingenjören på det stora företaget. Det var persondatorn och internet som återställde tanken på det lilla företaget. Internet gav entreprenörerna fördelen av att lättare kunna samarbeta. Det är en blandning av lek och allvar som särskilt slagit rot hos ungdomar, då tekniken är så lätt att komma in i. Agenten bakom förändringen är ofta en tonåring i en källare med en genial idé. Det är en numer rätt välkänd berättelse om datateknikens framväxt, inte utan sina komplikationer. Sanandaji och Fölster argumenterar bra för sin historiesyn.


Joseph Schumpeters idé om den kreativa förstörelsen löper som en röd tråd genom Fri zon. Sanandaji och Fölster beskriver hur Sovjets ledare Gorbatjov inte ville satsa på persondatorer (fast Sovjets öde hade beseglats tidigare) och hur Facit ödesdigert missade trenden med elektroniska miniräknare. Virtual reality blev inte den framgång som den förutspåddes bli för tjugo år sedan. När staten gått in för att styra har det blivit dyra misslyckanden som persondatorn Compis eller Teracoms marksända digital-TV. De som trott att internet skulle fångas av storföretag har fått fel, jämför bara den position Microsoft hade år 2000 med i dag eller hur dominant TimeWarner/AOL blev.


Slutsatsen blir att lämna en ”fri zon” öppen i samhället för innovation och experiment. Många regleringar och skatter som en femtioårig företagare klarar av kan vara oöverstigliga för en artonåring, så det är för framtidens entreprenörer som skatter och byråkrati bör trimmas ned.


Fast de allvarligaste hoten mot den fria zonen kanske inte längre är skatter, regleringar och statsföretag? Sanandaji och Fölster behandlar upphovsrätten hastigt. Upphovsrättsdebatten är en viktig fråga, utfallet kommer att påverka internets framtida utseende.


Internet byggdes upp som en allmän resurs och förutsätter hederliga aktörer i en betrodd omgivning. En enskild användare hade inte så mycket att tjäna på att uppträda själviskt eller bedrägligt, då det från början fanns så lite pengar att hämta. Det etablerade affärsmodellen med annonser som intäktskälla. Användarens personliga uppgifter och digitala fotspår är en tillgång som Facebook, Google och andra företag erbjuder sin verkliga kund, annonsören. Det är en nätkultur som premierar många klick och träffar, inte att utveckla långsiktiga relationer till användarna.



Web 2.0, fri mjukvara och ”den långa svansen” visar att teknikens fria zon inte alltid står på samma sida som entreprenörerna. Nätet kanske inte är en fri zon så mycket som en digital maoism? Riskundvikande blir vanligare i en affärsmiljö där många tillverkare upplever osäkerhet inför hur marknaden fungerar. Därför vänder många IT-företag sig gärna till staten, vilket visades på Playz av att dataspelsbranschens talesperson var den som främst talade sig varm för företagsstöd.

Fri zon är en bra introduktion i viktiga frågor kring teknik, ekonomi och politik. Den är lättläst, fängslande och rymmer en viktig fråga; varför har vi inte fler fria zoner där inträdeströsklarna är lika låga?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Intressant

Bonobo ett föredöme?

Det finns en vurm för “det naturliga” i samtiden. Det har jag tagit upp tidigare om den lyckliga stenåldern , apan som människans spegel...