tisdag 11 maj 2010

Tidig reglering kan hämma nanotekniken

Jag skriver Tidig reglering kan hämma nanotekniken i Dagens Industri den 18 december 2006.

Nanorevolutionen är här. Allt fler projekt resulterar i kommersiella tilllämpningar. Och när EU nu klarat av kemikaliepolicyn Reach, väntas nanotekniken läggas under luppen. En för tidig reglering riskerar dock att motverka syftet med Reach – nanotekniken rymmer också möjligheter att tämja dagens gifter.

Nu växer nanoteknikens betydelse för ekonomin. Länge sågs den som ett lovande forskningsfält men med få kommersiella tilllämpningar. År 2004 fanns bara 82 produkter baserade på nanoteknik. Enligt Woodrow Wilson Center i Washington finns det i dag 212 produkter, alltifrån fläckfria tyger och tennisracketar till självrengörande fönster, färger och däck.

Allt oftare går det att skapa konkreta kommersialiseringar av tekniken. Globalt är det inom kosmetikan som tekniken sett sina stora framgångar. 125 av produkterna är krämer, rengöringsmedel, ögonskuggor, puder och läppstift. Med 192 patent är det franska företaget L’Oréal den sjätte största brukaren av nanoteknik, före många traditionella industiföretag. Nanotekniken har raskt nått konsumentledet.

Svenska Nanofactory Instruments har lanserat teknik som med transmissionselektronmikroskop mäter och modifierar prover på nanonivå och nanopipetter, och säljer till forskningsorganisationer i hela världen. Chromogenics i Uppsala tillverka plastfolier som kan anpassa sig till kraftiga ljusvariationer; används i glasögon och visir.

Forskningen är het; 7 miljarder euro spenderas årligen. USA är ledande före Sydkorea och Kina samt Europa. Allt mer privata forskningspengar kommer in i nanotekniken. EU har högst offentliga bidrag till nanoforskning men är ändå inte bäst!

För svensk nanoforskning har industrins försiktighet varit hämmande. Man kan sälja lokal nanoforskning globalt, eller global nanoforskning lokalt. Lokalt till lokalt verkar inte duga – finska Nokia har till exempel utvecklat svenska nanoprojekt.

Ett annat problem är att det verkar finnas en hög inträdeströskel till nanomarknaden. Då är det svårare för fler än stora företag och stora forskningsinstitut att komma med viktiga bidrag genom att experimentera.

Kemikalieinspektionen har uttryckt att mer studier måste till om nanopartiklars biologiska och ekologiska effekter, då vi inte vet tillräckligt.

När EU i dag, den 18 december, slutligen formellt antar kemikaliepolicyn Reach, förväntas EU börja titta på nanopartiklarna i samma anda. Nanotekniken producerar genom sin natur nya kemikalier hela tiden. Vi vet inte allt om nanopartiklar. Det håller alla forskare med om. Men vi har redan tillräckligt med kunskap om effekterna för att fortsätta utveckla tekniken. Det finns ju många andra processer som också formar nanopartiklar, som förbränningen av diesel. Svepande anklagelser mot nanotekniken grundas ofta i bristande framsyn.

När allt från kosmetikans nanopartiklar till spekulativa molekylära maskiner ses som "nanoteknik" blir debatten om vad tekniken verkligen gör otydlig. Faran med tidig reglering enligt försiktighetsprincipen i Reach (ofarlighet måste bevisas före användning) är att vi inte får testa de verkligt revolutionerande användningar som står för dörren, som nanomedicin. Nanotekniken erbjuder vidare en möjlighet att designa bort giftighet hos toxiska ämnen. En för sträng "nano-Reach" skulle därför riskera att motverka sitt syfte.

Nanorevolutionen är här, med de kommersiella applikationerna, och långt större löften framöver. Låt oss ta vara på den.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Intressant

Skicka en kommentar

Sammandrag politik och teknik GAL-TAN Arholma

Av Moralist - Eget arbete, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=4269104 Nedan följer en kort sammanfattning ...