fredag 6 juli 2012

Alessandro Volta och elströmmens tempel

Alessandro Volta föddes 1745 i staden Como i norra Italien (då en del av Österrike) i en adelsfamilj som sett bättre dagar. Länge såg hans familj honom som efterbliven, han talade först vid fyra års ålder. Först vid femton års ålder började hans lärare märka att det var något speciellt med Volta.


Alessandro Voltas staty i Como mot en elektriskt laddad himmel.

Tidens hetaste forskningsämne var elektriciteten, och Volta var så fascinerad att han skrev flera utmärkta dikter på latin om elektricitet. Den unge Volta uppfann 1775 elektroforen, en ackumulator för elektrisk spänning. 1778 isolerade han metangas och nu spred sig ryktet om hans arbete, vilket gav honom en anställning som professor vid universitetet i Pavia.

På den här tiden var naturvetenskap och filosofi långt mindre åtskilda, och Voltas funderingar inom naturfilosofin fick honom att ifrågasätta de tankar hans vän Luigi Galvani hade om den animaliska elektriciteten.

Galvani dissekerade grodor. Under ett experiment kom en av Galvanis assistenter åt en nerv i ett grodben, och grodan spratt till. Galvani undersökte ryckningarna och tänkte att de berodde på en handvevad generator som stod i lokalen. Han utformade ett experiment och band koppartråd runt två grodben, som han sedan band fast i ett järnräcke. Galvani drog slutsatsen att elektriciteten fanns inne i grodan. Det var en nervvätska som svämmade över när elströmmen leddes från nerverna till musklerna. Galvanis fascinerande experiment blev berömt och många trodde att han var livets gåta på spåret. Kunde det gå att återuppväcka de döda med elektricitet? Mary Shelley använde idén för sin berättelse om Frankensteins monster.

Alessandro Volta kom till en annan slutsats, han undersökte metallerna i koppartråden och järnräcket. Ryckningarna hade inget med grodor, livskraft eller vävnad att göra, utan handlade om reaktiva metaller. Forskarvärlden delades itu mellan de två forna vännerna, där Volta tillslut fick fler och fler bevis på sin sida.

Volta tänkte vidare på strömmen. Han ställde stycken av silver och zink i två staplar, och varvade med papp och tyg för att få bättre kontakt. På var sida av staplarna ställde han en behållare med saltsyra och en tygbit indränkt i syran ledde upp från behållarna till staplarna. När han rörde vid ändarna på stamplarna fick han kontinuerliga stötar, inte bara en stöt som vid Galvanis grodexperiment.


Principen liknar vårt moderna bilbatteri, och ledde till utvecklingen av elektrokemin. Mycket av vår nuvarande kunskap om kemiska reaktioner kan spåras nästan direkt till dessa experiment.

År 1801 kom Voltas slutgiltiga triumf. Voltastapeln, det första batteriet gav honom ett erkännande och ett berömt möte med Napoleon Bonaparte. Efter hans död fick enheten för elektrisk spänning, Volt, namn efter honom.

Efter Voltas död 1827 samlades mycket av hans forskning och experiment i hans hemort Como, men en stor brand 1899 förstörde den stora utställningen och många av experimenten. En bomullsfabrikant i trakten, Francesco Somaini donerade pengar för att arkitekten Federico Frigerio skulle bygga ett neoklassiskt tempel till Alessandro Volta och vetenskapens ära. Tempio Voltiano öppnade vid Comosjöns strand 1928.


Insidan av hallen i Voltas tempel bär inskriptionen Labor, Fides, Scientia, Virtus (arbete, tro, vetenskap, dygd).

Vetenskapen har blivit alltmer anonym. Idag görs framstegen oftast av stora grupper av samarbetande forskare, därför delas de naturvetenskapliga nobelprisen upp på fler pristagare. De gamla hjältarna användes ofta för att bygga en nationaltanke, men den viktigaste lärdomen var att den experimentella vetenskapen fick sitt genombrott. Forskarna började allt mer observera och testa det som skedde i naturen, för att sedan avgöra vad som stämmer genom att återupprepa det. Det ger långt bättre resultat än hjältesagor.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Intressant

Oansenlig statuskonsumtion

Millennieskiftet var varumärkets storhetstid. Stora företagsloggor signalerade att bäraren av ett plagg hade vissa värderingar och även ...