Boklansering på Bianchi, en kombination av lyxcykelbutik och trendkafé för hipsters. Samma välbekanta ansikten som brukar hänga runt Stureplan och Birger Jarlsgatan. Finns det verkligen några miljöentreprenörer bland dessa när boken Miljökapitalisterna lanseras?
Det var samma intryck som bokens författare Carl Hall fick när han började sitt gröna entreprenörskap. De flesta miljöföretag gör tämligen handfasta produkter, de forslar avfall eller bygger energisystem. De är inte glamorösa. De är duktiga på att koka soppa på en spik, särskilt då de ofta inte verkar från Stockholm, och det svenska näringslivet inte satsar riskkapital på miljöteknik.
Boken är en riktigt trevlig bekantskap. Hall framhåller styrkan i det kapitalistiska systemet och att det inte går att genomföra en stor omvälvning utan att folk i allmänhet tjänar pengar på det.
Varför? Därför att miljöföroreningar och slöseri är ineffektivt och kostsamt. Fabriken släpper ut gifter i luften? Skitar företaget ned vattnet? Tillverkningen använder mycket energi? Det är helt enkelt slöseri med pengar, oavsett vad ägaren själv tycker om miljöfrågan. Inget företag vill göra förluster, och finns chansen att sälja mer, är det så mycket bättre.
Exemplen på gröna företag Hall skriver om är i allmänhet bra och tänkvärda. En del exempel, som Stardoll klippdockorna på nätet, där produkter mycket väl kan omvandlas till tjänster är geniala. Andra exempel verkar mer långsökta i sammanhanget för de hade aldrig en fysisk form till att börja med.
Hall ser klokt nog att miljöproblemen är alldeles för viktiga för att lämnas till miljövännerna. Ofta har den gröna rörelsen nedprioriterat miljöfrågorna till förmån för att få högre anslag, antiglobalisering eller allmän antikapitalism. Hall ger också tips för vad som kan vara bra branscher att satsa på, karriärråd och varnar för vilka näringar som kan vara hype. Bra, koncist och lättläst. Många goda råd att ta till sig.
Så ska Hall skriva om vad politikerna kan göra. Då går allt åt pipan. Hall förordar att inrätta fler myndigheter, som dessutom är specialiserade så de lättare kan utsättas för regulatory capture, mycket mer bidragspengar och satsningar. Ett något bättre förslag om statliga pristävlingar, fylls snart på med att EU borde starta ett grönt handelskrig med USA och Kina.
En fri marknad är inte en perfekt effektiv värld där alla tillfällen tas omedelbart. En del företag missar tillfällen därför att marknadssignalerna inte är tydliga, men ofta just för att de inte uppfattar den konkreta nyttan. Där är miljökapitalisten viktig för chansen att göra bra affärer. Det är processen som är viktig, inte slutresultatet, som Hall verkar tro.
Miljötekniken är inte borta, men nedprioriterad. Ett viktigt skäl är just politikens inblandning. Det blev en bransch som är beroende av bidrag, stöd, prisregleringar och förbud. Miljöteknik ses som en kostnad. Miljölagstiftningen har i praktiken gett dyr och tungrodd byråkrati som alla vill förbigå om de får en chans. De företag som kommer in i systemet utbildas till att bli bidragsberoende. Etablerade företag får fler chanser, vilket drar ned på konkurrenskraften för hela ekonomin.
Det behövs inte mer regler utan smartare regler. Det kan nog också behövas mer ekonomi än grönt för att det ska bli ekonomi i det gröna.
Läs även andra bloggares åsikter om miljö, grön, ekonomi, affärer etik, recension, böcker, hipster, miljöteknik, näringsliv
Intressant
Det var samma intryck som bokens författare Carl Hall fick när han började sitt gröna entreprenörskap. De flesta miljöföretag gör tämligen handfasta produkter, de forslar avfall eller bygger energisystem. De är inte glamorösa. De är duktiga på att koka soppa på en spik, särskilt då de ofta inte verkar från Stockholm, och det svenska näringslivet inte satsar riskkapital på miljöteknik.
Boken är en riktigt trevlig bekantskap. Hall framhåller styrkan i det kapitalistiska systemet och att det inte går att genomföra en stor omvälvning utan att folk i allmänhet tjänar pengar på det.
Varför? Därför att miljöföroreningar och slöseri är ineffektivt och kostsamt. Fabriken släpper ut gifter i luften? Skitar företaget ned vattnet? Tillverkningen använder mycket energi? Det är helt enkelt slöseri med pengar, oavsett vad ägaren själv tycker om miljöfrågan. Inget företag vill göra förluster, och finns chansen att sälja mer, är det så mycket bättre.
Exemplen på gröna företag Hall skriver om är i allmänhet bra och tänkvärda. En del exempel, som Stardoll klippdockorna på nätet, där produkter mycket väl kan omvandlas till tjänster är geniala. Andra exempel verkar mer långsökta i sammanhanget för de hade aldrig en fysisk form till att börja med.
Hall ser klokt nog att miljöproblemen är alldeles för viktiga för att lämnas till miljövännerna. Ofta har den gröna rörelsen nedprioriterat miljöfrågorna till förmån för att få högre anslag, antiglobalisering eller allmän antikapitalism. Hall ger också tips för vad som kan vara bra branscher att satsa på, karriärråd och varnar för vilka näringar som kan vara hype. Bra, koncist och lättläst. Många goda råd att ta till sig.
Så ska Hall skriva om vad politikerna kan göra. Då går allt åt pipan. Hall förordar att inrätta fler myndigheter, som dessutom är specialiserade så de lättare kan utsättas för regulatory capture, mycket mer bidragspengar och satsningar. Ett något bättre förslag om statliga pristävlingar, fylls snart på med att EU borde starta ett grönt handelskrig med USA och Kina.
En fri marknad är inte en perfekt effektiv värld där alla tillfällen tas omedelbart. En del företag missar tillfällen därför att marknadssignalerna inte är tydliga, men ofta just för att de inte uppfattar den konkreta nyttan. Där är miljökapitalisten viktig för chansen att göra bra affärer. Det är processen som är viktig, inte slutresultatet, som Hall verkar tro.
Miljötekniken är inte borta, men nedprioriterad. Ett viktigt skäl är just politikens inblandning. Det blev en bransch som är beroende av bidrag, stöd, prisregleringar och förbud. Miljöteknik ses som en kostnad. Miljölagstiftningen har i praktiken gett dyr och tungrodd byråkrati som alla vill förbigå om de får en chans. De företag som kommer in i systemet utbildas till att bli bidragsberoende. Etablerade företag får fler chanser, vilket drar ned på konkurrenskraften för hela ekonomin.
Det behövs inte mer regler utan smartare regler. Det kan nog också behövas mer ekonomi än grönt för att det ska bli ekonomi i det gröna.
Läs även andra bloggares åsikter om miljö, grön, ekonomi, affärer etik, recension, böcker, hipster, miljöteknik, näringsliv
Intressant
