Den medicinska utvecklingen har varit fantastisk. Tiden vi ligger på sjukhus har halverats på några årtionden, bl.a. genom titthålskirurgin. Reumatikeravdelningarna har försvunnit. Sjukdomar som tidigare var dödliga, som pulsåderbråck, kan botas eller gå att leva med, som HIV. År 1980 överlevde bara 53 procent av alla som fick diagnosen cancer. I dag överlever 66 procent.
På 2010-talet kommer vi att se fler bli äldre och friskare, det kommer att förändra vilka läkemedel som tas fram. De allra flesta nya läkemedel utvecklas i USA där företagen har kunnat göra stora vinster. I Europa har prissättningen varit starkt styrd av myndigheterna, och forskningen har försvunnit. President Barack Obamas sjukvårdspaket, med en form av obligatoriska sjukförsäkringar, kommer att påverka graden av innovationer.
E7-länderna, det vill säga Kina, Indien, Brasilien, Ryssland, Mexiko, Indonesien och Turkiet kommer att tredubbla sin BNP till år 2020 och utgöra 20 procent av den globala försäljningen. Sjukdomsbilden i dessa länder kommer förändras då det inte är brist på mediciner, det är sjukvården som brister. Det märks i räddningsprocenten. I USA dör 12 procent av alla som drabbas av hjärtsjukdomar, i Brasilien är det 28 procent, i Indien 35 procent och 41 procent i Sydafrika.
När fler lever längre och friskare så slår kroniska sjukdomar igenom. Indien kommer att se en boom av diabetiker, år 2025 uppgår de till 73,5 miljoner. Problemet för företagen är att en indisk diabetiker gör av med 420 dollar per år, inte 10.844 dollar som en amerikansk. Tillväxtländerna kommer inte att köpa mediciner på samma sätt. Läkemedel sätts till lägre pris i u-länder, i framtiden kanske en indier som lever på västerländsk levnadsstandard får betala västerländska priser. Det finns bättre sätt för läkemedelsindustrin att hjälpa det stora folkflertalet på än rena prissubventioner.
En femprocentig förbättring av effektiviteten jämfört med befintliga läkemedel kommer inte längre att ge en femhundraprocentig höjning av priset för läkemedelsföretagen. Det är ohållbart att Gardasil säljs för 380 dollar mot 28.400 dollar för Tysabri.
Läkemedelsföretagen är beroende av storsäljare, främst för sjukdomar som är vanligt förekommande. De medicinerna finansierar all den forskning som misslyckas. Patenten har varit avgörande, nu förfaller många viktiga patent, och det finns inte ersättare. I år räknar branschen med att utlöpande patent kommer att ge förlorade intäkter på 50 miljarder dollar, att jämföra med en forskningsbudget på 60 miljarder dollar
Nu bryter forskningen upp sjukdomar, det vi tidigare trodde var en åkomma kan vara flera olika.
Mediciner behandlar symptom mer än orsaker, vilket ger bieffekter. 70 procent av infektionerna på sjukhus kommer från antibiotikaresistenta bakterier. Nya antibakteriella och antivirala läkemedel behövs men framtiden ligger mer i personlig behandling grundad på patientens egen genetiska kod. Informationstekniken spelar stor roll för att informera oss om vår hälsa, särskilt med att söka i stordata - de gigantiska mängder data och uppgifter som skapas i realtid på webben. Hur undviks hypokondri och felaktig information i det här stora flödet av data?
Alzheimer, cancer och Parkinsons sjukdom är allvarliga problem för hela befolkningen men också naturliga följder av att vi lever så mycket längre. I nuläget ser inte vården meningen med att lägga ut mycket mer pengar för att de riktigt gamla ska få leva några år till. För att den extra livslängden ska bli meningsfull, behövs medicin som också kan förbättra patientens hälsotillstånd i allmänhet.
Läs även andra bloggares åsikter om läkemedel, politik, forskning, hälsa, sjukvård, samhälle, medicin, indien, sydafrika, brasilien, alzheimer, parkinson, bistånd, upphovsrätt, kina, antibiotika, antibiotikaresistens, cancer, vetenskap, läkemedel, ekonomi
Intressant
