Kolla aldrig en bra story är ett gammalt ordspråk inom journalistiken. Det kanske ska utökas med uppmaningen att man aldrig ska skrota ett gammalt experiment om det uppfattas illustrera en poäng. Svenska Dagbladets nya journalistiska metoder är samma som Margot Wallström gjorde som miljökommissionär och Stefan Jarl gjorde för sin film Underkastelsen. År 2010 spelade jag in den här radioessän om Kemikaliesamhället, som du kan lyssna på i spelaren här.
Kemikalierna i vår vardag har åter kommit i ropet, främst genom bisfenol A. Bisfenol A är en av världens vanligaste organiska plastkemikalier, men har förbjudits i Kanada, Danmark och några delstater i USA.
Forskarna har undersökt bisfenol A sedan Frederick vom Saal vid University of Missouri påtalade risker för störningar av det endokrina systemet. Efter mer än fyratusen studier och riskutvärderingar har forskare i USA, EU och Japan inte funnit dessa risker. Det har varit en rätt liten grupp forskare som fört fram ståndpunkten om faran med bisfenol A.
Vi hoppar över frågan om experimenten på råttor är reproducerbara och statistiskt tillförlitliga och hur råttorna påverkades av att få hög dos under begränsad tid, och går in på skillnader i biologi.
Människor har en ämnesomsättning som neutraliserar bisfenol A mycket mer effektivt än försöksråttor. Vår lever kombinerar bisfenol A med en sockermolekyl, vilket omvandlar det till en glukoronid, en ofarlig och vattenlöslig bisfenol A liknande substans. Inom sex timmar så kissar människor ut 100 procent av den bisfenol A de fått i sig.
Gnagares ämnesomsättning fungerar på ett annat sätt. Bisfenol A går tillbaka från levern till matsmältningsorganen och då kan en del bisfenol A gå ut i blodomloppet.
Är inte barns ämnesomsättning annorlunda? Får foster i sig bisfenol A genom moderkakan? Det är teoretiskt möjligt, men samhällsdebatten diskuterar det värsta scenariot hos råttor. Det är ett stort steg till att samma effekter skulle gå att finna hos människor. Den tidigare puberteten hos flickor är oförändrad.
Nu diskuteras också ett förslag att stoppa bisfenol A från kvitton. Danska miljöstyrelsen fann inte risker i sin studie.
Den politiska debatten i Sverige kring bisfenol A känns igen. Den efterliknar den amerikanska och europeiska som den såg ut för något år sedan. Media tar fram larm, politiker och miljögrupper rycker ut för att förbjuda den tidigare okända kemikalien.
Tänk om effekten blir precis tvärt om? Problemet är att ett förbud gör att vi måste ersätta bisfenol A; en relativt billig, väl utforskad kemikalie med begränsade risker som är lätta att identifiera med någon ny kemikalie som inte är lika välkänd och som då kan vara farligare.
Vi lever i en värld där vi har en dålig uppfattning om hur stora risker är. Paracelsus gamla uppmaning att dosen gör giftet, är inte tillräcklig när det ställs emot önskan för riskfrihet.
Läs även andra bloggares åsikter om kemi, bisfenol, kemikalier, faror, politik, regeringen, miljö eu, almedalen, forskning, vetenskap, samhälle,
Intressant
Kemikalierna i vår vardag har åter kommit i ropet, främst genom bisfenol A. Bisfenol A är en av världens vanligaste organiska plastkemikalier, men har förbjudits i Kanada, Danmark och några delstater i USA.
Forskarna har undersökt bisfenol A sedan Frederick vom Saal vid University of Missouri påtalade risker för störningar av det endokrina systemet. Efter mer än fyratusen studier och riskutvärderingar har forskare i USA, EU och Japan inte funnit dessa risker. Det har varit en rätt liten grupp forskare som fört fram ståndpunkten om faran med bisfenol A.
Vi hoppar över frågan om experimenten på råttor är reproducerbara och statistiskt tillförlitliga och hur råttorna påverkades av att få hög dos under begränsad tid, och går in på skillnader i biologi.
Människor har en ämnesomsättning som neutraliserar bisfenol A mycket mer effektivt än försöksråttor. Vår lever kombinerar bisfenol A med en sockermolekyl, vilket omvandlar det till en glukoronid, en ofarlig och vattenlöslig bisfenol A liknande substans. Inom sex timmar så kissar människor ut 100 procent av den bisfenol A de fått i sig.
Gnagares ämnesomsättning fungerar på ett annat sätt. Bisfenol A går tillbaka från levern till matsmältningsorganen och då kan en del bisfenol A gå ut i blodomloppet.
Är inte barns ämnesomsättning annorlunda? Får foster i sig bisfenol A genom moderkakan? Det är teoretiskt möjligt, men samhällsdebatten diskuterar det värsta scenariot hos råttor. Det är ett stort steg till att samma effekter skulle gå att finna hos människor. Den tidigare puberteten hos flickor är oförändrad.
Nu diskuteras också ett förslag att stoppa bisfenol A från kvitton. Danska miljöstyrelsen fann inte risker i sin studie.
Den politiska debatten i Sverige kring bisfenol A känns igen. Den efterliknar den amerikanska och europeiska som den såg ut för något år sedan. Media tar fram larm, politiker och miljögrupper rycker ut för att förbjuda den tidigare okända kemikalien.
Tänk om effekten blir precis tvärt om? Problemet är att ett förbud gör att vi måste ersätta bisfenol A; en relativt billig, väl utforskad kemikalie med begränsade risker som är lätta att identifiera med någon ny kemikalie som inte är lika välkänd och som då kan vara farligare.
Vi lever i en värld där vi har en dålig uppfattning om hur stora risker är. Paracelsus gamla uppmaning att dosen gör giftet, är inte tillräcklig när det ställs emot önskan för riskfrihet.
Läs även andra bloggares åsikter om kemi, bisfenol, kemikalier, faror, politik, regeringen, miljö eu, almedalen, forskning, vetenskap, samhälle,
Intressant
