Forskarna vid CERN har funnit något som har egenskaper som kan överensstämma med en Higgsbosonen. Det är ett stort genombrott, troligen med nobelpris i potten för Peter Higgs, men kommer det vara ett genombrott som vi minns om femhundra år? Troligen inte.
Gödels ofullständighetssats handlar om att det inte är möjligt att skapa en allomfattande teori då det systemet skulle behöva veta allt om sig självt. Det finns ingen slutgiltig kunskap om universum. Det som forskarna kan göra är att sakta finna mer data, bekräfta i experiment och använda standardmodellen för att beskriva allt mer. Fysiker och astronomer har kunnat formulera en gemensam standardmodell för universums struktur efter Big Bang. Det är att jämföra med strängteorins stora problem att få rätt för sina hypoteser i experiment. Fast både standardmodellen och strängteorin kräver en del anpassning av matematiken för att kunna få fram resultaten.
Det är ett svårt arbete att ta sig framåt i forskningen, med mycket mindre steg än dem som gjordes på 1900-talet. Det mesta av den materia och energi som finns i universum kan inte förklaras av standardmodellen eller strängteorierna. Mörk materia och mörk energi är alltså hypoteser om något som påverkar materia och energi indirekt. Vanliga atomer utgör omkring 4 procent av universums sammansättning. Mörk energi utgör cirka 73 procent, mörk materia omkring 23 procent. Det är alltså först nu som forskarna börjar att närma sig de riktigt stora frågorna.
Den här sortens ”big science” är mycket kostsam och det gäller att prioritera rätt. CERN är mycket dyrt för svensk forskning att delta i. Intressanta alternativ är PAMELA, ett främst italienskt forskningsprojekt om mörk materia som också KTH deltar i.
Läs även andra bloggares åsikter om fysik, partikelfysik, stephen hawking, cern, atlas, forskning, vetenskap, atomer, italien, mörk materia, energi, lhc
Intressant
Gödels ofullständighetssats handlar om att det inte är möjligt att skapa en allomfattande teori då det systemet skulle behöva veta allt om sig självt. Det finns ingen slutgiltig kunskap om universum. Det som forskarna kan göra är att sakta finna mer data, bekräfta i experiment och använda standardmodellen för att beskriva allt mer. Fysiker och astronomer har kunnat formulera en gemensam standardmodell för universums struktur efter Big Bang. Det är att jämföra med strängteorins stora problem att få rätt för sina hypoteser i experiment. Fast både standardmodellen och strängteorin kräver en del anpassning av matematiken för att kunna få fram resultaten.
Det är ett svårt arbete att ta sig framåt i forskningen, med mycket mindre steg än dem som gjordes på 1900-talet. Det mesta av den materia och energi som finns i universum kan inte förklaras av standardmodellen eller strängteorierna. Mörk materia och mörk energi är alltså hypoteser om något som påverkar materia och energi indirekt. Vanliga atomer utgör omkring 4 procent av universums sammansättning. Mörk energi utgör cirka 73 procent, mörk materia omkring 23 procent. Det är alltså först nu som forskarna börjar att närma sig de riktigt stora frågorna.
Den här sortens ”big science” är mycket kostsam och det gäller att prioritera rätt. CERN är mycket dyrt för svensk forskning att delta i. Intressanta alternativ är PAMELA, ett främst italienskt forskningsprojekt om mörk materia som också KTH deltar i.
Läs även andra bloggares åsikter om fysik, partikelfysik, stephen hawking, cern, atlas, forskning, vetenskap, atomer, italien, mörk materia, energi, lhc
Intressant
