Placebo kan ge mätbara, kemiska förändringar i kroppen. Stewart Wolf utförde ett klassiskt experiment på 50-talet med några gravida kvinnor. De upplevde illamående under graviditeten och fick piller med kräksirap som botemedel. Kräksirap är ett kraftfullt kräkmedel gjort på kräkrot. Kvinnorna borde ha kräkts ännu mer, istället kände de sig bättre. En studie gjord av svenska forskare visade att patienter som fick en pacemaker inopererad, men inte påslagen, klarade sig bättre än dem utan pacemaker. Det gick bäst för patienterna med en fungerande pacemaker förstås, men då en pacemaker sköter hjärtrytmen borde väl patienten märka av det?
Placebo är mer än sockerpiller. Placebo får sin effekt i ett sammanhang, en doktor undersöker mig och förskriver ett piller, som jag hämtar på apoteket. Ett piller taget i det sammanhanget vet jag att jag borde bli frisk av. Det är därför som patienter som får fler piller får en bättre effekt än dem som får färre. Sprutor med saltlösning har haft bättre effekt än sockerpiller, just för att sprutor upplevs som ett större ingrepp. Det finns en motsvarande effekt som kallas nocebo, en upplevelse att en substans borde skada. Homeopati och akupunktur har liknande ritualer, intressant nog med ett mer auktoritärt bemötande av patienten än skolmedicinen.
Det har forskats mycket på om det är en speciell patientgrupp som reagerar på placebo. Trots vissa skillnader så reagerar de allra flesta av oss på placebo.
Fast att det finns enskilda exempel betyder inte att det finns bevis, "det funkar ju för mig" är inte nog. Hur utformar man ett test som tar bort psykologiska och kulturella faktorer från en behandling? Vad ska man jämföra med? En annan placebo, eller ingen behandling alls? Ska sjuka patienter lämnas obehandlade för att prova om placebo fungerar? Läkare är i lag förbjudna att skriva ut placebo om de är i full vetskap att det finns verksamma läkemedel. Det är inte så intressant att veta om en ny medicin fungerar bättre än ingenting, utan om den är bättre än den bästa tillgängliga behandlingen.
Placeboeffekten är ett komplext samspel mellan fysiologi och psykologi, symptom är något mycket subjektivt. Det är viktigt att förstå och dra nytta av. Problemet är att effekten även överdrivs. Det som uppfattas som en framgångsrik placeboeffekt kan bero på att många krämpor är vaga att diagnosticera: ryggont, smärta som kommer och går, stress på jobbet, allmän brist på ork.
"Medicinens konst består i att lugna och uppmuntra patienten, medan naturen botar sjukdomen" sade Voltaire och ofta så handlar medicin om att låta sjukdomsförloppet löpa ut. Det är lätt att tro post hoc att behandlingen när symptomen var som värst var botemedlet, "jag provade akupunktur när inget verkade hjälpa och då mådde jag bra, då funkar ju akupunktur". Frågan är om det är en behandlingseffekt eller en regression mot medelvärdet?
Risken är att synen på placebo kan medikalisera problem och stärka tanken att piller är svaret på ett socialt betingat problem eller en lindrig infektion. Då dessutom läkemedelskostnaderna stiger finns lockelsen att lätta på lagstiftningen kring placeboförskrivningen. Sockerpiller är ju rätt billiga.
Läs även andra bloggares åsikter om placebo, forskning, vetenskap, medicin, alternativmedicin, läkemedel, hälsa, sjukvård, felslut, politik
Intressant
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar