fredag 31 augusti 2012

Laddad batteriutveckling

Lagra energi är ett problem för förnyelsebara energikällor (när det blåser eller solen gassar ger de för mycket energi, när det är stiltje eller molnigt blir ingenting), för elbilarna och även för eldrivna konsumentvaror. 


Laddningsstationer för elbilar finns. Problemet är inte att få över ström, utan att få bilen att gå tillräckligt långt på batteriet.


Batterierna måste fungera, vara härdiga, billiga och säkra. Det är höga krav. Litium-jon-batteriet är det vanligaste, men tekniken är relativt dyr och kan kortslutas. Längre livslängd skulle också vara bra. Batterier med natrium har en väldigt hög potential för att lagra energi. Fördelen, förutom energilagringspotentialen, är att materialet är billigt. Problemet är att batterierna får en hög driftstemperatur som kan vara eldfarlig.

För två år sedan skrev batteritillverkaren Boston Powers grundare Christina Lampe-Önnerud kontrakt med Hewlett-Packard om sitt litium-jon miljöbatteri Sonata. HP var intresserat då batterier för laptop-datorer slits av uppladdningar och kan bli för varma. Sonata är ett väl optimerat litium-jon-batteri vars energidensitet är bra för ett kobolt-grafit batteri men inte lika bra som för polymerbatterierna. Det finns många konkurrenter med både samma typ av litium-jon-batterier, funktioner och även för bränsleceller.

För mindre elektroniska apparater vore det bra att kunna ladda batterierna bara genom användarens rörelseenergi. Lösningen kan komma genom nanotekniken. En tunn film av aktivt elektriskt laddningsbart material inne i batteriet kan snabba upp jon- och elektroni transport. Ju tunnare material, tyvärr desto mindre mängd energi som batteriet kan hålla. Det nya är att forskare har hittat ett sätt att täcka den tunna filmen i en 3D-nanostruktur. Den svampliknande strukturen ökar filmens yta och därför kan batteriet lagra mer energi.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Intressant

Chokladkoma mot stroke?

Choklad är härligt gott. Fast fortfarande lite syndigt för man kan ju bli tjock och få hål i tänderna av den. Då är det rätt skönt att få klämma till glädjedödarna: ha, ha, vetenskapen bevisar att choklad förhindrar stroke så du kan behålla din trådsmala kropp när du dreglar på ålderdomshemmet och jag är fet och klar i knoppen.

För det gäller att vara försiktig, särskilt när du tycker om ett forskningsresultat. Kan man se betydande förändringar av en så liten faktor som att äta choklad? Påminner om de där resultaten om rödvin och hjärtsjukdomar som böljar fram och tillbaka i medierna.

Karolinskas studie kommer fram till att ett lagom stort intag av choklad kan minska risken för stroke hos män. Det är en observationsstudie som de har gjort. Forskarna lät omkring 37.000 män fylla i ett formulär med frågor om hälsan och sedan följde studien dem i 10 år och jämfördes i sjukvårdsregistret om vilka som fått stroke.

Visst, man ska inte kasta ut observationsstudien med badvattnet, som artikeln i Läkartidningen påpekar, men de har sina begränsningar. Korrelation bevisar inte kausalitet. Det finns ett starkt samband mellan gödsel och att det växer potatis, men gödsel orsakar inte potatis, det bara främjar tillväxten. En observationsstudie skulle kunna missa faktorn rökning bakom lungcancer, och därför finna att gulnande tänder ökar risken för lungcancer. Observationsstudiers resultat behöver stärkas av kliniska studier och att förstå biologiskt varför det kan finnas ett samband.

Jämfört med den kvartil som åt minst choklad så hade de i den högsta chokladätarkvartilen 17 procents lägre risk för stroke. Det spelar roll för orsakssambanden, risker på under 50 procent har en troligen en sammanblandning av effekterna där riskfaktorn hänger samman med andra faktorer. Inte så konstigt att effekten försvann bland de män som hade högt blodtryck. Det verkar också som gottegriskvartilen var yngre och rökte mindre. Ålder spelar förstås roll och det fanns bara ett tillfälle i studien att få in data om hur mycket choklad männen åt: när de själva fyllde i mängden i frågeformuläret. Hur såg chokladkonsumtionen ut efter tio år?

För att citera Rosén, Axelsson och Lindblom i artikeln från Läkartidningen ovan:

Vår hypotes är att det är särskilt viktigt att kontrollera för socioekonomiska faktorer när man studerar preventiva, symtomlindrande och icke-akuta insatser. Välutbildade personer med god social position har mer kunskap om vilka möjligheter som står till buds och bättre förmåga att framföra och få igenom sina krav. I de fall åtgärderna kostar pengar har de också med större sannolikhet nödvändiga ekonomiska förutsättningar. Det här gäller särskilt preventiva insatser eller insatser av mer symtomlindrande karaktär. 


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Intressant

torsdag 30 augusti 2012

Rymden går att nå!

Produktionsgolvet påminner mest om ett sterilt laboratorium. Ventilationssystemets stilla sus suger ut damm och smuts. Den fåtaliga personalen är klädda i gröna overaller, som om de var i färd att ta sig över till Sahlgrenska för att utföra en operation. Rymdindustrin är som alltid ledande inom lean production och lean design.

Hur står sig rymdindustrin i Sverige? Jag tar bussen till Delsjömotet för att besöka det avskilda Kållebäcks teknikpark. Bland idel högteknologiska företag ligger Ruag Spaces byggnad på en höjd, med en fantastisk utsikt över Göteborg.



Ruag Space hette Saab Space fram till 2008, försvaret och är nu en del av rymddivisionen inom den schweiziska statens försvarsindustrikoncern. Händelsevis är ambassadören på besök samma dag. Rymdindustrin är internationell, både genom det europeiska samarbetet och genom kontakter med USA, Indien, Japan och Ryssland. Huvuddelen av RUAG:s projekt finansieras på den öppna marknaden, en minoritet av ESA.

I Sverige görs datasystem, antenner, mikrovågselektronik, lasthållare och separationssystem för satelliter och bärraketer. Närheten till Chalmers har spelat roll för tillgången på kompetens inom elektronik, därför har företaget 380 anställda i staden.

RUAG:s arbete är viktigt för telekommunikationssatelliter som Thales Alenia Space och EADS Astrium. Företaget arbetar med utvecklingen av GMES för jordobservation att använda i klimatforskning, samhällsplanering och jordbruk. På utforskningssidan har Ruag gjort datorn och hjulsystemet till en europeisk månbil. Bilen skall förses med en borr för att söka spår efter liv två meter under ytan. År 2014 studeras kometen Churyumov - Gerasimenko med en landare. Det blir första gången som det sker en landning på en komets yta.



Tekniken blir mindre och kraftfullare för varje generation, men datorer för rymdfärder har stenåldersprestanda. Det är tio år gammal teknik, för den måste vara driftsäker när den utsätts för joniserande strålning och partikelflödet från solvindarna i femton år. Det finns ingen skärm och inget tangentbord. Uppgifterna som datorn skall göra är ändå så noga definierade. I moderna datorer packas minnet allt tätare, med mindre komponenter. Det gör dem mer känsliga för strålning. Mjukvara kan patchas via radiolänk, men skadad hårdvara är förlorad.





Problemen ligger i att solsatelliter är för dyra ännu, kostnaden för att sända upp föremål i atmosfären fortfarande är hög och gammal teknik i raketmotorer. Efter nedläggningen av amerikanska Orion Constellation har det varit otydligt vad som ersätter rymdskytteln. Ryska Sojuz blir ett alternativ och japanska JAXA tillverkar uppskjutningsraketer.

Trots en del bakslag bedöms läget för rymdindustrin som gott. Rymdindustrin har alltid arbetat med många olika områden för att få spinn-off produkter. Företaget tillverkar 80-90 kretskort per år i Göteborg och tar in legoproduktion från Ericsson och Saab, samt elektronmikroskop för ESA. För att vidareutveckla rymden behövs ett globalt samarbete, anser industrin, och hänvisar till den internationella rymdstationen ISS. Frågan inför framtiden är om det går att få med även Indien och Kina?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Intressant

onsdag 29 augusti 2012

Elitidrottare dopade på paralympics?

Nu börjar paralympics i London 2012.

Paralympics, tidigare kallade handikapp-OS, började för att lemlästade brittiska krigsveteraner skulle få något att göra efter andra världskriget. Sveriges Television sänder med handikappsidrott under paralympics än vad SVT sammanlagt gör under fler års tid. Nu har paralympics blivit ett stort evenemang i sin egen rätt, men går det att fortfarande kalla det för en tävling för funktionshindrade?

Problemet med doping är än större på paralympics, när är man handikappad på ett normalt sätt? BBC rapporterar om boosting, det är att vissa paralympier skadar sig själva för att öka blodtrycket i skapade kroppsdelar och därmed kunna uppnå bättre resultat. Hur kollar egentligen dopingbyrån WADA att du inte gick på toaletten för att du glömde det, eller för att få en fördel? En annan skandal var när det spanska basketlandslaget vid paralympics i Sydney år 2000 visade sig bestå av inte tillräckligt förståndshandikappade spelare. Vid paralympics i London 2012 kommer förståndshandikappade att få tävla igen.

Årligt talat, många av paralympierna slår inte bara oss vanliga motionärer men även något sämre elitidrottare utan funktionshinder. Det har förekommit även före den sydafrikanske löparen Oscar Pistorious att idrottare tävlat på både handikapp-OS och Olympiska spelen. Jag undrar om verkligen elitidrottare fortfarande är att anse som människor?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,

Intressant

tisdag 28 augusti 2012

Mobiltelefonen förstärker verkligheten

Om du använder sociala medier har du säkert sett någon av dina bekanta uppge den plats som de befinner sig på för tillfället med ett positioneringsprogram som Foursquare, Gowalla och Brightkite. Programmen sänder användarens position via en smartphone till Twitter eller Facebook. Det går att få utmärkelser eller titlar för att man har besökt en plats.

Ärligt talat, vad ska positioneringstjänsterna vara bra för? Är det inte bara en tillfällig fluga? Det är inte Gowalla, Placebook, Google Latitude och allt vad de heter som är det intressanta. Positioneringsprogrammen pekar istället på nästa steg i utvecklingen: att digitalisera platsen.

Sedan länge har ett Internet of things diskuterats, det har visat sig dyrt och komplicerat att lägga datakraften i föremålen. En enklare lösning kan vara att datakraften finns i mobilen, som läser av passiv information i omgivningen. Redan för några år sedan kunde mobiler känna igen streckkoder, och hämta information kopplad till koderna. Du kan se det på reklamaffischer utomhus, t.ex. för kommande filmer där scanning av streckkoden spelar upp filmtrailern på din mobil.

Geotaggning, att märka ut var bilder tagits, har också utvecklats. Tackable är en tjänst som lanserats i San Francisco där media kan skapa upp rapporteringsuppdrag för läsarna. Läsarbilder har redan blivit viktiga i tidningarna, nu kan Tackable samordnas bättre.

Layar är en browser för mobilen, som möjliggör förstärkt verklighet (augmented reality). Layar använder smartphones inbyggda kamera, kompass, GPS och hastighetsmätare för att kunna bedöma användarens position och synfält. Från den geografiska positionen, läggs olika sorters lager av information över kamerabilden. Då kan användaren få mer information om en plats eller ett föremål.



Går det att få en mer konkret användning för tekniken? År 2008 startade Brett Schulkin tjänsten Carrotmob. Schulkin ville ha ett alternativ för dem som vill shoppa rättvist, etiskt eller ekologiskt. Stöd till företag som beter sig schysst fungerar bättre än att bojkotta oetiska företag. Carrotmob är en flashmob, där användare som tecknar upp sig får ett erbjudande om de kommer och shoppar i en utvald butik i en buycott vid en viss tidpunkt. Carrotmobs idé var rätt bra, men nådde snart sin fulla potential.

Samma tankar fanns hos det omtalade företaget Groupon, som via internet ger rabattkuponger till konsumenterna. Användarna får ett erbjudande om dagen, t.ex. att få en viss rabatt på att boka ett hotel om kupongen blir inlöst under dagen. Groupon har liksom Carrotmob svårt att ta sig utanför den första målgruppen (etiska konsumenter respektive kvinnliga kosmetikaköpare) och små företag kan få det svårt med anstormningar under kort tid. Poängen var att tjänsten skulle vara till hjälp för små företag, stora butikskedjor klarar sina kampanjer ändå. Riktigt så stor skillnad gör inte heller tjänster i försäljningen. Kunderna från Carrotmob och Groupon kommer ofta bara när det är kampanj, inte till vardags.

Kommer utvecklingen att ske genom appar till dyra smartphones eller genom molntjänster till mycket billiga anslutningsenheter? För apparna talar fungerande affärsmodeller, för molntjänsterna talar att priserna på hårdvaran är för höga.

Allteftersom mobiltelefonen blir en handdator, snarare än en telefon, förändrar den vår syn på världen. Den lägger raster på vår verklighet och gör den interaktiv. Frågan i framtiden blir hur vi vill styra upp den omgivning vi vill se.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Intressant

Evigt liv är möjligt

Ett läkarlag på Karolinska räddade en cancerpatient genom att ge honom en ny luftstrupe som odlats i labbet med hjälp av en syntetisk struktur och patientens egna stamceller. För bara något år sedan var det science fiction, idag är det vardag.

Den regenerativa medicinen kan ge oss ett mycket längre och friskare liv, men få tänker på följderna. Möjligheten att odla nya reservdelar för människan när originalet bryts ned förändrar vår bild av ålderdomen, hur länge man är levande och frisk.

Tekniken är inte rutin i vården ännu, fast den exponentiella utvecklingen har överraskat många bedömare de senaste åren. En handfull har redan dragit nytta av innovationer på området och dussintals organ har framgångsrikt odlats i labbet.

Bättre kost, hygien och läkemedel tillåtet för en förlängning av medellivslängden för män i Sverige från 45 år 1861 till 79 år 2010. SCB spår en avmattning av ökningen i medellivslängden, de tar förmodligen fel när regenerativ medicin når mainstream och det går att börja ut dem delar av människokroppen som inte fungerar.

Om ersättningarna fungerar tillräckligt bra, är det inte en omöjligt att föreställa sig en genomsnittlig livslängd på 150 år. Faktum är att vissa forskare redan tror att den första 150-åringen redan har fötts.

Effekterna kommer att bli inget annat än revolutionerande. Folk kommer att arbeta längre tid än de gör idag, men de kommer att vara friskare och därmed produktiva.

Men hur är det med befolkningstillväxten? Det är sant att jordens befolkning fortfarande växer, men det är också sant att tillväxttakten mattas av. Snarast är många länder rädda för befolkningsminskning och brist på arbetskraft.

Dr. Leonid Gavrilov vid University of Chicago fann i en artikel i Journal of American Aging Association (Age, 1985, v. 8, s.93) att mortaliteten började att sjunka i Sverige. Nu har han undersökt att Sveriges befolkning skulle öka med bara 22 procent över hundra år, om alla i Sverige hade blivit odödliga över en natt.

Dödligheten påverkar inte befolkningen så mycket som vi kanske tror. Kraftig befolkningsökning kommer egentligen från födslar - inte färre dödsfall.

I en värld där människor lever längre, kommer beslut om när du ska gifta flyttas fram, särskilt om det är relativt lätt att skjuta upp barnafödande för längre perioder. I denna strävan går forskningen framåt i en rasande takt, och har sett framgång i att frysa en kvinnas egna ägg så att hon kan få egna biologiska barn senare i livet.

De kommande förändringarna är på det hela taget positiva. Livsförlängningen är troligen lösningen på den demografiska bomben, samhället kommer inte att klara av om många blir åldringar.

Varför finns det ingen seriös debatt om ålderdomen? Kanske för att ålderdomen är en så ny företeelse.

Hundraåringar brukar få frågan av media om hur de blivit så gamla. Visst brukar svara att de aldrig rört sprit eller fett i hela sitt liv. Andra verkar ha rökt, svurit och levt rövare i alla sina dagar. Båda alternativen är rimliga.

Detta därför att det visst fanns hundraåringar tidigare, men de var överlevare som hade tur. De dog inte i de sjukdomar och umbärande som dödade deras generationskamrater. Nu spelar vård, medfödda förutsättningar och förebyggande mediciner en allt större roll, inte bara för att leva längre utan även friskare.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Intressant

måndag 27 augusti 2012

Robotarna tar över arbetslinjen

Jag skriver i tidskriften Arena nr. 4/2012 om We are the Robots - robotar ersätter akademikerna. För att läsa artikeln, se hemsidan för Arena och Paperton (sidan 57).

Robotar har omtalats länge men det är först nu som de börjar att kunna konkurrera med människor. Hindret är inte så mycket kostnaden för en robot, som för den mänskliga tekniker som behövt övervaka att roboten fungerar.

Tillverkning är fortfarande betydelsefull och många tjänster är integrerade i den. Det nya är att vi inte uppmärksammar den på samma sätt som tidigare genom att automatiserad och flexibel produktion behöver mindre personal på golvet. Många produkter som tillverkas idag är så exakta och standardiserade i tillverkningsprocessen att det är svårt för en människa att tillverka dem.

Roland Paulsen uppmärksammar i sin bok Arbetssamhället – Hur arbetet överlevde teknologin hur mycket mindre behovet av arbete genom den tekniska utvecklingen någonsin har blivit. Sedan t.ex. 1970-talet har produktiviteten i Sverige mer än fördubblats, fast det har inte lett till att vi arbetar hälften så lite.

Paulsen har påverkat artikeln i Arena med sina tankar om det meningslösa arbetet, i dag så arbetar civilingenjörer med att göra vanliga prisberäkningar ute på företagen. Det är tänkvärt att, som Paulsen, överväga hur lång tid det egentligen tar att göra de specialiserade arbetsuppgifter som följt i produktionsrationaliseringarnas spår? Paulsen verkar rikta sin kritik mot att vänstern talat om rätten till arbete, snarare än rätten till välstånd.

Fast det meningslösa arbetet finns där till en viss gräns. SL:s biljettkontrollant ersätts av en RFID-kod och en app, de yrken som inte kan abstraheras eller kompliceras rationaliseras bort. Det är där som den snabba tillväxten av artificiell intelligens och allt fler botar på internet kommer in. Internet omvandlas allt mer till en plats för andra än mänskliga användare.

Här kommer tjänstesamhället in, eller snarare att vårt samhälle kanske valde bort det. I början av 90-talet låg skiftet i faggorna. Ekonomerna Lars Niklasson, Ingemar Ståhl, Kurt Wickman varnade vid tidpunkten för Ännu mera planekonomi? Vi behövde ett samhälle baserat på företagande, inte på allt mer högskolestudier.

I en politisk debatt som står mellan socialdemokraternas fulla sysselsättning och regeringens arbetslinjen, slår förstås robotarnas intåg på arbetsmarknaden in som en oväntad tsunami. Om inte annat när kunskapsarbetarna börjar att förlora jobben.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Intressant

Biomimetik, teknik efter naturens mönster

En vacker dag år 1948 så torkade den schweiziske ingenjören George de Mestral av sin hund efter en promenad. I hundens päls hade en mängd kardborrar krokat sig fast. Det blev början inte bara för kardborrbandet, men även starten för en helt ny vetenskap; biomimetik.

Själva ordet biomimetik myntades av Otto Schmitt på 50-talet, och fram tills nyligen var kardborrbandet den viktigaste kommersiella framgången. Nu börjar tekniken att komma ikapp idéerna och biomimetiken nå sin potential. 



Biomimetik är ett fält inom materialvetenskapen som använder naturens funktioner för att utveckla nya produkter. Naturens evolution har ju testat om en design fungerar eller inte i miljarder år, nu kan biologer och teknologer mötas för att lära av varandra. Det ger nya frågor och nya svar; varför flyger en uggla så tyst och skulle man kunna ta efter de egenskaperna i en flygplansvinge? Varför har ett träd vissa egenskaper, och hur kan de förstärkas? Det är en viktig fråga hos forskningscentret Biomime i Stockholm.

Lotusbladet är mycket bra på att stöta bort vatten och smuts. Det rengör sig självt genom en mängd små utsprång som är klädda med vattenavstötande vax. Vatten kan inte sprida sig på bladen, utan vattendropparna rullar av bladen och tar samtidigt med sig smuts. Materialforskare försöker nu att efterlikna det i textila och polymera material. Det är en sak att förstå hur en lotusblommas blad stöter bort vatten, en annan att göra en säljbar produkt av det.

Ett annat exempel är nanocellulosa. Det utvinns ur vedfibrer och är ungefär lika starkt som lättviktsmaterialet kevlar. Men till skillnad från kevlar och andra material baserade på fossila råvaror, är nanocellulosa helt förnyelsebart. Därför kan nanocellulosan användas i olika material såsom papper, kartong och kompositmaterial. Problemet är att det går åt så mycket energi, även om det förbättras nu.



Mats Brodén, som ledde Bioinspired Forum, berättar om hur konst och biomimetik samverkar

Nya forskningsfält kan ta oväntade riktningar. Nu forskas det på att förstärka medfödda egenskaper till levande organismer eller lägga till helt nya egenskaper. Ett exempel är att växter skulle kunna tillverka vaccin mot sjukdomar.

Kommer vi att få se mer design inspirerad av naturen, eller fler genmodifierade organismer med förbättrade egenskaper? Bägge riktningarna är rimliga, så vi har all anledning att hålla ögonen på biomimetiken.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Intressant

söndag 26 augusti 2012

Varför suger ditt innehåll i sociala medier?

Din blogg får inte samma antal träffar som tidigare år och ett sjunkande antal läsare har drabbat politiska bloggar, modebloggare, kattbloggare etc. Mary X Jensen skrev på Mina Moderata Karameller om ett seminarium i Almedalen. Nyhetens behag spelar ju roll, men kanske är det inte fantasin som tryter, som infrastrukturen för bloggandet.

Den svenska bloggosfären är ännu beroende av äldre redskap som intressant eller knuff och det sätter spår i att det är rätt lätt att cirkelblogga sig uppåt utan riktigt innovativt innehåll. Twingly är många fall ett av de få sätten att en rimlig trafik, även det på sikt försvagat bloggosfären genom att dirigera om trafik till blogger som inte riktigt lever upp till innehållet.

Minda Zetlin skriver på Inc om varför andra tycker att ditt innehåll på Twitter suger. Det har en poäng, är det Googles fel att ditt innehåll suger? Jag håller inte riktigt med, särskilt inte ur ett historiskt perspektiv där Google är internets Julius Caesar, men i att bloggens form för opinionsbildande inte riktigt klarar sig i det nya internet. Det finns förhållandevis få människor ute på internet nu förtiden, utan många fler botar. Det gör att det vissa typer av innehåll sätter igång dem, men kvalitet är svårare att finna. Än så länge är det så för botarna.

Nu har ju bloggens format överlevt mycket lång tid på internet, även förbi några tidigare utpekade bäst-före-datum. Då är det tänkvärt att nästa steg är inte så mycket att sammankoppla bloggarna med sociala medier, som att understryka bloggens kvalitet och kraft för rekommendation bortom bara inlänkarna. En sådan utveckling driver troligen på den viktigaste faktorn för att sätta fart på konversationen: intressanta läsare. 2010-talet handlar mer om läsaren.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Intressant

Nytt blod i ådrorna

Blodtransfusioner har gjorts sedan länge, problemet var att läkarna inte förstod blodets egenskaper eller blodgrupperna. Efter att William Harvey på 1600-talet vidareutvecklade den klassiska och arabiska medicinens kunskap till den första detaljerade beskrivningen av blodomloppet, gjordes många försök som slutade illa. Det ledde till ett förbud ända tills att James Blundell gjorde den första lyckade transfusionen år 1818.

Genom Karl Landsteiners indelning i AB0-blodgrupper och Philip Levines Rh-system (olika kombinationer av hur röda blodkroppar bildar antikroppar, nu känner forskningen till fler än 600 olika blodgrupper, de flesta är mycket små) kunde transfusioner börja göras rutinmässigt och säkert. Nu delas blodet, genom Claes Högmans forskning på 60-talet, upp i sina beståndsdelar; röda och vita blodkroppar samt trombocyter. Vid en transfusion ges den beståndsdel som behövs.

Blodbankerna är inte alltid tillförlitliga så forskningen arbetar med att skapa upp nya sorters blod.

HBOC är ett preparat som upptäcktes redan på 30-talet. William Amberson tog blodceller från kor och tog bort cellväggarna för att lämna kvar det syrebärande hemoglobinet. När sedan hemoglobin återförs till patientens blod stärkes patienten. Problemet var att efter tio dagars användning fanns det risk för njursvikt. Nu finns HBOC-201 som godkänts i Sydafrika och Ryssland. HBOC-201 använder en kemiskt modifierad polymeriserad variant. Det undviker njursvikten, men risk finns för gulsot och störningar i bukspottkörteln. Den bästa användningen är troligen inte som ersättning till blodtransfusioner utan i kirurgi och till patienter som inte kan ta emot blod. En sidoeffekt har varit att medlet används i doping.

Stamceller har diskuterats länge och ett tidigt bruk är att tillverka blod i bulk, främst grupp 0 som alla kan använda.

Samir Mitragotri hoppas kunna härma de röda blodkropparnas flexibilitet och förmåga till att nå in i smala kapillärer med polymerer. Syntetiska blodkroppar täckta av hemoglobin kan behålla 90 procent av syre under en veckas tid. Nu görs djurförsök på råttor. Syntetiska blodplättar skulle kunna stoppa inre blödningar snabbare. Lyckas forskarna kan nästa steg bli att använda blodkropparna som nanomaskiner.

lördag 25 augusti 2012

Fladdermusen, nattens fantom

I sensommarnattens ovana mörker går folk ut i naturen. Målet är att få en skymt av ett mycket speciellt djur; fladdermusen. Den europeiska fladdermusnatten, den 25 augusti, är egentligen lite sent på året för våra breddgrader. Många arter har redan gått i dvala i Sverige.

Det finns en europeisk konvention Eurobats för att skydda fladdermössen, deras boplatser och områdena de letar mat. Under hela 2012 pågår Fladdermusens år, där fladdermusnatten ingår för allmänheten.



Fladdermössen är en mycket gammal familj av däggdjur. De stammar från ett litet näbbmusliknande djur, där evolutionen gynnade de individer som bäst kunde hoppa mellan träd och buskar. Allra bäst gick det för dem som kunde glidflyga och så småningom bli förfäder till det enda flygande däggdjuren. De insektsätande arterna har en fantastisk sonar; högfrekventa skrik som studsar tillbaka till fladdermusen så att det kan urskilja sitt byte och omgivningarna. Fruktätare har vanligtvis inget ekolod, men ser bra i mörker.

Det går att hitta fladdermöss nästan över hela världen, utom Arktis och Antarktis. De allra flesta arter äter insekter, men det finns arter som äter frukt, fisk, nektar, smådjur och så förstås de fruktade vampyrerna! Så hemska är kanske inte vampyrfladdermössen, det rör sig om tre arter som lever i Mexiko, varav en kan dricka blod från däggdjur.

Det finns nu nitton kända arter i Sverige och den senaste, Nymffladdermusen, bekräftades så sent som 2010. Sju av arterna är mer eller mindre hotade, samtliga är fridlysta. Omkring en fjärdedel av alla världens däggdjursarter är någon sorts fladdermöss, ändå är de relativt okända och många finner dem skrämmande och äckliga. Fladdermössen tycker detsamma om människorna, och undviker oss helst.

De har också fått dåligt rykte då många i allmänheten är rädda för att fladdermöss kan bära på rabies. Naturvårdsverket rapporterar att man har hittat antikroppar mot rabies bland fladdermöss i Sverige, men inte virus. 

Vad gör folk ute i skogen på fladdermusnatten? Många tror att fladdermöss främst lever i grottor, men de lever lika ofta i ihåliga träd, under broar, gamla kyrktorn och på vindarna i gamla hus. 

Marie Nedinge, expert på Naturvårdsverket, förklarar att många fladdermusarter är beroende av variationen i landskapet som fanns i det gamla jordbrukssamhället. Det gav bra platser att övervintra på, men även för kolonierna att leva på under sommaren. Fladdermössen är viktiga inte minst för att de äter stora mängder insekter. ”En enda fladdermus kan stoppa i sig mellan 2000 och 5000 insekter per fladdermus och natt. Det är dubbelt så mycket som en svala äter och fladdermössen flyger ju på kvällar och nätter, vilket innebär att de decimerar de insekter som besvärar oss när vi vill sitta ute i trädgården...” påpekar Nedinge.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,


Intressant

fredag 24 augusti 2012

Matematiken är naturens abstrakta språk

Matematik är vetenskapen om mönster och relationer. Som en teoretisk disciplin, utforskar matematiken möjliga relationer mellan abstraktioner utan att bry sig om abstraktionerna har en motsvarighet i den verkliga världen. Abstraktioner kan vara allt från siffersträngar till geometriska figurer till uppsättningar av ekvationer.

I teoretisk matematik finns en liten uppsättning grundläggande idéer och regler som alla andra intressanta idéer och regler på det området kan logiskt härledas till. Matematiker blir särskilt glada när något av matematiken visar sig kunna härledas ur en mer allmän teori. En del av den känsla av skönhet som många har uppfattat i matematiken ligger inte i att hitta den största komplexiteten, utan tvärtom, att hitta den största enkelheten i bevisen. Som matematiken har utvecklats, har fler och fler relationer visats mellan delar av det som har utvecklats separat, som mellan den symboliska representationen av algebra och rumsliga representationer av geometri.

Matematik är också en tillämpad vetenskap för att lösa problem som har sitt ursprung i vår värld. Man letar efter mönster och samband, och i processen används tekniker som liknar dem i den teoretiska matematiken. Skillnaden är i stort sett en avsiktsförklaring.



Filmen Nature by Numbers har en sajt där teorin bakom filmen förklaras



Ett spännande exempel är att som Jorge Picado räkna på hur snäckor formar sitt skal. Det behövs inga komplexa lagar för att forma dem, snarare har enkla strukturer premierats i evolutionen för att ge ett starkt skal utan att behöva ta mycket energi i anspråk.

 Google har ett labb där du själv att experimentera med fraktaler. Rekommenderas!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Intressant

torsdag 23 augusti 2012

Kesslersyndromet hotar rymden

Donald Kessler vid NASA tecknade 1978 upp ett mardrömsscenario. Gamla satelliter, förbrukade raketsteg, skärp och skrot som släppts ut av rymdfarkoster skulle kunna ansamla i så stora mängder att de blev farliga. Rymdskrotet skulle kunna krocka så många gånger att de utlöste en okontrollerbar mängd seriekrockar.

Skrotet färdas i rymden med en hög hastighet, så hög att det kan slå stora hål i satelliter och rymdskepp. En bit rymdskrot med en omkrets på tio centimeter skulle, med de hastigheter som de får i omloppsbanan, motsvara energin hos sju kilo trotyl. Kesslersyndromet är att det kan bildas en ring av farligt rymdskrot går i omloppsbana runt jorden. Det blir för farligt och dyrt med rymdfärder, mobiltelefonsatelliter, tv- satelliter, vädersatelliter och navigationssatelliter.

Kesslers chefer på NASA lyssnade på honom. De var inte överförtjusta, men förstod att det låg mycket i tanken. Före det hade NASA antagit att rymden är så stor att rymdskrotet antingen hamnar långt bort, eller brinner upp när det faller ned i jordens atmosfär. Nu fördubblas mängden rymdskrot varje år och det är dyrt att samla in det.

Så den 10 februari 2009 slog Kesslersyndromet till. Den gamla ryska satelliten Kosmos 2251 och kommunikationssatelliten Iridium 33 krockade långt över Sibirien. Kollisionen slog satelliterna i 2.100 delar som spreds i en omloppsbana. Varje enskild del var ett allvarligt hot mot andra satelliter och rymdskepp.

En månad senare hotades den internationella rymdstationen ISS av rymdskrot. Astronauterna fick en tidig varning och hann sätta sig i den Soyuz-kapsel ISS använder som livbåt. Rymdskrotet missade rymdstationen med några mil. Det var nära ögat.

Kesslersyndromet är ett allvarligt hot mot rymdfarten, och det är först de senaste åren som man har börjat diskutera det. Kina har inte haft ett aktivt rymdprogram särskilt länge, men redan beräknas en tredjedel av allt rymdskrot komma från kineserna. Föreslagna lösningar har handlat om allt ifrån laserstrålar till nanoteknik som plockar sönder skrotet på molekylnivå. Frågan är vem som skall betala för de lösningarna, nu när USA skär ned?

Den billigare lösningen skulle vara mäta ut vissa banor nära atmosfären för skrot, vilket FN rekommenderat, så att skräpet förbränns fortare. Än så länge har de rymdfarande nationerna inte kunnat komma överens om vilka banor det skulle vara. Andra förslag som lagts fram är system för att den som skräpar ned får betala städningen eller att upphittaren får behålla skrotet. Det skulle kunna öppna för privata städfirmor i rymden.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Intressant

onsdag 22 augusti 2012

Blir barn feta av antibiotika?

DN skriver om en studie där barn funnits bli överviktiga om de fått antibiotika tidigt i livet.

Det är artikeln Infant antibiotic exposures and early-life body mass i International Journal of Obesity där  forskarna vid New York University använde data från Avon Longitudinal Study of Parents and Children (ALSPAC). Forskarna fann att om barn fick antibiotika under en viss ålder så hade de 22 procent högre sannolikhet för att vara överviktiga. Det spelar roll för orsakssambanden, riskökningar på under 50 procent har en troligen en sammanblandning av effekterna där riskfaktorn hänger samman med andra faktorer. Den här studien har bara visat en korrelation mellan tidigt antibiotikabruk och övervikt, inte en kausalitet.

Det kan finnas en möjlig biologisk mekanism bakom. Antibiotika kan döda även de bakterier som gör nytta. Heliobacter pylori är en gramnegativ bakterie som påverkar kroppens tillverkning av hormonen ghrelin och leptin som påverkar vikten (heliobacter pylori är den bakterie som kan orsaka magsår). Sedan länge har djuruppfödare använt antibiotika för att få sina djur att växa.

Det är möjligt att antibiotika kan påverka vikten, frågan är hur mycket. En av forskarna bakom studien, Leonardo Trasande, kommenterade att fetma och övervikt är mer komplicerat än att man bara äter för mycket. Det finns många anledningar bakom övervikt.

Läs mer om antibiotika i rapporten Världens väntan på antibiotika.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Intressant

Hur farliga är transfetter?

Mat är en av de känsligaste frågorna inom vetenskapen nuförtiden. Vad du äter är bokstavligen livsviktigt. Överflödet på mat gör att vi som konsumenter ofta delar upp mat i ”bra” eller ”dålig”, ”hälsokost” eller ”skräp”. Maten i sig är viktig, men den måste även ses i ett sammanhang av balans, variation och mängden som äts.

Ett exempel på mat och riskbedömning är frågan om transfetter. Fett är viktigt att få i sig, men numer är vi rädda för det; det gör oss feta och hotar hälsan. Transfett, det låter som extra dåligt fett. Något som inte är ett ”naturligt” fett.

Transfetter bildas när flytande växtoljor härdas. Härdning används för att göra fettet hårdare så att mat får en mer aptitlig sprödhet, fasthet och smältpunkt. Det ökar även hållbarheten. Härdningen omvandlar på kemisk väg omättat fett till mättat fett. Om oljorna härdas fullt ut omvandlas alla omättade fettsyror till mättade. Om härdningen avbryts innan dess, bildas transfettsyror. Transfetter finns också naturligt i mindre mängder i biff och fårkött, och i mejerivaror.

Riksdagen har gått emot regeringen för att införa ett förbud av transfetter. Danmark har tidigare förbjudit användningen av fetter som innehåller mer än 2 procent transfetter. Karin Bojs på DN kallade beslutet för en seger för vetenskapen, folkhälsan och konsumenterna.

De senaste åren har transfetter utgjort kanske 3-4 procent av den svenska befolkningens totala kaloriintag, förmodligen mindre, då en pressad livsmedelsindustri redan minskat på transfetterna i maten. Numer äter redan svenskarna lika lite transfetter som danskarna, 2 gram om dagen, vilket är internationellt sett lågt och i linje med WHO:s rekommendationer.

Larmet gäller kolesterol, att transfetter kan höja LDL, det ”dåliga” kolesterolet lika mycket som mättat fett. Om man får i sig mycket transfett, så kan det minska HDL, det ”goda” kolesterolet. Fram till kanske 15-20 år sedan trodde forskarna att transfetternas påverkan på kolesterolnivåerna var liten och att transfetter var en bra ersättning för mättade fetter.

Livsmedelsverket har anklagats för att tona ned riskerna. Anklagelserna påminner om den amerikanska debatten där Livsmedelsverkets motsvarighet FDA inte gett sitt stöd till uppskattningar av hundratusentals döda från transfetter (se Mozaffarian D, Katan MB, Ascherio A, Stampfer MJ, Willett WC. Trans fatty acids and cardiovascular disease. N Engl J Med 2006; 354: ss. 1601-1603). I så fall skulle transfetterna alltså vara i par med rökningen som faktor bakom hjärt- kärlsjukdomar. Då skulle ett fullständigt byte av alla transfetter med omättade fettsyror teoretiskt kunna minska antalet hjärtinfarkter med mellan 3-6 procent. Siffran verkar osäker. Det går inte att veta om en dödlig hjärninfarkt berodde på just av att ha ätit transfett, snarast är det en kombination av livsstilsfaktorer som inverkar.

FDA gjorde två uppskattningar av minskningarna i dödsfall från hjärt- kärlsjukdomar som märkning om transfetter skulle kunna ge (se vidare i FDA Food labeling: trans fatty acids in nutrition labeling, nutrient content claims, and health claims. Fed Reg 2003b; 68: ss. 41434- 41506). Då fann man att minskat intag av transfetter med avseende på LDL kolesterol skulle ge 240 färre dödsfall om året, i hela USA. När FDA antog goda effekter av minskningen både med avseende på både LDL och HDL var effekten att 600 dödsfall kunde ha förhindras. En varningstext stoppar inte folk från att äta (jämför med en varningstext på ett cigarettpaket), så siffrorna på antalet dödsfall som kan undvikas skulle kunna vara mycket högre vid ett förbud.

Fast det gäller att sätta siffrorna i perspektiv! Antalet döda i hjärt- kärlssjukdomar minskar i USA enligt Circulation 2011 från American Heart Association, men år 2007 dog mer än 813.000 amerikaner av dem. Det är 33,6 procent av de mer än 2,2 miljoner dödsfall som skedde det året. Det verkar som det är bättre att fimpa, dricka mindre alkohol och kanske be doktorn att mäta blodtrycket en gång om året. För dem med högt kolesterolvärde kan statiner vara värda att titta på.

Det är inte värt ta striden, tycker många forskare. Transfetterna är ju inte hälsosamma, om än inte den dödsfälla de utmålas som. Däremot bekämpas transfetterna med frenesi av en minoritet som satsat mycket av sin prestige i frågan. Det är svårt att sympatisera med livsmedelsindustrin. Transfetter används ju för att industrin ska kunna sänka sina kostnader och få längre hållbarhet på varorna. För en annan vinkel se The Atlantic, där Corby Kummer förklarar att det inte alltid är så lätt att ta bort transfetter. Vi konsumenter ser inte några fördelar och varför ska vi då behöva ens ta en liten risk med hälsan? Trots allt blir väl det värsta som kan hända med förbudet att maten blir lite dyrare i butiken?

Tyvärr drabbas vi alla mer än så. När media och dietister jagar mygg med luftvärnskanon, så tar de tid och pengar från långt mer allvarliga matskandaler. Vi glömmer alternativkostnaderna och vi kan börja äta mer mättat fett. I slutändan borde avvägningarna göras av oss konsumenter.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Intressant

tisdag 21 augusti 2012

Och ändå rör Galileo på sig

Den europeiska rymdindustrins flaggskepp har varit satelliterna i navigationssystemet Galileo, som är avsett som ett svar på amerikanska GPS. Det är också ett dåligt exempel på hur stora forsknings- och infrastruktursprojekt ska gå till.

Galileo är nu tio år försenat och uppskattas nu kosta skattebetalarna 22,2 miljarder euro över tjugo års tid. Risken finns att Galileosystemet inte drar in sina kostnader, ens om det fungerar.

Hur gick det till?

År 2000 uppskattades kostaden till 7,7 miljarder euro, med 2,6 miljoner från offentliga medel och resten från privata investerare. De privata investerarna har dragit sig ur projektet för att konkurrensen från GPS samt ryska, kinesiska, indiska och japanska alternativ är hård. Bråket med den kinesiska partnern blev särskilt dyrt, då kinesernas Compass kom upp före och EU måste nu be om tillstånd för att sända på frekvenser ursprungligen avsedda för Galileo.

Europeiska kommissionen överskattade att intäkterna skulle ligga på 275 miljarder euro till år 2020, med makalösa 3 miljarder användare och ge 150 000 nya arbetstillfällen i EU. Nu diskuteras siffror som 90 miljarder euro, och tyska leverantörer fördömer projektet när de är på tu man hand. VD Berry Smutny har sedan dess fått lämna sin plats.

Det brukar sägas att högteknologiska rymdprojekt på den här nivån inte kan lämnas till marknaden. Ingen är villig att investera. Galileo visar att investeringsviljan finns, om tekniken flyger. Utan det, finns ingen spärr för projekt som inte efterfrågas. Eppur si muove.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Intressant

måndag 20 augusti 2012

Runt, runt i GMO-karusellen

År 2010 tog moratoriet för genmodiferade grödor i Europa slut, då potatisen Amflora från BASF började odlas. Amflora är inte avsedd för människoföda, men odlas för sin stärkelse som används i pappersmasseindustrin. Amflora har en genmarkör som gör den resistent mot antibiotika, och därför var den tidigare inte godkänd. För närvarande finns i hela EU bara 33 tillåtna odlingar av majs, bomull, soja och nu även potatis. Monsanto, ett storföretag som dragit nytta av moratoriet, är störst följt av Bayer och Syngenta.

Nu fattade europeiska kommissionen ett beslut efter år av strider. Hälsokommissionär John Dalli har lagt fram ett förslag att beslutet om att förbjuda eller tillåta genmodifierade växter skall gå tillbaka till medlemsländerna att själva. Vissa medlemsländer hade redan infört odlingsförbud. Dalli vill också få till regler att konventionellt, biotekniskt och ekologiskt jordbruk skall samexistera och förstås ta över mer inflytande i frågan från jordbrukskommissionären.

Det är rätt typiskt för GMO-debatten att den europeiska kommissionens förslag inte gjorde någon glad. Bioteknikindustrin, med lobbygruppen Europabio i spetsen, är rädda att beslutet kommer göra det möjligt att förbjuda redan testade genmodiferade grödor och att bönderna i Europa inte kommer att få tillgång till den bästa tekniken. Miljörörelsen, med bl.a. Jordens Vänner, sade att kommissionen egentligen öppnade fältet fritt för odling av GMO.

Att beslutet kan få två så olika responser visar att det inte finns en tillstymmelse till konsensus när det gäller genmodiferade grödor i Europa. Och att vetenskapen kanske inte är det som anses viktigast. Ingen teknik är helt ofarlig. Det finns alltid någon fara som vetenskapen inte garantera emot. Effekten för gentekniken i jordbruket, precis som med potatisen Amflora, är inte något som kommer konsumenten tydligt till godo. Det är producenterna ser de tydliga fördelarna. Då är det lätt att vara orolig, varför ta risker när det inte finns någon tydlig fördel för en själv? Det är därför ICA, Coop, Bergendahls och Axfood inte så mycket stoppar genmodifierad mat i sitt sortiment för vad vetenskapen säger om riskerna, utan för hur livsmedelskedjorna uppfattar konsumenternas attityder.

Livsmedelsindustrins inställning till GMO är häpnadsväckande. Den skulle kunna tjäna mycket på användningen av bioteknik, och får möta en enorm konkurrens från USA, Kina och Brasilien där GMO används. Samtidigt är industrin inte heller för att helt hoppa på tåget med ekologisk mat, och står nu som åsnan mellan hötapparna. Rädslan för dålig pr gör att det kommer att bli bioteknikindustrin som får dra det tunga lasset själv, och bioteknikindustrin vinner inte många popularitetstävlingar.

En ny rapport från Europeiska kommissionen A Decade of EU-funded GMO-research, pekar på att opinionsundersökningar inte är så bra på att utvärdera konsumenternas attityd mot genmodiferade livsmedel. Rapporten finner förstås negativa attityder mot biotekniken, men tittar också på vad konsumenterna faktiskt köpte i butiken. De flesta visade sig inte aktivt undvika livsmedel som innehåll genmodifieringar, vilket kan tyda på de inte är så oroade över GMO-frågan när det väl kommer till ett verklig inköp.

Inget medlemsland kan förbjuda odling av GMO på grund av hälsoskäl eller vetenskapliga skäl, för det beslutar EU fortfarande om. Medlemsländerna kan förbjuda av etiska skäl. Till viss del ärligare, frågan om GMO är och har alltid varit en fråga om våra värderingar kring natur och teknik, snarare än en riskbedömning. Fast att beslutet nu skickas tillbaka betyder att debatten är tillbaka på den nivå den hade vid 2000-talets början.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Intressant

Vetenskap, teknik och Bollywood

Moder Indien. Uråldrig, exotisk och på senare tid en framgångssaga av ekonomisk tillväxt och utveckling. I Europa har naturvetenskapen och tekniken förlorat sin position i samhället. I Indien bryr sig ungdomarna om kemi, fysik och matematik. Där förstår man vikten av utbildning och teknisk innovation. Fattigt och efterblivet? Indien är en kärnvapenmakt som också har landat med raketen Chandrayaan på månen.

Angela Saini är en ung vetenskapsjournalist som vunnit flera utmärkelser. Hon är av indiskt ursprung, hennes pappa är kemist, och hon ville utforska ett annat Indien. Geek Nation, how Indian science is taking over the world heter hennes nya coola bok. Hur kommer det sig att så många indier är hänförda av vetenskap och teknik? Att Indien suger i alla sporter utom cricket men sopar mattan med resten av världen i matteolympiader och schack? Är Indien nördarnas Shangrila?





Det blir inte riktigt som Angela Saini tänkt sig. Hon är uppvuxen i England och har svårt att ta till sig det kontrastfyllda landet. Indien är satt i snabb utveckling, men 2010 hade landet enligt IMF en lägre BNP per capita än Mongoliet och Swaziland. Fyrahundra universitet som utexaminerar svindlande 600.000 ingenjörer årligen samtidigt som knappt 75 procent av befolkning ens kan läsa. Det är inte en bra siffra ens för u-länder. Landet satsar mycket på forskning, men är inte riktigt världsledande på något område.

De tekniska elithögskolorna Indian Institutes of Technology IIT är oerhört svåra att bli antagen till. Många studenter är utbrända från första dagen, och vill helst av allt bara ta examen och få ett jobb.

Hon träffar IT-företaget InfoSys grundare Narayana Murthy, som är just den charmerande, ödmjuke datanörd hon sökt. Samtidigt är Indiens IT-bransch också präglad av det gamla samhället. Hälften av alla mjukvaruprogrammerare är från brahmin-kasten som kanske utgör fem procent av den indiska befolkningen. Mycket av arbetet är inte så kreativt och visionärt, mer rutinarbete för kodapor än tidiga Silicon Valleys oförutsägbarhet.

Utbildningssystemet skapades av britterna för att få fram byråkrater och ingenjörer för att sköta detaljerna i imperiet, inte för att få fram nytänkare. Det är ytterligare ett skäl till att många åker utomlands. Förändringar sker, men det tar tid.


Indisk bioteknik är väl utvecklad och landet är nu nettoexportör av ris, vete och socker. Läkemedelsindustrin har gjort framsteg. Det finns experiment med e-demokrati och ett arbete att göra informationssamhället tillgängligt för alla. Frågan är om Indien klarar det väldiga språng som måttas upp?

Sainis upplevelser av Indien påminner om boken Lotusen och roboten som Arthur Koestler skrev 1960, med en författare som upplever samma omtumlande möte mellan väst och öst. Lyssna på en podd som jag spelade in om Koestlers möte med Indien. Lyssna på podden här.

Upplysningen har inte riktigt nått Indien. Gudar och astrologer samsas sida vid sida med vetenskapen, även hos forskare. Ofta framstår tänkandet mer som fnoskigt än nördigt. Samtidigt finns det ett sympatiskt reflekterande och diskuterande drag i den indiska kulturen.

Geek Nation är kul populärvetenskap, ett fascinerande resereportage och är på många sätt bildande. Samtidigt tappar Saini den story hon kom till Indien för. Hon måste byta riktning på reportaget och lyckas väl sådär med det. Den indiske ingenjören finns, fast kanske inte nördig på det sätt vi tänker i väst. Det behövs inte heller, när ett land på 1,2 miljarder invånare kommer i rörelse så räcker deras intresse för vetenskap och teknik till för att omvälva världen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Intressant

söndag 19 augusti 2012

Saltade varningar

Salt har människan brukat länge. Borde vi dra ner på saltet? Kan saltet öka risken för högt blodtryck, hjärtinfarkt och stroke? Tänk om salt orsakar cancer? Sedan en längre tid har folkhälsomyndigheterna uppmanat oss i västvärlden att dra ned på konsumtionen av salt. I större delen av världen är saltbrist ett problem.

Så kom Cochrane Collaboration med en sammanställning av rapporter, de kunde inte finna kopplingen mellan salt och högt blodtryck. Om ditt blodtryck är högt nog att du måste ta medicin för det, pekade sammanställningen på, då kan det vara bra att minska på saltintaget.

Skulle det kunna gå att få fram större resultat genom att granska fler studier med än större minskningar och testgrupper? Frågan är hur mycket folk är villiga att minska på saltintaget utanför ramen av ett experiment?

Inger Atterstam är i Svenska Dagbladet irriterad över att det inte finns klara besked från forskningen. Det finns det sällan. Cochrane Collaboration har inte gjort en egen forskning, det är en rapport som sammanställer vad andra forskare gjort. Så avvikande resultat ger inte Cochrane, så här har studierna i princip sett ut. Det Cochrane gör är att sila fram en best practice av de studier som gjort på ämnet.



I Sverige äter vi i genomsnitt 10-12 gram salt om dagen, Livsmedelsverket rekommenderar hälften så mycket. Det vi måste komma ihåg är att Livsmedelsverket ger sina rekommendationer på befolkningsnivå, inte på individnivå. Även om det finns individer som är mer känsliga mot salt, så är riskerna små för de flesta. Atterstam tar fel att läkemedelsföretagen skulle vilja hålla uppe rädslan för saltet för att sälja blodtrycksmediciner. De säljer ändå, då blodtrycket påverkas av åldrandet och befolkningen blir äldre. Läkemedel kommer du alltmer ta när du är frisk också, för att förebygga och fortsätta vara frisk.



Ökar inte cancerfallen? Den viktigaste faktorn bakom att folk utvecklar cancer är faktiskt hög ålder. Det låter självklart, men ofta underskattas den faktorn rejält. För cancerstudier är åldern en faktor som tusenfaldigt ökar risken mellan en 90-åring och en 20-åring. Vi vet därför att cancerfallen kommer att öka, frågan är hur en cancersort ökar relativt andra.

I slutändan handlar det om hur du uppfattar risker och värderar saker i livet. Är det lönt att inte förhöja smaken på dina måltider med salt, för att minska en i sammanhanget låg risk för att saltet skulle kunna orsaka något du upplever som farligt? Det flesta har svårt att göra sig en uppfattning om så låga sannolikheter, särskilt över lång tidsperiod.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Intressant

lördag 18 augusti 2012

Placebo, funkar det?

Fungerar verkligen sockerpiller, kan det bota sjukdomar? Placebo, är det inte bara inbillning?

Placebo kan ge mätbara, kemiska förändringar i kroppen. Stewart Wolf utförde ett klassiskt experiment på 50-talet med några gravida kvinnor. De upplevde illamående under graviditeten och fick piller med kräksirap som botemedel. Kräksirap är ett kraftfullt kräkmedel gjort på kräkrot. Kvinnorna borde ha kräkts ännu mer, istället kände de sig bättre. En studie gjord av svenska forskare visade att patienter som fick en pacemaker inopererad, men inte påslagen, klarade sig bättre än dem utan pacemaker. Det gick bäst för patienterna med en fungerande pacemaker förstås, men då en pacemaker sköter hjärtrytmen borde väl patienten märka av det?

Placebo är mer än sockerpiller. Placebo får sin effekt i ett sammanhang, en doktor undersöker mig och förskriver ett piller, som jag hämtar på apoteket. Ett piller taget i det sammanhanget vet jag att jag borde bli frisk av. Det är därför som patienter som får fler piller får en bättre effekt än dem som får färre. Sprutor med saltlösning har haft bättre effekt än sockerpiller, just för att sprutor upplevs som ett större ingrepp. Det finns en motsvarande effekt som kallas nocebo, en upplevelse att en substans borde skada. Homeopati och akupunktur har liknande ritualer, intressant nog med ett mer auktoritärt bemötande av patienten än skolmedicinen.

Det har forskats mycket på om det är en speciell patientgrupp som reagerar på placebo. Trots vissa skillnader så reagerar de allra flesta av oss på placebo.

Fast att det finns enskilda exempel betyder inte att det finns bevis, "det funkar ju för mig" är inte nog. Hur utformar man ett test som tar bort psykologiska och kulturella faktorer från en behandling? Vad ska man jämföra med? En annan placebo, eller ingen behandling alls? Ska sjuka patienter lämnas obehandlade för att prova om placebo fungerar? Läkare är i lag förbjudna att skriva ut placebo om de är i full vetskap att det finns verksamma läkemedel. Det är inte så intressant att veta om en ny medicin fungerar bättre än ingenting, utan om den är bättre än den bästa tillgängliga behandlingen.

Placeboeffekten är ett komplext samspel mellan fysiologi och psykologi, symptom är något mycket subjektivt. Det är viktigt att förstå och dra nytta av. Problemet är att effekten även överdrivs. Det som uppfattas som en framgångsrik placeboeffekt kan bero på att många krämpor är vaga att diagnosticera: ryggont, smärta som kommer och går, stress på jobbet, allmän brist på ork.

"Medicinens konst består i att lugna och uppmuntra patienten, medan naturen botar sjukdomen" sade Voltaire och ofta så handlar medicin om att låta sjukdomsförloppet löpa ut. Det är lätt att tro post hoc att behandlingen när symptomen var som värst var botemedlet, "jag provade akupunktur när inget verkade hjälpa och då mådde jag bra, då funkar ju akupunktur". Frågan är om det är en behandlingseffekt eller en regression mot medelvärdet?

Risken är att synen på placebo kan medikalisera problem och stärka tanken att piller är svaret på ett socialt betingat problem eller en lindrig infektion. Då dessutom läkemedelskostnaderna stiger finns lockelsen att lätta på lagstiftningen kring placeboförskrivningen. Sockerpiller är ju rätt billiga.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Intressant

fredag 17 augusti 2012

Toaletten och hälsan

Det är inte en skitsak att gå på toaletten. Kroppen fungerar så att man bara kan bajsa vid några enstaka tillfällen under dygnet, när tjocktarmen rör sig. Vanligen sker det efter en måltid vilket också är skälet till att man då får ont om tarmen jobbar mot ett hinder (avföringsklumpar). Det kan leda till hemorrojder.

Tarmcancer har blivit den näst vanligaste formen av cancer i Sverige och omkring 2 600 dör av någon form varje år. Om tarmcancer upptäcks tidigt är prognosen god, 70-80 procent klarar sig. Problemet är de tidiga symptomen är vaga och att det är lätt skrämma upp människor i onödan. Är det fråga om cancer, hemorrojder eller förstoppning om det finns blod i avföringen? För det första är tarmcancer vanligare först efter 60 års ålder och för det andra är det en god vana att alltid kolla avföringen när man är klar.

Läkarvetenskapen har studerat avföringen och dess konsistens, men själva momentet att skita är något sämre utforskat. Bajsandets ergonomi är viktig. Vattenklosetten gör att du tar i för hårt när du krystar, vilket ger risk för skador. Bättre att sitta på huk.

En israelisk studier som gjordes för några år sedan undersökte om läsning på toaletten var bra för hälsan. Tar den som läser mer tid på sig och tömmer tarmen ordentligt? Resultatet var att sekulära yngre män med högre utbildningsnivå läser mest på toaletten. Tyvärr slutar studien i ett tvetydigt resultat. Det är kanske lite bättre att toaläsa för att undvika förstoppning, men risken höjs något för att få hemorrojder.

De värsta problemen med smitta av diarré, parasiter och andra sjukdomar finns förstås i de fattigaste länderna där 1,2 miljarder människor saknar grundläggande sanitet. Miljoner människor bor i trånga slumstäder utan toalett och avlopp. Har de sådan tur att det finns latringropar eller offentliga toaletter i närheten så fylls toaletterna ofta till bredden då de är svåra att tömma i vindlande smala gränder. Det är också svårt att få in pumpar i avloppen. Vad kan lösa problemet?



IT-miljardären Bill Gates har anordnat en tävling för uppfinnare att skapa framtidens billiga toalett för fattiga länder. Tävlingens regler säger att toaletterna inte får spolas med vatten och de måste fungera utan el och avloppslösningar. Vinnaren blev en solpanelsdriven toalett från Caltech som omvandlar avföring och urin till vätgas och elektricitet.

Tävlingen från Bill & Melinda Gates Foundation är ett lovvärt initiativ. Toalettforskning blir inte så ofta uppmärksammat men frågan är hur väl den soldrivna toaletten kan fungera? Tekniken som används är enkel men kan ändå vara för svår för invånare i slummen eller på landsbygden. Där tekniken behövs som mest är den dessutom svårast att underhålla.

Peepoople är en slående enkel lösning med en potta som också ger gödsel för odling.

Vacutug är en pump på hjul med en tank att suga upp skiten i. En vacutug med kapacitet på 500 liter räcker för att ta hand om behoven för en familj på tio personer under ett år.

Färdig, glöm inte att spola!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Intressant

Bakom kosmetikans mask

En viktig form av kemi är så vanlig i vardagen att vi knappt tänker på den: kosmetika.

Den viktigaste formen av kosmetika idag är olika sorters krämer för att återfukta hyn. Det finns två sorters ingredienser i krämerna; den första är starka kemikalier som alfahydroxisyror, höga koncentrationer av vitamin C eller olika variationer på molekylnivå av vitamin A. De får huden att verka yngre, men det vid så höga koncentrationer att de orsakar irritation och rodnad.

Den andra är olika sorters hopkokade växtproteiner som är långa och kletiga kedjor av aminosyror. När krämen torkar på ansiktet så dras kedjorna samman och stramar åt huden. Då drar de förhoppningsvis ihop dina rynkor också, för tillfället. Övriga ingredienser då? Mest vatten, ibland en del rätt alldagliga ämnen som låter bra med sina vetenskapliga namn.

En av de bästa mjukgörande salvorna var en av de första, vanligt vaselin. Mycket forskning om kosmetika har gått ut på hur man kan bevara vaselins egenskaper utan att kladda.

Ett bra alternativ kan du göra själv hemma. Redan de gamla grekerna kände till emulsion. Ta bivax, vatten, olivolja och en bunke. Värm upp oljan och bivaxet var för sig. Mer bivax och blandningen blir fastare, mer olja mjukar upp och mer vatten gör det fluffigare men kan vattna ur blandningen. Rör om hela tiden medan du blandar, och sedan in i kylen. Tadaa! Du har en bra fuktighetskräm till låg kostnad.

Katarina Johansson har gett ut boken Badskumt – gifterna som gör dig ren, fräsch och snygg. Badskumt kritiserar kosmetikabranschen för att använda farliga och miljögiftiga ämnen. Det finns t.ex. sågkedjeolja som är baserad på mer naturliga oljor än duschkrämer och tvålar.

Det handlar om kemikaliesamhället och vår uppfattning om risker. Katarina Johansson anser att lösningen är att vi måste använda färre produkter. Snarare borde vi kräva bättre produkter. Kroppen känner inte skillnaden på naturligt och onaturligt, den reagerar på samma sätt för en glycerolmolekyl som kommer från en kossa och en som kommer från ett labb.

Problemet är kanske inte att det finns för mycket kemikalier i kosmetikan, utan att det finns för lite? På 80-talet var marknadsföringen av kosmetika mer vidlyftig. Det fick myndigheter som amerikanska FDA att reagera; "om ni tillverkare hävdar så fantastiska effekter får ni också visa dem i kliniska förhandsgranskningar, precis som läkemedelsföretagen". Det skulle innebära höga kostnader för företagen, och därför innehåller idag preparaten mycket lägre koncentrationer av de aktiva ingredienserna. Ingredienserna anges på förpackningen, men inte dosen.

Intrycket ges att dyra produkter kan lösa problem som inte är lätta att åtgärda. Vårt utseende påverkas av hälsan och tidens tand. Påsar under ögonen är fettansamlingar i den tunna huden under ögat. Det finns ingen kräm som kan lösa upp underhudsfett, så om du vill bli av med påsarna gör du klokt i att besöka en plastikkirurg.

Nu gör branschen en del forskning, fast industriforskning. Den akademiska forskningen tar reda på hur saker fungerar, industriforskning tar fram produkter och testar hur bra en vara är jämfört med konkurrentens eller ett riktmärke. Det är viktigt att se upp för konfirmeringsbias, att omedvetet leta efter det som stärker den egna uppfattningen.

Forskning om kosmetika kan vara bra, men sällan originell. Den är en lång serie av fallstudier där forskarna iakttar och beskriver vad som händer i en kemisk process, utan att förklara vad alla data betyder. Om förklaringar behövs används närstående fält som dermatologi, molekylärbiologi och psykologi. Ännu en artikel om att en aktiv ingrediens blockerar tyrosinas är inte precis något som redaktörerna på tidskrifterna tycker är särskilt spännande. Då blir inte kosmetikaforskarnas arbete publicerat i vetenskapliga tidskrifter med peer-review (fast se t.ex. Journal of Cosmetic Science).

Det går att välja bra och säkra produkter, problemet är att branschen går balansgång mellan att vara säljande och att inte göra alltför mycket genom att låta vetenskapligt svår. Tydlighet från kosmetikaindustrin skulle ge realistiska förväntningar hos konsumenterna och industrin chansen att utveckla sig.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Intressant

torsdag 16 augusti 2012

Enkel matematik?

Matematikern Melvyn Nathanson skrev för något år sedan en intressant artikel om hur matematiken ser ut idag. Nathanson frågar sig om vi kan lita på den?

Skälet till hans tvekan är att många viktiga matematiska teorem inte har några bevis. De har bara skisser, antydningar, spridda argument och hänvisningar som är begripliga för matematikern som skrev dem. Ofta blir det fråga att om man blir tvungen att tro på att teoremet stämmer.



Det finns en hierarki inom alla akademiska discipliner, men Nathanson menar att läget är mer problematiskt inom matematiken då det finns få forskare och de är utspridda på att forska på många olika problem. Det är inte alltid så lätt att få förståelse av vad kollegorna gör. Då bygger vi kunskapen på en skakig grund av många halvbevisade teorem.

Nathanson har en viktig poäng, och det beror delvis på att dagens matematik har gått långt i riktning mot symbolisk matematik och en hög grad av abstraktion. Det är sällan populärt att lämna in en artikel som inte är extremt koncentrerad till peer-review. Då blir det svårare att sätta sig in i artikelns innehåll.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Intressant

Cigaretter: ompaketerad moralism

Cigarette
Så drar diskussionen om plain packaging igång även i Sverige. Det betyder att tobaksbolagen förbjuds att ha sina varumärken på cigarettpaketen: ett paket Marlboro skulle då säljs i samma anonyma paket som Gitanes skulle säljas i. I Australien, där plain packaging finns, är det inte heller tillåtet att sälja cigaretter över disk.

Henrik Alexandersson påpekar problemen för yttrandefriheten. Min fråga är om förbuden skulle fungera för att minska rökningen och få färre ungdomar att börja?

James Heckman, nobelpristagare i ekonomi år 2000, har studerat förbuden samt de rapporter som förespråkat förbud av tobakspaket och öppen försäljning och att rapporterna alltid bara lyfter tobaksreklamen som skäl till att ungdomar börjar röka. Förbuden är ett spel för gallerierna. Heckman har tittat på två viktigare faktorer: skolan och hemmiljön. Då måste vi tänka över vem som röker i samhället, och vad som påverkar dem. Fast det är politisk mycket svårare att ta itu med.

Australien är inte ett föregångsland bara för att de försöker ha så restriktiv lagstiftning som möjligt. Det gäller att få positiva resultat också då 8,6% av australierna har rökt chop chop, hemodlad grovt skuren illegal tobak. Priset driver försäljningen. Australien har höga punktskatter på cigaretter, och chop chop säljs till ungefär en tredjedel av priset. Den svarta marknaden uppskattas till 450 miljoner dollar årligen i förlorade skatter.

Kommersiell tobaksodling slutade 2007 i Australien, eftersom det inte var ekonomiskt lönsamt. Alla legal tobak importeras idag. Smuggling sker från Indonesien.

Chop chop cigaretter har naturligtvis alla de hälsorisker som legala cigaretter har, men forskning ger vid handen att det kan vara ännu farligare för rökare. Tobaken som säljs är ofta fuktig för den torkas inte tillräckligt. Det innebär en risk för att svamp utvecklas i tobak och när röken inhaleras kan svampen resultera i infektioner i lungorna.

Många rökare tror att chop chop är mindre farligt än laglig tobak eftersom chop chop är naturligt och inte behandlas med kemikalier. Många trodde att det var mindre beroendeframkallande av samma skäl.

Påföljder för odling och försäljning av tobak för svarta marknaden är naturligtvis mycket lägre än för att odla och sälja marijuana, ett mycket större samhällsproblem i Australien. Odling av tobak har dock blivit ett sätt för marijuanaodlare att variera sina grödor.

Om det finns någon vinnare på plain packaging och tobakspolitiken som den ser ut idag så är det de stora tobaksbolaget. Om du inte får göra reklam eller visa dina varumärken i butik eller på paket så kommer du att göra konsumenterna än mer konservativa. De röker det gamla vanliga märket, även om det kommit bättre och säkrare, för dem får man inte lära känna. Regleringar och skatter gör det hopplöst för nya konkurrenter. Det är i linje med en av lobbyismens fem strategier.

Föregångslandet är snarare Sverige, som Chris Snowdon, påpekat. Skadereduktionen från snus är åter aktuell.

SR, SR, SR, SvD, DN, Expressen, Aftonbladet

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Intressant

Välfärdsexplosionen

Det har ju funnits tidpunkter då civilisationer haft intensiv tillväxt: Romerska kejsardömet under Principatet, Abbasidkalifatet, Mogulr...