Spårvagnarna ser en ny renässans, i Stockholm ska de ersätta de blå stombussarna till 2030. Debattens vågor går höga kring kollektivtrafiken, vilken är den bästa tekniken?
Enorm kapacitet, snabb, miljövänlig, driftsäker. Tunnelbana är ett mycket bra alternativ, men det finns ett skäl till att t.ex. Stockholm inte byggt nytt sedan 1994. Det är dyrt, varje meter kostar en halv miljon kronor att bygga! Tunnelbana tar årtionden att bygga, och det saknas både pengar och tidsutrymme.
Spårtaxi har ofta diskuterats, det ser ju ut som framtidens melodi. Restiderna i tätbebyggda områden är kortare, komforten hög och det är bekvämt. Passagerare behöver också göra färre byten. Problemet är den låga passagerarkapaciteten. Spårtaxi är miljövänligt men jämfört med bilen och cykeln är den inte tillräckligt flexibel.
Sistema Automático de Transporte Urbano SATU i Oeiras, Portugal. Ett futuristiskt men dyrt spöktåg. Passagerarkapaciteten är låg och rutten saknar flexibilitet.
Spårvagnar har hög kapacitet. De kan användas under mycket lång tid, 20-30 år utan att köpa nya. Eldriften är bra ur miljösynpunkt. Det tar tid att bygga spårvägar och de kräver dyrt underhåll. Underlaget spelar roll, spårvägen måste renoveras vart 5-10 år. Skenorna vibrerar ned i underlaget. I Göteborg, där mycket av staden är byggd på lera, har man varit tvungen att gjuta betongfundament för att lindra vibrationerna. Spårvagnarna kommer ofta att gå nära trafik, vilket är en nackdel på vägsträckor med hastighet på mer än 40 km/h.
Efter experiment i bl.a. Brasilien har stombussar lovordats. I Stockholm gick det inte bra. De blå stombussarna skulle få egna körfält och högsta prioritet vid trafikljusen. Efter många lokalpolitiska kompromisser har inte bussarna det, och rör sig inte snabbare än trafiken. Egna körfält hade behövt förändringar av vägnätet, vilket är dyrt och nödvändigt om kapaciteten ska höjas. Bussar kan också vara miljövänliga, särskilt om de är eldrivna (fast eldrift rymmer andra problem), de har flexibla trafikrutter som kan ändras till låg kostnad. Vägar är kostsamma att bygga ut för att få upp bussarnas kapacitet.
Lösningen då? Det är inte lätt, ofta hänger problemen hos ett transportmedel samman med dess fördelar. Då gäller det att se på de lokala förutsättningarna, och tänka över hela systemet. När kollektivtrafiken ökar så att det behövs spårlösningar, behövs troligen fler bussar för att mata spårtrafiken.
Läs även andra bloggares åsikter om spårvagn, tunnelbana, teknik, forskning, kommunikation, göteborg, stockholm, bilar, miljö, elektricitet, Brasilien, bussar, samhälle, portugal, trafik
Intressant
Enorm kapacitet, snabb, miljövänlig, driftsäker. Tunnelbana är ett mycket bra alternativ, men det finns ett skäl till att t.ex. Stockholm inte byggt nytt sedan 1994. Det är dyrt, varje meter kostar en halv miljon kronor att bygga! Tunnelbana tar årtionden att bygga, och det saknas både pengar och tidsutrymme.
Spårtaxi har ofta diskuterats, det ser ju ut som framtidens melodi. Restiderna i tätbebyggda områden är kortare, komforten hög och det är bekvämt. Passagerare behöver också göra färre byten. Problemet är den låga passagerarkapaciteten. Spårtaxi är miljövänligt men jämfört med bilen och cykeln är den inte tillräckligt flexibel.
Sistema Automático de Transporte Urbano SATU i Oeiras, Portugal. Ett futuristiskt men dyrt spöktåg. Passagerarkapaciteten är låg och rutten saknar flexibilitet.
Spårvagnar har hög kapacitet. De kan användas under mycket lång tid, 20-30 år utan att köpa nya. Eldriften är bra ur miljösynpunkt. Det tar tid att bygga spårvägar och de kräver dyrt underhåll. Underlaget spelar roll, spårvägen måste renoveras vart 5-10 år. Skenorna vibrerar ned i underlaget. I Göteborg, där mycket av staden är byggd på lera, har man varit tvungen att gjuta betongfundament för att lindra vibrationerna. Spårvagnarna kommer ofta att gå nära trafik, vilket är en nackdel på vägsträckor med hastighet på mer än 40 km/h.
Efter experiment i bl.a. Brasilien har stombussar lovordats. I Stockholm gick det inte bra. De blå stombussarna skulle få egna körfält och högsta prioritet vid trafikljusen. Efter många lokalpolitiska kompromisser har inte bussarna det, och rör sig inte snabbare än trafiken. Egna körfält hade behövt förändringar av vägnätet, vilket är dyrt och nödvändigt om kapaciteten ska höjas. Bussar kan också vara miljövänliga, särskilt om de är eldrivna (fast eldrift rymmer andra problem), de har flexibla trafikrutter som kan ändras till låg kostnad. Vägar är kostsamma att bygga ut för att få upp bussarnas kapacitet.
Lösningen då? Det är inte lätt, ofta hänger problemen hos ett transportmedel samman med dess fördelar. Då gäller det att se på de lokala förutsättningarna, och tänka över hela systemet. När kollektivtrafiken ökar så att det behövs spårlösningar, behövs troligen fler bussar för att mata spårtrafiken.
Läs även andra bloggares åsikter om spårvagn, tunnelbana, teknik, forskning, kommunikation, göteborg, stockholm, bilar, miljö, elektricitet, Brasilien, bussar, samhälle, portugal, trafik
Intressant
