År 2010 tog moratoriet för genmodiferade grödor i Europa slut, då potatisen Amflora från BASF började odlas. Amflora är inte avsedd för människoföda, men odlas för sin stärkelse som används i pappersmasseindustrin. Amflora har en genmarkör som gör den resistent mot antibiotika, och därför var den tidigare inte godkänd. För närvarande finns i hela EU bara 33 tillåtna odlingar av majs, bomull, soja och nu även potatis. Monsanto, ett storföretag som dragit nytta av moratoriet, är störst följt av Bayer och Syngenta.
Nu fattade europeiska kommissionen ett beslut efter år av strider. Hälsokommissionär John Dalli har lagt fram ett förslag att beslutet om att förbjuda eller tillåta genmodifierade växter skall gå tillbaka till medlemsländerna att själva. Vissa medlemsländer hade redan infört odlingsförbud. Dalli vill också få till regler att konventionellt, biotekniskt och ekologiskt jordbruk skall samexistera och förstås ta över mer inflytande i frågan från jordbrukskommissionären.
Det är rätt typiskt för GMO-debatten att den europeiska kommissionens förslag inte gjorde någon glad. Bioteknikindustrin, med lobbygruppen Europabio i spetsen, är rädda att beslutet kommer göra det möjligt att förbjuda redan testade genmodiferade grödor och att bönderna i Europa inte kommer att få tillgång till den bästa tekniken. Miljörörelsen, med bl.a. Jordens Vänner, sade att kommissionen egentligen öppnade fältet fritt för odling av GMO.
Att beslutet kan få två så olika responser visar att det inte finns en tillstymmelse till konsensus när det gäller genmodiferade grödor i Europa. Och att vetenskapen kanske inte är det som anses viktigast. Ingen teknik är helt ofarlig. Det finns alltid någon fara som vetenskapen inte garantera emot. Effekten för gentekniken i jordbruket, precis som med potatisen Amflora, är inte något som kommer konsumenten tydligt till godo. Det är producenterna ser de tydliga fördelarna. Då är det lätt att vara orolig, varför ta risker när det inte finns någon tydlig fördel för en själv? Det är därför ICA, Coop, Bergendahls och Axfood inte så mycket stoppar genmodifierad mat i sitt sortiment för vad vetenskapen säger om riskerna, utan för hur livsmedelskedjorna uppfattar konsumenternas attityder.
Livsmedelsindustrins inställning till GMO är häpnadsväckande. Den skulle kunna tjäna mycket på användningen av bioteknik, och får möta en enorm konkurrens från USA, Kina och Brasilien där GMO används. Samtidigt är industrin inte heller för att helt hoppa på tåget med ekologisk mat, och står nu som åsnan mellan hötapparna. Rädslan för dålig pr gör att det kommer att bli bioteknikindustrin som får dra det tunga lasset själv, och bioteknikindustrin vinner inte många popularitetstävlingar.
En ny rapport från Europeiska kommissionen A Decade of EU-funded GMO-research, pekar på att opinionsundersökningar inte är så bra på att utvärdera konsumenternas attityd mot genmodiferade livsmedel. Rapporten finner förstås negativa attityder mot biotekniken, men tittar också på vad konsumenterna faktiskt köpte i butiken. De flesta visade sig inte aktivt undvika livsmedel som innehåll genmodifieringar, vilket kan tyda på de inte är så oroade över GMO-frågan när det väl kommer till ett verklig inköp.
Inget medlemsland kan förbjuda odling av GMO på grund av hälsoskäl eller vetenskapliga skäl, för det beslutar EU fortfarande om. Medlemsländerna kan förbjuda av etiska skäl. Till viss del ärligare, frågan om GMO är och har alltid varit en fråga om våra värderingar kring natur och teknik, snarare än en riskbedömning. Fast att beslutet nu skickas tillbaka betyder att debatten är tillbaka på den nivå den hade vid 2000-talets början.
Läs även andra bloggares åsikter om bioteknik, gmo, jordbruk, livsmedel, ekologisk, eu, politik, genteknik, etik, miljö, miljöpolitik, kommissionen
Intressant
Nu fattade europeiska kommissionen ett beslut efter år av strider. Hälsokommissionär John Dalli har lagt fram ett förslag att beslutet om att förbjuda eller tillåta genmodifierade växter skall gå tillbaka till medlemsländerna att själva. Vissa medlemsländer hade redan infört odlingsförbud. Dalli vill också få till regler att konventionellt, biotekniskt och ekologiskt jordbruk skall samexistera och förstås ta över mer inflytande i frågan från jordbrukskommissionären.
Det är rätt typiskt för GMO-debatten att den europeiska kommissionens förslag inte gjorde någon glad. Bioteknikindustrin, med lobbygruppen Europabio i spetsen, är rädda att beslutet kommer göra det möjligt att förbjuda redan testade genmodiferade grödor och att bönderna i Europa inte kommer att få tillgång till den bästa tekniken. Miljörörelsen, med bl.a. Jordens Vänner, sade att kommissionen egentligen öppnade fältet fritt för odling av GMO.
Att beslutet kan få två så olika responser visar att det inte finns en tillstymmelse till konsensus när det gäller genmodiferade grödor i Europa. Och att vetenskapen kanske inte är det som anses viktigast. Ingen teknik är helt ofarlig. Det finns alltid någon fara som vetenskapen inte garantera emot. Effekten för gentekniken i jordbruket, precis som med potatisen Amflora, är inte något som kommer konsumenten tydligt till godo. Det är producenterna ser de tydliga fördelarna. Då är det lätt att vara orolig, varför ta risker när det inte finns någon tydlig fördel för en själv? Det är därför ICA, Coop, Bergendahls och Axfood inte så mycket stoppar genmodifierad mat i sitt sortiment för vad vetenskapen säger om riskerna, utan för hur livsmedelskedjorna uppfattar konsumenternas attityder.
Livsmedelsindustrins inställning till GMO är häpnadsväckande. Den skulle kunna tjäna mycket på användningen av bioteknik, och får möta en enorm konkurrens från USA, Kina och Brasilien där GMO används. Samtidigt är industrin inte heller för att helt hoppa på tåget med ekologisk mat, och står nu som åsnan mellan hötapparna. Rädslan för dålig pr gör att det kommer att bli bioteknikindustrin som får dra det tunga lasset själv, och bioteknikindustrin vinner inte många popularitetstävlingar.
En ny rapport från Europeiska kommissionen A Decade of EU-funded GMO-research, pekar på att opinionsundersökningar inte är så bra på att utvärdera konsumenternas attityd mot genmodiferade livsmedel. Rapporten finner förstås negativa attityder mot biotekniken, men tittar också på vad konsumenterna faktiskt köpte i butiken. De flesta visade sig inte aktivt undvika livsmedel som innehåll genmodifieringar, vilket kan tyda på de inte är så oroade över GMO-frågan när det väl kommer till ett verklig inköp.
Inget medlemsland kan förbjuda odling av GMO på grund av hälsoskäl eller vetenskapliga skäl, för det beslutar EU fortfarande om. Medlemsländerna kan förbjuda av etiska skäl. Till viss del ärligare, frågan om GMO är och har alltid varit en fråga om våra värderingar kring natur och teknik, snarare än en riskbedömning. Fast att beslutet nu skickas tillbaka betyder att debatten är tillbaka på den nivå den hade vid 2000-talets början.
Läs även andra bloggares åsikter om bioteknik, gmo, jordbruk, livsmedel, ekologisk, eu, politik, genteknik, etik, miljö, miljöpolitik, kommissionen
Intressant
