Mat är en av de känsligaste frågorna inom vetenskapen nuförtiden. Vad du äter är bokstavligen livsviktigt. Överflödet på mat gör att vi som konsumenter ofta delar upp mat i ”bra” eller ”dålig”, ”hälsokost” eller ”skräp”. Maten i sig är viktig, men den måste även ses i ett sammanhang av balans, variation och mängden som äts.
Ett exempel på mat och riskbedömning är frågan om transfetter. Fett är viktigt att få i sig, men numer är vi rädda för det; det gör oss feta och hotar hälsan. Transfett, det låter som extra dåligt fett. Något som inte är ett ”naturligt” fett.
Transfetter bildas när flytande växtoljor härdas. Härdning används för att göra fettet hårdare så att mat får en mer aptitlig sprödhet, fasthet och smältpunkt. Det ökar även hållbarheten. Härdningen omvandlar på kemisk väg omättat fett till mättat fett. Om oljorna härdas fullt ut omvandlas alla omättade fettsyror till mättade. Om härdningen avbryts innan dess, bildas transfettsyror. Transfetter finns också naturligt i mindre mängder i biff och fårkött, och i mejerivaror.
Riksdagen har gått emot regeringen för att införa ett förbud av transfetter. Danmark har tidigare förbjudit användningen av fetter som innehåller mer än 2 procent transfetter. Karin Bojs på DN kallade beslutet för en seger för vetenskapen, folkhälsan och konsumenterna.
De senaste åren har transfetter utgjort kanske 3-4 procent av den svenska befolkningens totala kaloriintag, förmodligen mindre, då en pressad livsmedelsindustri redan minskat på transfetterna i maten. Numer äter redan svenskarna lika lite transfetter som danskarna, 2 gram om dagen, vilket är internationellt sett lågt och i linje med WHO:s rekommendationer.
Larmet gäller kolesterol, att transfetter kan höja LDL, det ”dåliga” kolesterolet lika mycket som mättat fett. Om man får i sig mycket transfett, så kan det minska HDL, det ”goda” kolesterolet. Fram till kanske 15-20 år sedan trodde forskarna att transfetternas påverkan på kolesterolnivåerna var liten och att transfetter var en bra ersättning för mättade fetter.
Livsmedelsverket har anklagats för att tona ned riskerna. Anklagelserna påminner om den amerikanska debatten där Livsmedelsverkets motsvarighet FDA inte gett sitt stöd till uppskattningar av hundratusentals döda från transfetter (se Mozaffarian D, Katan MB, Ascherio A, Stampfer MJ, Willett WC. Trans fatty acids and cardiovascular disease. N Engl J Med 2006; 354: ss. 1601-1603). I så fall skulle transfetterna alltså vara i par med rökningen som faktor bakom hjärt- kärlsjukdomar. Då skulle ett fullständigt byte av alla transfetter med omättade fettsyror teoretiskt kunna minska antalet hjärtinfarkter med mellan 3-6 procent. Siffran verkar osäker. Det går inte att veta om en dödlig hjärninfarkt berodde på just av att ha ätit transfett, snarast är det en kombination av livsstilsfaktorer som inverkar.
FDA gjorde två uppskattningar av minskningarna i dödsfall från hjärt- kärlsjukdomar som märkning om transfetter skulle kunna ge (se vidare i FDA Food labeling: trans fatty acids in nutrition labeling, nutrient content claims, and health claims. Fed Reg 2003b; 68: ss. 41434- 41506). Då fann man att minskat intag av transfetter med avseende på LDL kolesterol skulle ge 240 färre dödsfall om året, i hela USA. När FDA antog goda effekter av minskningen både med avseende på både LDL och HDL var effekten att 600 dödsfall kunde ha förhindras. En varningstext stoppar inte folk från att äta (jämför med en varningstext på ett cigarettpaket), så siffrorna på antalet dödsfall som kan undvikas skulle kunna vara mycket högre vid ett förbud.
Fast det gäller att sätta siffrorna i perspektiv! Antalet döda i hjärt- kärlssjukdomar minskar i USA enligt Circulation 2011 från American Heart Association, men år 2007 dog mer än 813.000 amerikaner av dem. Det är 33,6 procent av de mer än 2,2 miljoner dödsfall som skedde det året. Det verkar som det är bättre att fimpa, dricka mindre alkohol och kanske be doktorn att mäta blodtrycket en gång om året. För dem med högt kolesterolvärde kan statiner vara värda att titta på.
Det är inte värt ta striden, tycker många forskare. Transfetterna är ju inte hälsosamma, om än inte den dödsfälla de utmålas som. Däremot bekämpas transfetterna med frenesi av en minoritet som satsat mycket av sin prestige i frågan. Det är svårt att sympatisera med livsmedelsindustrin. Transfetter används ju för att industrin ska kunna sänka sina kostnader och få längre hållbarhet på varorna. För en annan vinkel se The Atlantic, där Corby Kummer förklarar att det inte alltid är så lätt att ta bort transfetter. Vi konsumenter ser inte några fördelar och varför ska vi då behöva ens ta en liten risk med hälsan? Trots allt blir väl det värsta som kan hända med förbudet att maten blir lite dyrare i butiken?
Tyvärr drabbas vi alla mer än så. När media och dietister jagar mygg med luftvärnskanon, så tar de tid och pengar från långt mer allvarliga matskandaler. Vi glömmer alternativkostnaderna och vi kan börja äta mer mättat fett. I slutändan borde avvägningarna göras av oss konsumenter.
Läs även andra bloggares åsikter om fetma, hälsa, folkhälsa, politik, matsäkerhet, forskning, vetenskap, miljö, regeringen, nutrition, transfett, medicin
Intressant
Ett exempel på mat och riskbedömning är frågan om transfetter. Fett är viktigt att få i sig, men numer är vi rädda för det; det gör oss feta och hotar hälsan. Transfett, det låter som extra dåligt fett. Något som inte är ett ”naturligt” fett.
Transfetter bildas när flytande växtoljor härdas. Härdning används för att göra fettet hårdare så att mat får en mer aptitlig sprödhet, fasthet och smältpunkt. Det ökar även hållbarheten. Härdningen omvandlar på kemisk väg omättat fett till mättat fett. Om oljorna härdas fullt ut omvandlas alla omättade fettsyror till mättade. Om härdningen avbryts innan dess, bildas transfettsyror. Transfetter finns också naturligt i mindre mängder i biff och fårkött, och i mejerivaror.
Riksdagen har gått emot regeringen för att införa ett förbud av transfetter. Danmark har tidigare förbjudit användningen av fetter som innehåller mer än 2 procent transfetter. Karin Bojs på DN kallade beslutet för en seger för vetenskapen, folkhälsan och konsumenterna.
De senaste åren har transfetter utgjort kanske 3-4 procent av den svenska befolkningens totala kaloriintag, förmodligen mindre, då en pressad livsmedelsindustri redan minskat på transfetterna i maten. Numer äter redan svenskarna lika lite transfetter som danskarna, 2 gram om dagen, vilket är internationellt sett lågt och i linje med WHO:s rekommendationer.
Larmet gäller kolesterol, att transfetter kan höja LDL, det ”dåliga” kolesterolet lika mycket som mättat fett. Om man får i sig mycket transfett, så kan det minska HDL, det ”goda” kolesterolet. Fram till kanske 15-20 år sedan trodde forskarna att transfetternas påverkan på kolesterolnivåerna var liten och att transfetter var en bra ersättning för mättade fetter.
Livsmedelsverket har anklagats för att tona ned riskerna. Anklagelserna påminner om den amerikanska debatten där Livsmedelsverkets motsvarighet FDA inte gett sitt stöd till uppskattningar av hundratusentals döda från transfetter (se Mozaffarian D, Katan MB, Ascherio A, Stampfer MJ, Willett WC. Trans fatty acids and cardiovascular disease. N Engl J Med 2006; 354: ss. 1601-1603). I så fall skulle transfetterna alltså vara i par med rökningen som faktor bakom hjärt- kärlsjukdomar. Då skulle ett fullständigt byte av alla transfetter med omättade fettsyror teoretiskt kunna minska antalet hjärtinfarkter med mellan 3-6 procent. Siffran verkar osäker. Det går inte att veta om en dödlig hjärninfarkt berodde på just av att ha ätit transfett, snarast är det en kombination av livsstilsfaktorer som inverkar.
FDA gjorde två uppskattningar av minskningarna i dödsfall från hjärt- kärlsjukdomar som märkning om transfetter skulle kunna ge (se vidare i FDA Food labeling: trans fatty acids in nutrition labeling, nutrient content claims, and health claims. Fed Reg 2003b; 68: ss. 41434- 41506). Då fann man att minskat intag av transfetter med avseende på LDL kolesterol skulle ge 240 färre dödsfall om året, i hela USA. När FDA antog goda effekter av minskningen både med avseende på både LDL och HDL var effekten att 600 dödsfall kunde ha förhindras. En varningstext stoppar inte folk från att äta (jämför med en varningstext på ett cigarettpaket), så siffrorna på antalet dödsfall som kan undvikas skulle kunna vara mycket högre vid ett förbud.
Fast det gäller att sätta siffrorna i perspektiv! Antalet döda i hjärt- kärlssjukdomar minskar i USA enligt Circulation 2011 från American Heart Association, men år 2007 dog mer än 813.000 amerikaner av dem. Det är 33,6 procent av de mer än 2,2 miljoner dödsfall som skedde det året. Det verkar som det är bättre att fimpa, dricka mindre alkohol och kanske be doktorn att mäta blodtrycket en gång om året. För dem med högt kolesterolvärde kan statiner vara värda att titta på.
Det är inte värt ta striden, tycker många forskare. Transfetterna är ju inte hälsosamma, om än inte den dödsfälla de utmålas som. Däremot bekämpas transfetterna med frenesi av en minoritet som satsat mycket av sin prestige i frågan. Det är svårt att sympatisera med livsmedelsindustrin. Transfetter används ju för att industrin ska kunna sänka sina kostnader och få längre hållbarhet på varorna. För en annan vinkel se The Atlantic, där Corby Kummer förklarar att det inte alltid är så lätt att ta bort transfetter. Vi konsumenter ser inte några fördelar och varför ska vi då behöva ens ta en liten risk med hälsan? Trots allt blir väl det värsta som kan hända med förbudet att maten blir lite dyrare i butiken?
Tyvärr drabbas vi alla mer än så. När media och dietister jagar mygg med luftvärnskanon, så tar de tid och pengar från långt mer allvarliga matskandaler. Vi glömmer alternativkostnaderna och vi kan börja äta mer mättat fett. I slutändan borde avvägningarna göras av oss konsumenter.
Läs även andra bloggares åsikter om fetma, hälsa, folkhälsa, politik, matsäkerhet, forskning, vetenskap, miljö, regeringen, nutrition, transfett, medicin
Intressant
.jpg)
