I dag inleder Internationella Valfångstkommittén, The International Whaling Commission (IWC), sitt årsmöte i Panama City för att diskutera kring valfångsten och kvoterna för hur många valar som får jagas.
Kommersiell fångst är den valjakt de flesta tänker på. Valarna dödas för att bli mat eller användas inom industrin. Jakt i forskningssyfte har länge varit kontroversiellt då definitionen på just forskningssyftet varit otydligt, vilket använts inte minst av Japan som fångar omkring tusen valar per år med hänvisning till forskning.
I år verkar konflikten handla om de kvoter som urbefolkningar, som inuiterna, får för att fånga de valar som traditionellt varit deras mat. USA och Grönland håller på sina urbefolkningars rätt att få jaga, men miljöorganisationer uppger att grönlänningarnas valfångst säljs till turistnäringens restauranger. Dessutom återstår det att ta itu med det stora bråket från 2011 då några latinamerikanska länder ville utropa Stilla havet till en skyddszon för valar, vilket fick Japan och andra valfångande länder att lämna förhandlingsbordet.
På 70-talet när frågan om valfångst var riktigt het, så var problemet att IWC inte hade något sätt att upprätthålla förbud eller begränsningar av fångsten. Miljöorganisationer drev på för ett moratorium på jakten som infördes 1986. Jakten skulle stoppas helt för att den inte kunde kontrolleras, men undantag började genast göras för vissa sorters jakt. IWC behöver göra mer skillnad mellan olika arter av valar än nu, vissa arter är mer talrika än någonsin men anses fortfarande vara hotade. Både president George W. Bush och president Barack Obama försökte att lösa dödläget med att förslå en tillåten jakt, om valfångarna höll sig till förbestämda kvoter. Det förslaget föll 2010, sedan dess sitter samtalet fast.
Miljöforskarna Costello, Gaines och Gerber föreslog i januari en radikal lösning, sälj alla valar på auktion! Problemet anser de tre forskarna är att det saknas äganderätter för valarna. Vare sig de som vill jaga eller rädda valarna behöver i dag göra några avvägningar. I artikeln från Costello, Gaines och Gerber skulle det gå att köpa en fångstkvot av valar. Troligen skulle färre valar dödas än i dag, då en prismekanism ger incitament att kunna fånga fler även imorgon. Samtidigt skulle det uppmuntra till en mer praktisk miljöpolitik, då moratoriet visat sig så svårt att upprätthålla.
Valarna skulle behöva spåras via GPS eller RFID-taggar och DNA-prover göra att forskarna kan hålla ordning på individuella valar. Då kan lösningen på att rädda valarna ligga mer i teknik och ekonomi än politik.
Läs även andra bloggares åsikter om miljö, japan, grönland, valar, valjakt, havet, djur, forskning, vetenskap, marinbiologi, zoologi, jakt, valfångst, politik, eu
Intressant
Kommersiell fångst är den valjakt de flesta tänker på. Valarna dödas för att bli mat eller användas inom industrin. Jakt i forskningssyfte har länge varit kontroversiellt då definitionen på just forskningssyftet varit otydligt, vilket använts inte minst av Japan som fångar omkring tusen valar per år med hänvisning till forskning.
I år verkar konflikten handla om de kvoter som urbefolkningar, som inuiterna, får för att fånga de valar som traditionellt varit deras mat. USA och Grönland håller på sina urbefolkningars rätt att få jaga, men miljöorganisationer uppger att grönlänningarnas valfångst säljs till turistnäringens restauranger. Dessutom återstår det att ta itu med det stora bråket från 2011 då några latinamerikanska länder ville utropa Stilla havet till en skyddszon för valar, vilket fick Japan och andra valfångande länder att lämna förhandlingsbordet.
På 70-talet när frågan om valfångst var riktigt het, så var problemet att IWC inte hade något sätt att upprätthålla förbud eller begränsningar av fångsten. Miljöorganisationer drev på för ett moratorium på jakten som infördes 1986. Jakten skulle stoppas helt för att den inte kunde kontrolleras, men undantag började genast göras för vissa sorters jakt. IWC behöver göra mer skillnad mellan olika arter av valar än nu, vissa arter är mer talrika än någonsin men anses fortfarande vara hotade. Både president George W. Bush och president Barack Obama försökte att lösa dödläget med att förslå en tillåten jakt, om valfångarna höll sig till förbestämda kvoter. Det förslaget föll 2010, sedan dess sitter samtalet fast.
Miljöforskarna Costello, Gaines och Gerber föreslog i januari en radikal lösning, sälj alla valar på auktion! Problemet anser de tre forskarna är att det saknas äganderätter för valarna. Vare sig de som vill jaga eller rädda valarna behöver i dag göra några avvägningar. I artikeln från Costello, Gaines och Gerber skulle det gå att köpa en fångstkvot av valar. Troligen skulle färre valar dödas än i dag, då en prismekanism ger incitament att kunna fånga fler även imorgon. Samtidigt skulle det uppmuntra till en mer praktisk miljöpolitik, då moratoriet visat sig så svårt att upprätthålla.
Valarna skulle behöva spåras via GPS eller RFID-taggar och DNA-prover göra att forskarna kan hålla ordning på individuella valar. Då kan lösningen på att rädda valarna ligga mer i teknik och ekonomi än politik.
Läs även andra bloggares åsikter om miljö, japan, grönland, valar, valjakt, havet, djur, forskning, vetenskap, marinbiologi, zoologi, jakt, valfångst, politik, eu
Intressant
.jpg)
