måndag 13 augusti 2012

Myten om mördarhajen

Hajar är rovdjur på toppen av den marina näringskedjan och många arter verkar stora och starka nog för att kunna skada en människa. Endast ett fåtal arter utgör en fara för människor, de flesta är harmlösa. Globalt är antalet hajattacker cirka hundra per år, varav endast 5-15 är med dödlig utgång.

I de flesta fall slutar hajen sitt angrepp genast, och dödar inte offret. Antalet döda från blixtnedslag är större. Tyvärr är hajattacker mediasensationer, som angreppen vintern 2010 från vitspetsade oceanhajar på turister i egyptiska badorten Sharm el-Sheikh visar, och dessa historier formar allmänhetens uppfattningar.

De tre arter som svarar för de flesta attacker är vithaj, tigerhaj, och tjurhaj. Ibland har de angripit människor utan synbar provokation, men det finns många rapporter om att hajarna närmat sig dykare och badande utan aggressivitet.

Det flesta hajar angriper när de trott att människan varit en säl eller för att skydda sig. Det finns dykföretag som lägger ut blod och bete i vattnet för att locka till sig hajar åt dykturisterna. Sharm el-Sheik har många dykföretag, och hajarna har då förmodligen lärt sig att det alltid finns mycket mat som ligger och guppar nära stränderna.

Amerikanska NOAA uppger att varje år dödas mer än hundra miljoner hajar, och populationerna har därför minskat kraftigt. De flesta fiskas upp av misstag i trålnät, men många fångas som mat i hajfenssoppa (symboliserar rikedom i Kina, och när nu en portion kostar uppåt hundratals kronor så...) eller som ingrediens i cancermediciner på grund av missuppfattningen att hajar inte får cancer.

Nu försöker en del politiker och miljögrupper att få fler arter, som hammarhajen, omfattade av Convention on International Trade in Endangered Species (CITIES) som nu gäller för vithaj, valhaj (även den inte är en haj egentligen) och brugd. 

Skulle förbud minska handeln? Det stoppar inte den oaktsamma trålningen av haj och det beror på samma skäl som annan överfiskning. Det finns inga begränsningar, för det finns ingen som äger hajarna. Restriktioner riskerar även att slå undan fötterna för traditionell hajfångst vilket kan leda till samma politiska konflikter som skett med valfångsten

Då kan det vara bättre att köpa fristäder för hajar. Det kan ske om vi hajar att de inte är farliga djur.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

Kneecap, en recension

Visa detta inlägg på Instagram Ett inlägg delat av Waldemar Ingdahl (@ingdahlw)