Anders Bolling, journalist på Dagens Nyheter, stack ut hackan ordentligt när han gav ut sin bok Apokalypsens gosiga mörker. Finanskrisen rasade som värst, klimathotet var på allas läppar inför Köpenhamnsmötet och framtiden såg mörk ut.
”Vad jag vill säga är detta: världen är betydligt bättre än vi tror”. Han läste igenom tidningar från 1978 och fann att nyheterna då gav ett intryck av en värld plågad av krig, terrorbalans, svält och miljöförstöring. Ett intryck som verkar gå igen i dagens rapportering. Då tittade Bolling på vad forskning och statistik sade. Krigen blir färre, svälten minskar, miljön mår i huvudsak bra.
Miljarder fler människor kan födas och överleva än vad pastor Malthus eller professor Ehrlich trodde var möjligt. Resursbegränsningarna de tyckte sig se var inte skrivna i sten. Avkastningarna på skördarna ökades genom bättre grödor och pesticider, och syntetisk gödning gjorde marken bördigare. Det betyder inte att tillgångarna är obegränsade, men att synen om att vi redan överskrider Jordens tillgångar bara stämmer om man antar en mycket begränsad syn på hållbarhet. Människan är duktig på att definiera begränsningar och övervinna dem.
Ändå präglas samtiden av glåmighet över ekonomin, miljön, överbefolkningen, den ekologiska mångfalden, samhällets utveckling och faror i omvärlden. Det är bokens 'gosiga' mörker. Bolling jämför det med njutningen att sitta runt en lägereld och berätta spökhistorier, ”vi är oroligt lagda, så vi väntar oss det värsta”. Vi söker mönster i omgivningen och tolkar in mycket i dem. Fast vissa går bortom spökhistorierna, ”jag kallar dem som tror att jorden håller på att gå under för misantroper. De kan tycka om enskilda, men de älskar inte mänskligheten”.
Bollings granskning av domedagens diskreta charm i medierna har haft föregångare. Amerikanen Ben J. Wattenberg gick i boken The good news is the bad news is wrong igenom samtiden i 80-talets USA – miljö, hälsovård, brottsfrekvens, levnadsstandard, politiskt deltagande och konstaterade också att massmedierna, på område efter område, gav fel bild av tillståndet i samhället. Problemet var inte enskilda händelser utan att medierna missade de goda utvecklingarna. Enskilda händelser är lätta att skildra medan det är svårt att skildra processer i samhället, särskilt långsiktiga sådana, vilka ofta goda utvecklingar är.
Hot och problem säljer tyvärr, påpekar Bolling. Mest hoppfullt är öppenheten mellan länder, kommunikationsrevolutionen och gränslösheten. Då är det lättare även för goda nyheter att färdas och makthavare kommer inte undan med dåliga beslut. Vi är piskade att samarbeta kring viktiga frågor.
Vilka begränsningar har då statistiken? Det är lätt att luras med statistik konstaterar Bolling, men dels får man lita till sitt eget förnuft och att se till de undersökningar med mest dataset som från FN, OECD och IMF.
Har inte larm, oro och regleringar ibland varit till nytta? Att vi föregripit möjliga problem? Dagens nedgång och miljöproblem kanske inte är så svåra i det långa loppet, men den korta sikten kan vara nog så svår att behöva leva i. ”En del förbättringar har skett på grund av oro och förbud. Det är den ständiga rädslan som är farlig, vi måste kunna se vad människan kan åstadkomma och få kraft att fortsätta”.
Förbud anser Bolling att vi bör vara försiktiga med, vi måste ta ansvar för våra beslut. Genom samhällets utveckling så accepterar allt färre människor att bli beordrade, ”jag ser mer av ramregelverk med frihet under ansvar”. För Bolling anser att vetenskapen och vår ökade integration har gjort oss mer upplysta än för hundra år sedan. Kanske inte som individer, men som civilisation.
För det sker stora förändringar av omvärlden, även om kanske folk i u-länderna är mer medvetna om dem. Vi diskuterar begreppet "u-land", problemet är att begreppet verkar antyda att de ska uppnå de rika ländernas standard, på ungefär samma sätt och sedan fortsätta precis som vi. ”Det är troligt att de kommer att hoppa över många steg i den utveckling vi gjorde”. På den utvecklingen kommer det att ske misslyckanden, frågan är hur uthålliga olika samhällen kommer att vara?
”Vad jag vill säga är detta: världen är betydligt bättre än vi tror”. Han läste igenom tidningar från 1978 och fann att nyheterna då gav ett intryck av en värld plågad av krig, terrorbalans, svält och miljöförstöring. Ett intryck som verkar gå igen i dagens rapportering. Då tittade Bolling på vad forskning och statistik sade. Krigen blir färre, svälten minskar, miljön mår i huvudsak bra.
Miljarder fler människor kan födas och överleva än vad pastor Malthus eller professor Ehrlich trodde var möjligt. Resursbegränsningarna de tyckte sig se var inte skrivna i sten. Avkastningarna på skördarna ökades genom bättre grödor och pesticider, och syntetisk gödning gjorde marken bördigare. Det betyder inte att tillgångarna är obegränsade, men att synen om att vi redan överskrider Jordens tillgångar bara stämmer om man antar en mycket begränsad syn på hållbarhet. Människan är duktig på att definiera begränsningar och övervinna dem.
Ändå präglas samtiden av glåmighet över ekonomin, miljön, överbefolkningen, den ekologiska mångfalden, samhällets utveckling och faror i omvärlden. Det är bokens 'gosiga' mörker. Bolling jämför det med njutningen att sitta runt en lägereld och berätta spökhistorier, ”vi är oroligt lagda, så vi väntar oss det värsta”. Vi söker mönster i omgivningen och tolkar in mycket i dem. Fast vissa går bortom spökhistorierna, ”jag kallar dem som tror att jorden håller på att gå under för misantroper. De kan tycka om enskilda, men de älskar inte mänskligheten”.
Bollings granskning av domedagens diskreta charm i medierna har haft föregångare. Amerikanen Ben J. Wattenberg gick i boken The good news is the bad news is wrong igenom samtiden i 80-talets USA – miljö, hälsovård, brottsfrekvens, levnadsstandard, politiskt deltagande och konstaterade också att massmedierna, på område efter område, gav fel bild av tillståndet i samhället. Problemet var inte enskilda händelser utan att medierna missade de goda utvecklingarna. Enskilda händelser är lätta att skildra medan det är svårt att skildra processer i samhället, särskilt långsiktiga sådana, vilka ofta goda utvecklingar är.
Hot och problem säljer tyvärr, påpekar Bolling. Mest hoppfullt är öppenheten mellan länder, kommunikationsrevolutionen och gränslösheten. Då är det lättare även för goda nyheter att färdas och makthavare kommer inte undan med dåliga beslut. Vi är piskade att samarbeta kring viktiga frågor.
Vilka begränsningar har då statistiken? Det är lätt att luras med statistik konstaterar Bolling, men dels får man lita till sitt eget förnuft och att se till de undersökningar med mest dataset som från FN, OECD och IMF.
Har inte larm, oro och regleringar ibland varit till nytta? Att vi föregripit möjliga problem? Dagens nedgång och miljöproblem kanske inte är så svåra i det långa loppet, men den korta sikten kan vara nog så svår att behöva leva i. ”En del förbättringar har skett på grund av oro och förbud. Det är den ständiga rädslan som är farlig, vi måste kunna se vad människan kan åstadkomma och få kraft att fortsätta”.
Förbud anser Bolling att vi bör vara försiktiga med, vi måste ta ansvar för våra beslut. Genom samhällets utveckling så accepterar allt färre människor att bli beordrade, ”jag ser mer av ramregelverk med frihet under ansvar”. För Bolling anser att vetenskapen och vår ökade integration har gjort oss mer upplysta än för hundra år sedan. Kanske inte som individer, men som civilisation.
För det sker stora förändringar av omvärlden, även om kanske folk i u-länderna är mer medvetna om dem. Vi diskuterar begreppet "u-land", problemet är att begreppet verkar antyda att de ska uppnå de rika ländernas standard, på ungefär samma sätt och sedan fortsätta precis som vi. ”Det är troligt att de kommer att hoppa över många steg i den utveckling vi gjorde”. På den utvecklingen kommer det att ske misslyckanden, frågan är hur uthålliga olika samhällen kommer att vara?
Läs även andra bloggares åsikter om politik, kina, indien, utveckling, migration, teknik, innovation, statistik, klimat, samhälle, utveckling, miljö, hälsa
Intressant
