Systemet med handel för utsläppsrätter diskuteras alltmer. Handeln skall driva på investeringar och sänka utsläppen. Problemet är att efter Chicago Climate Exchange fallit ihop, så är det bara EU:s ETS-system som finns kvar. ETS har plågats av hackerattacker, skattebedrägerier, maffiainfiltration i Italien, återanvändning av utsläppsrätter (i Danmark försvann utsläppsrätter ut till mäklare) och bubblor. EU har fått ingripa i marknaden flera gånger för att hålla priset uppe vid 300 kronor per ton CO2.
Sverige har under tjugo års tid sparat utsläppsrätter för åtta miljarder kronor. Finansminister Anders Borg står inför dilemmat vad som skall göras med dessa. Skall utsläppsrätterna säljas eller borde Sverige göra som Storbritannien och efterskänka sina sparade utsläppsrätter. Borg har lutat åt försäljning i sina uttalanden.
Om Anders Borg väljer det alternativet är det bråttom för med försäljningen. Finanskrisen beräknas ha sänkt utsläppen i Europa genom mindre produktion och att industrier flyttat till Kina. Tillgången på utsläppsrätter är enorm i systemet. Fast vad ska man göra med dem? Många industrier i EU-länderna skulle kunna bygga ut sin kapacitet för fullt till 2016 utan att behöva göra några begränsningar av utsläppen.
Det finns stora problem i systemet, på en mindre skala har ofta individens ansvar betonats. Det är individer som borde hjälpa till med att spara energi.
S. Z. Attari et al. visar i sin rapport Public perception of energy consumption and savings (PNAS 2010) att många konsumenter är dåliga på att uppskatta hur stora deras energibesparingar är. De antar att konsumtionsminskningar (slå av en strömbrytare, kör mindre bil) är bättre än effektivitetsförbättringar (bättre glödlampor och produktionsprocesser).
Vissa åtgärder är flera storleksordningar mer effektiva än andra, men vi tenderar ofta att se till det som går fort och lätt att göra i vår närmiljö, även om effekten är minimal. Om samhället ska gå från fossilbränslen till förnybara energikällor krävs stora ändringar i utbud och efterfrågan som kan våra svåra för konsumenterna att få grepp om. Om vi vill minska koldioxidutsläppen rejält borde vi verkligen sluta framställa stål och cement, vilket ju inte låter sig göras i första taget.
Tanken att alla kan göra något, kan tyvärr ibland vara ett sätt att få något litet att låta stort.
Läs även andra bloggares åsikter om klimat, energi, miljö, teknik, utsläppsrätter, handel, ekonomi, forskning, eu
Intressant
Sverige har under tjugo års tid sparat utsläppsrätter för åtta miljarder kronor. Finansminister Anders Borg står inför dilemmat vad som skall göras med dessa. Skall utsläppsrätterna säljas eller borde Sverige göra som Storbritannien och efterskänka sina sparade utsläppsrätter. Borg har lutat åt försäljning i sina uttalanden.
Om Anders Borg väljer det alternativet är det bråttom för med försäljningen. Finanskrisen beräknas ha sänkt utsläppen i Europa genom mindre produktion och att industrier flyttat till Kina. Tillgången på utsläppsrätter är enorm i systemet. Fast vad ska man göra med dem? Många industrier i EU-länderna skulle kunna bygga ut sin kapacitet för fullt till 2016 utan att behöva göra några begränsningar av utsläppen.
Det finns stora problem i systemet, på en mindre skala har ofta individens ansvar betonats. Det är individer som borde hjälpa till med att spara energi.
S. Z. Attari et al. visar i sin rapport Public perception of energy consumption and savings (PNAS 2010) att många konsumenter är dåliga på att uppskatta hur stora deras energibesparingar är. De antar att konsumtionsminskningar (slå av en strömbrytare, kör mindre bil) är bättre än effektivitetsförbättringar (bättre glödlampor och produktionsprocesser).
Vissa åtgärder är flera storleksordningar mer effektiva än andra, men vi tenderar ofta att se till det som går fort och lätt att göra i vår närmiljö, även om effekten är minimal. Om samhället ska gå från fossilbränslen till förnybara energikällor krävs stora ändringar i utbud och efterfrågan som kan våra svåra för konsumenterna att få grepp om. Om vi vill minska koldioxidutsläppen rejält borde vi verkligen sluta framställa stål och cement, vilket ju inte låter sig göras i första taget.
Tanken att alla kan göra något, kan tyvärr ibland vara ett sätt att få något litet att låta stort.
Läs även andra bloggares åsikter om klimat, energi, miljö, teknik, utsläppsrätter, handel, ekonomi, forskning, eu
Intressant
