måndag 8 oktober 2012

Immunsystemets vindlingar

Nobelpriset i fysiologi eller medicin 2011 går till Bruce Beutler, Jules Hoffmann och Ralph Steinman för deras forskning om immunsystemet. 


Många av förhandstipsen hade gått mot att just den här forskningen skulle belönas. Stamcellsforskningen var också omtalad, främst Shinya Yamanaka. Det har riktats en del kritik mot att medicinpriset ofta blir för teoretiskt. I årets pris verkar Nobelkommittén har vägt in vilken forskning som gett flest konkreta resultat i nya läkemedel, även om Yamanakas är mer spektakulär på längre sikt.
 Beutler och Hoffmann forskade på hur vårt medfödda immunsystem aktiveras, alltså kopplingen mellan cytokiner och inflammationer.


En inflammation är kroppens reaktion för att försöka reparera en skada. En infektion, stark värme eller kyla, strålning eller vanliga sår. När vävnaden skadas så börjar den signalera till resten av kroppen vad som hänt. Cytokinerna är de ämnen som överför signalerna. Signalerna kallar till sig kroppens immunförsvarsceller, de vita blodkropparna. En stor del av de vita blodkropparna har till uppgift att äta upp främmande ämnen och skadad vävnad. En annan typ meddelar andra vita blodkroppar att komma till platsen för angreppet. En tredje typ är antikropparna. De är en sorts proteiner som klibbar fast angripare på sin yta, så att resten av immunförsvaret kan anfalla dem. Men hur går det till när immunförsvaret förstår att det måste gå till motattack? Hur skiljer immunförsvarscellerna på vänner och fiender inne i kroppen? 



Hoffmann undersökte hur bananflugor står emot infektioner. Bananflugorna hade mutationer i Toll-genen. När bananflugorna med mutationen angreps av bakterier så dog de. Deras immunförsvar fungerade inte. Nobelpriset visar hur viktiga djurförsök fortfarande är för grundforskningen.

Beutler letade efter något på cellen som binder ett ämne kallat lipopolysackarid (LPS). Bakterier framställer LPS, och det kan orsaka en septisk chock. Immunförsvaret blir överstimulerat, vilket kan vara livshotande. Beutler fann att möss som var motståndskraftiga mot LPS hade en mutation i en gen som liknade Toll-genen hos bananflugor, en gen som är inblandad i hur embryon utvecklas. Den Toll-genslika receptorn visade sig vara just det man letat efter; immunförsvarets strömbrytarknapp.



Steinman upptäckte redan 1973 en ny celltyp som han kallade dendritcellen. Andra forskare var till en början mycket skeptiska mot resultaten. Han anade att dendritcellen var viktig i immunförsvaret och visade att den kunde aktivera T-cellerna. Det var viktigt för att förstå det adaptiva immunförsvaret och vad som händer när immunförsvaret gör fel och angriper den egna kroppen.



Den 30 september dog Steinman av cancer i bukspottskörteln och får priset postumt. Det har hänt tidigare att nobelpristagare dött innan de fått priset tilldelat sig, som med Erik Axel Karlfeldt och Dag Hammarskjöld, men 1974 ändrades reglerna. Det blev då nödvändigt att vinnaren måste vara levande när priset annonseras. Nu görs ett undantag då utnämningen skedde i god tro. Steinman behandlades med en metod som skulle få de dendritiska cellerna att visa upp tumörerna för immunförsvaret.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Intressant

Make the future come sooner på Arholma GAL-festival!

Den 3 september anordnas Arholma GAL-festival – en mötesplats och forum för gröna, alternativa och libertära aktörer. Festivalen å...