Kemin är ett mångfacetterat ämne. Det berör bokstavligen allt. Den var en förutsättning för framstegen inom medicin och fysik, men kemi kan vara svårt att skilja från dem.
Kemiåret 2011 anordnades av Förenta Nationerna och UNESCO för att rikta uppmärksamhet på ämnet och avslutades den 30 november med en konferens på Kungliga Vetenskapsakademien.
Sture Nordholm, pensionerad professor Göteborgs universitet, invigde mötet med att påpeka att kemi har dåligt anseende i samhället och att det påverkat rekryteringen som fallit med en storleksordning de senaste tio åren. Eva Åkesson, tillträdande rektor Uppsala universitet, berättade om initiativen under Kemins år. Alla FN:s Millenniemål behöver framsteg inom kemi för att kunna uppfyllas, menade hon. Dagligen ser människor runt om i världen hur miljöförstöringen påverkar vardagen och de måste kämpa för att få mat och bränsle för dagen. Det var också hundra år sedan Marie Curie vann Nobelpriset i kemi, så särskild uppmärksamhet har riktats till kvinnors forskning.
Kemiåret verkar ha lyckats med begränsade medel. Det var en bra idé att ta fram månadsteman för fördjupning inom en gren av kemin. Mycket har återanvänts eller planerats sedan tidigare.
Drivande och engagerade lärare är viktiga, men kemi är ett dyrt ämne för skolorna där experiment ses som för farliga för eleverna. Kemi handlar inte längre om att lära sig det periodiska systemet utantill. Det är svårt att få gå på studiebesök, det finns inte tid hos företagen och labbforskningen har flyttat utomlands. Mycket av kemin sker numer som beräkningar vid datorer, snarare än som experiment vid arbetsbänkar och labbkolvar.
Marie Curie sade ”en forskare i sitt laboratorium är inte bara en tekniker: han är samtidigt ett barn som konfronterar naturliga problem som fascinerar honom likt vore de sagor”. Projektet med draken Berta har tagit vara på den tanken. Sagorna om drakflickan ger barn ett roligt sätt att lära sig kemi, men barn i den ålder som Berta riktar sig till är redan intresserade av naturvetenskap. Intresset förloras i tonåren, där görs färre insatser.
Intresset för kemi uppmuntras inte i samhället. I medierna kommer ständigt nya larm om farliga kemikalier. Det är svårt att värdera nackdelar och fördelar med kemikalier. Hur säkert är säkert?
Kemisk analys kan finna allt mindre mängder av ett ämne. Kemikalieinspektionens mål om en giftfri vardag är därför vagt. Ofta görs en åtskillnad mellan ”naturliga” och ”konstgjorda” kemikalier där naturligt ses som ofarligt och konstgjort som farligt. Nu går larmet ofta om cocktaileffekter och låga doser, även när en kemikalie orsakat en förändring i ämnesomsättningen hos försöksdjur. Det behöver alltså inte ens ha uppstått en skada.
Lågdoshypotesen handlar om att låga doser kan ha farliga effekter som inte finns vid höga doser. Hormesis, att ett ämne kan ha olika effekter vid olika starka doser, är inte en nyhet. Pekar bevisen på att endokrina disruptorer har skadliga effekter och, om så är fallet, påverkar de människors hälsa? Här kommer försiktighetsprincipen ofta in för att säga att risk får man inte ta, istället för att väga fördelar och nackdelar mot varandra.
Forskare vill forska hellre än att debattera, men lockas också av att anslag och prestige ligger i att identifiera nya faror. Det ger inte lika stort genomslag att finna att en kemikalie är tillräckligt säker.
På kemiårets avslutning fanns en förhoppning om att hitta en Zlatan Ibrahimovic, en idol som lockar ungdomar att läsa vidare. Det är snarare kemiämnets dåliga självförtroende inför sin uppgift som spelar roll. Framtidens frågor nämns ofta, men svaren verkar redan givna innan studenterna börjar att experimentera själva. Skolan ger inte eleverna kunskaperna att bedöma risker, det samspelar med en negativ bild av kemin för att eleverna ska välja bort ämnet.
Fast möjligheterna finns där, om de tas tillvara. Kemi är fortfarande en vetenskap där det går att påverka själv, pröva sig fram och åstadkomma resultat. Den inställningen öppnar ämnet för fler elever att nå sina egna svar.
Läs även andra bloggares åsikter om kemi, risker, politik, kemiåret, berta drake, vetenskap, vetenskapskommunikation, samhälle, kemikalier, miljö, skolan
Intressant
Kemiåret 2011 anordnades av Förenta Nationerna och UNESCO för att rikta uppmärksamhet på ämnet och avslutades den 30 november med en konferens på Kungliga Vetenskapsakademien.
Sture Nordholm, pensionerad professor Göteborgs universitet, invigde mötet med att påpeka att kemi har dåligt anseende i samhället och att det påverkat rekryteringen som fallit med en storleksordning de senaste tio åren. Eva Åkesson, tillträdande rektor Uppsala universitet, berättade om initiativen under Kemins år. Alla FN:s Millenniemål behöver framsteg inom kemi för att kunna uppfyllas, menade hon. Dagligen ser människor runt om i världen hur miljöförstöringen påverkar vardagen och de måste kämpa för att få mat och bränsle för dagen. Det var också hundra år sedan Marie Curie vann Nobelpriset i kemi, så särskild uppmärksamhet har riktats till kvinnors forskning.
Kemiåret verkar ha lyckats med begränsade medel. Det var en bra idé att ta fram månadsteman för fördjupning inom en gren av kemin. Mycket har återanvänts eller planerats sedan tidigare.
Drivande och engagerade lärare är viktiga, men kemi är ett dyrt ämne för skolorna där experiment ses som för farliga för eleverna. Kemi handlar inte längre om att lära sig det periodiska systemet utantill. Det är svårt att få gå på studiebesök, det finns inte tid hos företagen och labbforskningen har flyttat utomlands. Mycket av kemin sker numer som beräkningar vid datorer, snarare än som experiment vid arbetsbänkar och labbkolvar.
Marie Curie sade ”en forskare i sitt laboratorium är inte bara en tekniker: han är samtidigt ett barn som konfronterar naturliga problem som fascinerar honom likt vore de sagor”. Projektet med draken Berta har tagit vara på den tanken. Sagorna om drakflickan ger barn ett roligt sätt att lära sig kemi, men barn i den ålder som Berta riktar sig till är redan intresserade av naturvetenskap. Intresset förloras i tonåren, där görs färre insatser.
Intresset för kemi uppmuntras inte i samhället. I medierna kommer ständigt nya larm om farliga kemikalier. Det är svårt att värdera nackdelar och fördelar med kemikalier. Hur säkert är säkert?
Kemisk analys kan finna allt mindre mängder av ett ämne. Kemikalieinspektionens mål om en giftfri vardag är därför vagt. Ofta görs en åtskillnad mellan ”naturliga” och ”konstgjorda” kemikalier där naturligt ses som ofarligt och konstgjort som farligt. Nu går larmet ofta om cocktaileffekter och låga doser, även när en kemikalie orsakat en förändring i ämnesomsättningen hos försöksdjur. Det behöver alltså inte ens ha uppstått en skada.
Lågdoshypotesen handlar om att låga doser kan ha farliga effekter som inte finns vid höga doser. Hormesis, att ett ämne kan ha olika effekter vid olika starka doser, är inte en nyhet. Pekar bevisen på att endokrina disruptorer har skadliga effekter och, om så är fallet, påverkar de människors hälsa? Här kommer försiktighetsprincipen ofta in för att säga att risk får man inte ta, istället för att väga fördelar och nackdelar mot varandra.
Forskare vill forska hellre än att debattera, men lockas också av att anslag och prestige ligger i att identifiera nya faror. Det ger inte lika stort genomslag att finna att en kemikalie är tillräckligt säker.
På kemiårets avslutning fanns en förhoppning om att hitta en Zlatan Ibrahimovic, en idol som lockar ungdomar att läsa vidare. Det är snarare kemiämnets dåliga självförtroende inför sin uppgift som spelar roll. Framtidens frågor nämns ofta, men svaren verkar redan givna innan studenterna börjar att experimentera själva. Skolan ger inte eleverna kunskaperna att bedöma risker, det samspelar med en negativ bild av kemin för att eleverna ska välja bort ämnet.
Fast möjligheterna finns där, om de tas tillvara. Kemi är fortfarande en vetenskap där det går att påverka själv, pröva sig fram och åstadkomma resultat. Den inställningen öppnar ämnet för fler elever att nå sina egna svar.
Läs även andra bloggares åsikter om kemi, risker, politik, kemiåret, berta drake, vetenskap, vetenskapskommunikation, samhälle, kemikalier, miljö, skolan
Intressant
