När de naturvetenskapliga ämnenas ställning i grundskola och gymnasium diskuteras brukar debatten ofta handla om elevernas låga kunskaper i matematik. Lösningen som förespråkas heter oftast mer resurser till utbildningen eller tuffare studier.
Är det rätt väg? Studierna är inriktade på att lära sig naturvetenskapernas abstrakta tänkande och att tillämpa detta i experiment inom fysik och kemi som illustrerar kunskaperna. Frågan är hur väl det lyckas? Kan det ligga bakom dagens syn på relationen mellan vetenskapen och samhället?
Mattefobi är en psykologisk ond cirkel, som beror på inlärd hjälplöshet. Borde de flesta studenter som inte går den naturvetenskapliga banan istället få lära sig ämnena för att kunna fungera i ett högteknologiskt samhälle?
Jonas Thente på DN och Sharon Begley på Newsweek provocerar med det alternativet. Skolan borde lära ut att förstå vetenskapliga resultat och förmågan att kunna peka ut dålig forskning. Kan dagens pluggskola vara ett skäl till att New Age och kvacksalveri fått ett starkare fäste? Eleverna kan ha läst in Ohms lag, men de kan inte sätta den i relation till sin egen omgivning.
Statistiska metoder som regressionsanalys och att förstå orsakssamband är viktiga redskap, men det är väl grunderna i undervisningen? Förutsättningarna för att gå vidare till mer avancerad kunskap måste väl alla få?
Vetenskap är inte en samling fakta att acceptera och plugga in. Det kritiska tänkandet är grunden, inte kunskaperna i sig. Problemet är att många inte får med sig de kunskaperna från skolan. Skolans uppgift ligger nära det som författaren Pär Rådström sade "vi skall inte ge barn någonting att tro på, utan en solid grund till tvivel".
Läs även andra bloggares åsikter om matematik, skola, barn, utbildning, vetenskap, mattefobi, politik
Intressant
Är det rätt väg? Studierna är inriktade på att lära sig naturvetenskapernas abstrakta tänkande och att tillämpa detta i experiment inom fysik och kemi som illustrerar kunskaperna. Frågan är hur väl det lyckas? Kan det ligga bakom dagens syn på relationen mellan vetenskapen och samhället?
Mattefobi är en psykologisk ond cirkel, som beror på inlärd hjälplöshet. Borde de flesta studenter som inte går den naturvetenskapliga banan istället få lära sig ämnena för att kunna fungera i ett högteknologiskt samhälle?
Jonas Thente på DN och Sharon Begley på Newsweek provocerar med det alternativet. Skolan borde lära ut att förstå vetenskapliga resultat och förmågan att kunna peka ut dålig forskning. Kan dagens pluggskola vara ett skäl till att New Age och kvacksalveri fått ett starkare fäste? Eleverna kan ha läst in Ohms lag, men de kan inte sätta den i relation till sin egen omgivning.
Statistiska metoder som regressionsanalys och att förstå orsakssamband är viktiga redskap, men det är väl grunderna i undervisningen? Förutsättningarna för att gå vidare till mer avancerad kunskap måste väl alla få?
Vetenskap är inte en samling fakta att acceptera och plugga in. Det kritiska tänkandet är grunden, inte kunskaperna i sig. Problemet är att många inte får med sig de kunskaperna från skolan. Skolans uppgift ligger nära det som författaren Pär Rådström sade "vi skall inte ge barn någonting att tro på, utan en solid grund till tvivel".
Läs även andra bloggares åsikter om matematik, skola, barn, utbildning, vetenskap, mattefobi, politik
Intressant
