tisdag 14 augusti 2012

Bakom delfinens leende

Forskningen har funnit att delfiner har egna personligheter och till viss del självmedvetenhet. Delfiner kan tänka på framtiden då de lever i komplexa sociala strukturer, vilket har gett dem förmågan att kommunicera med varandra. Delfinernas hjärnor har visat sig likna de delar som förknippas med intelligens hos människor, ungefär som hos ett fyraårigt barn.

Om ett djur kan göra eller lära sig saker på sätt som liknar människans, då anser vi att det är ”smart”. Kan det kommunicera och dessutom bygga saker, då uppfattar vi det nästan som mänskligt. Delfiner har en främmande sorts intelligens, då de utvecklats för en mycket annorlunda miljö, nämligen havet.

Intelligens borde ses mer ur den evolutionära synvinkeln för arten ifråga. Bin är smartare än myror därför att de har bättre rums – och tidsuppfattning, vilket är en bra egenskap för bägge arterna. Bläckfiskar är också smarta djur i den bemärkelsen, men deras hjärnor är helt annorlunda från våra, och intelligensen används i en helt främmande miljö.

Måttet intelligenskvoten IQ visar hur väl anpassad du är till samtidens mycket abstrakta och symboliska samhälle. Inget mer, inget mindre. Intelligens är förmågan att snabbt lära sig mycket information som är relevant för sin egen miljö. Hålla fler bitar av den informationen i åtanke samtidigt, få nya idéer från den och lära. Flexibilitet i beteendet är intelligens, inte ett visst beteende i sig.

Delfiner tar till sig nya förhållanden. De svarar på rätt svåra kommandon, men reagerar inte alls bra på tvång. Ovanliga företeelser skrämmer dem, och de har inget koncept om frihet – delfiner i fångenskap rymmer inte och kan mycket väl komma tillbaka om de släppts ut. De kan gilla att leka med ett föremål, men tappar lätt intresset.

Delfiner är jägare och har därför föga empati för varelser utanför flocken. Om de blir riktigt pressade kan de även angripa människor. Det finns observationer av hur delfiner har plågat ihjäl tumlare och sälar på lek. Våldtäkter, och övergrepp på de egna ungarna, förekommer.

Många människor blundar för de mörkare sidorna hos delfinernas psykologi. De är intelligenta, men vi förmänskligar deras handlingar, känner igen oss själva i dem och tolkar deras uppträdande moraliskt. Det är inte rättvist mot delfinerna, eller oss själva. Tyvärr är inte delfinerna kloka havslevande hippies som döljer hemligheten till hur vi kan leva i fred och harmoni bakom det som människor tolkar som ett leende. De är inte heller monster. Delfiner är vilda djur, väl anpassade till sin miljö, inte lämpliga metaforer för hur människor bör leva.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Intressant

Bonobo ett föredöme?

Det finns en vurm för “det naturliga” i samtiden. Det har jag tagit upp tidigare om den lyckliga stenåldern , apan som människans spegel...