Läkemedelsverket ändrade reglerna kring homeopati och vilka preparat som får säljas, till homeopaternas förargelse. Varför?
Vi får gå tillbaka i tiden till 1700-talet. Det var inte alls säkert att skolmedicinen skulle vinna. Kyrkans inflytande över sjukvården var mycket stort. Läkarna fick konkurrens från andra professioner som barberare, magnetisörer, kloka gubbar och gummor. En konkurrent var homeopatin, grundad av Samuel Hahnemann. Hahnemann följde principen att lika botar lika. Om det fanns ett medel som orsakade en sjukdoms symptom hos en frisk person, så skulle det också kunna bota sjukdomen. Hahnemann tog bark från kinaträdet, som ger kinin, och fick symptom liknande malaria. Tänk om ju mer man spädde ut en substans, desto kraftigare blev dess förmåga att bota symptomen den orsakade? Det var en medicinsk observation värdig sin mörka samtid, och Hahnemann brukade komma på stora medicinska förklaringar i ett tankesprång. Så gick det till när han kom fram till att kaffe orsakar alla sjukdomar.
De homeopatiska preparaten spär ut den aktiva ingrediensen 10 upphöjt till 60 gånger. Det är en svindlande liten mängd. Tänk dig en sfär av vatten med en diameter på 150 miljoner kilometer, som avståndet mellan jorden och solen. Det tar ljuset åtta minuter att färdas det avståndet. I denna sfär är en molekyl av den utspädda substansen. Det här är den mängd som finns i en kraftfull homeopatisk blandning på 30C. Oftast säljs homeopatiska preparat i utspädningar på 200C, en droppe i universum påstås alltså ha effekt på patienten. Homeopaterna kom på idén före att Amedeo Avogadro räknade hur ut hur många atomer som finns i universum.
Homeopaterna säger att utspädningen fungerar genom att vattnet kommer ihåg effekten från ämnet. Det "minnet" väcks när homeopaterna slår vattenkärlet tio gånger mot ett ”hårt men elastiskt objekt”, ofta en träbräda täckt med läder och stoppad med hästtagel. I dag är det industrirobotar som utför dessa slag i homeopatiska pillerfabriker (homeopati är en stor industri). Fast frågan är varför just "vattnets minne" av den aktiva ingrediensen skulle väckas? Trots har ju allt vatten passerat kretsloppet flera gånger? Varför minns vattnet just den helande effekten av ämnet? Homeopatin blir än mer absurd när vattnet överförs till ett piller. Sockerpillret ska alltså komma ihåg en effekt överförd från ett ämne utspätt med fler atomer än hela universum?
Homeopatin blev framgångsrik, om inte annat därför att den påpekade att läkare måste observera sina patienter, och inte enbart gå efter gamla auktoriteter. Det spelade inte roll vad patienten led av, den heroiska medicinen gjorde ofta stor skada med sina åderlåtningar och laxeringar. Homeopatins urvattnade läkemedel skadade i alla fall inte patienten.
Efter att ha utprovat preparaten i olika utspädningar på en testgrupp på fem- sex personer så antecknas vilka sjukdomssymptom som verkar dyka upp. Homeopatin tänker inte på nocebo-effekten hos testpersonerna, att de kan känna sig sjuka då de förväntar sig det. Om du besöker en homeopat kommer de att bryskt anteckna dina symptom, som jämförs med testlistorna. Homeopatins auktoritära patientbemötande är troligen ett av skälen till dess framgångar i dag. Skolmedicinen ser långt mer till sammanhanget av patientens hälsa än mycket av alternativmedicinen.
Ironiskt nog handlar Läkemedelsverkets regler om att homeopaterna måste börja följa sina egna föreskrifter om utspädningar. Frilistade homeopatiska medel kan ha haft långt högre koncentrationer av de aktiva substanserna, och de substanserna (nosoderna) kan vara farliga. Läkemedelsverkets regler ser till att homeopatiska medel verkligen är utspädda till verkningslöshet.
Sverige är det enda landet i EU som förbjuder läkare att remittera patienter till homeopati. I den ekonomiska krisens spår, kommer homeopatin att bli än mer utspädd.
Läs även andra bloggares åsikter om vetenskap, homeopati, läkemedel, samhälle, terapi, skrock, hälsa, fysik, historia
Intressant
Vi får gå tillbaka i tiden till 1700-talet. Det var inte alls säkert att skolmedicinen skulle vinna. Kyrkans inflytande över sjukvården var mycket stort. Läkarna fick konkurrens från andra professioner som barberare, magnetisörer, kloka gubbar och gummor. En konkurrent var homeopatin, grundad av Samuel Hahnemann. Hahnemann följde principen att lika botar lika. Om det fanns ett medel som orsakade en sjukdoms symptom hos en frisk person, så skulle det också kunna bota sjukdomen. Hahnemann tog bark från kinaträdet, som ger kinin, och fick symptom liknande malaria. Tänk om ju mer man spädde ut en substans, desto kraftigare blev dess förmåga att bota symptomen den orsakade? Det var en medicinsk observation värdig sin mörka samtid, och Hahnemann brukade komma på stora medicinska förklaringar i ett tankesprång. Så gick det till när han kom fram till att kaffe orsakar alla sjukdomar.
De homeopatiska preparaten spär ut den aktiva ingrediensen 10 upphöjt till 60 gånger. Det är en svindlande liten mängd. Tänk dig en sfär av vatten med en diameter på 150 miljoner kilometer, som avståndet mellan jorden och solen. Det tar ljuset åtta minuter att färdas det avståndet. I denna sfär är en molekyl av den utspädda substansen. Det här är den mängd som finns i en kraftfull homeopatisk blandning på 30C. Oftast säljs homeopatiska preparat i utspädningar på 200C, en droppe i universum påstås alltså ha effekt på patienten. Homeopaterna kom på idén före att Amedeo Avogadro räknade hur ut hur många atomer som finns i universum.
Homeopaterna säger att utspädningen fungerar genom att vattnet kommer ihåg effekten från ämnet. Det "minnet" väcks när homeopaterna slår vattenkärlet tio gånger mot ett ”hårt men elastiskt objekt”, ofta en träbräda täckt med läder och stoppad med hästtagel. I dag är det industrirobotar som utför dessa slag i homeopatiska pillerfabriker (homeopati är en stor industri). Fast frågan är varför just "vattnets minne" av den aktiva ingrediensen skulle väckas? Trots har ju allt vatten passerat kretsloppet flera gånger? Varför minns vattnet just den helande effekten av ämnet? Homeopatin blir än mer absurd när vattnet överförs till ett piller. Sockerpillret ska alltså komma ihåg en effekt överförd från ett ämne utspätt med fler atomer än hela universum?
Homeopatin blev framgångsrik, om inte annat därför att den påpekade att läkare måste observera sina patienter, och inte enbart gå efter gamla auktoriteter. Det spelade inte roll vad patienten led av, den heroiska medicinen gjorde ofta stor skada med sina åderlåtningar och laxeringar. Homeopatins urvattnade läkemedel skadade i alla fall inte patienten.
Efter att ha utprovat preparaten i olika utspädningar på en testgrupp på fem- sex personer så antecknas vilka sjukdomssymptom som verkar dyka upp. Homeopatin tänker inte på nocebo-effekten hos testpersonerna, att de kan känna sig sjuka då de förväntar sig det. Om du besöker en homeopat kommer de att bryskt anteckna dina symptom, som jämförs med testlistorna. Homeopatins auktoritära patientbemötande är troligen ett av skälen till dess framgångar i dag. Skolmedicinen ser långt mer till sammanhanget av patientens hälsa än mycket av alternativmedicinen.
Ironiskt nog handlar Läkemedelsverkets regler om att homeopaterna måste börja följa sina egna föreskrifter om utspädningar. Frilistade homeopatiska medel kan ha haft långt högre koncentrationer av de aktiva substanserna, och de substanserna (nosoderna) kan vara farliga. Läkemedelsverkets regler ser till att homeopatiska medel verkligen är utspädda till verkningslöshet.
Sverige är det enda landet i EU som förbjuder läkare att remittera patienter till homeopati. I den ekonomiska krisens spår, kommer homeopatin att bli än mer utspädd.
Läs även andra bloggares åsikter om vetenskap, homeopati, läkemedel, samhälle, terapi, skrock, hälsa, fysik, historia
Intressant
