fredag 26 oktober 2012

Undervattensdykning, ett tekniskt äventyr

Det är spännande att se privata museer som drivs av eldsjälar, och Dyktankshuset på Galärvarvet i Stockholm ger en engagerande inblick i teknikhistorien. Det var inte så länge sedan som dykning var avancerad teknik förbehållen krigsmarinen, nu används den till rekreation på dyksemestern till Thailand.


Dyktankshuset på Djurgården i Stockholm är värt ett besök

Dyka under vatten har människan gjort så länge hon kunnat simma. Det finns avbildningar av dykare från 900-talet före vår tideräkning. En av de första dykarklockorna ritades av universalgeniet Leonardo da Vinci, men det var svårt att stanna nere en längre tid eller att arbeta särskilt smidigt.

Den riktigt stora uppfinningen var den dräkt av segelduk som den tyske verktygsmakaren August Siebe gjorde 1819, med en tung metallhjälm fastskruvad i dräkten. Dykaren kunde se ut genom glaset och en luftpump ovanför vattenytan gav syre. Rörligheten var mycket bättre än med klockan, men tungdräkten behövde tyngas ned av blyvikter i skorna för att inte luften skulle strömma ut.






Två tungdräkter. Dräkter av denna typ användes in på 1960-talet, som vid bärgningen av skeppet Vasa

Dykardräkten SCUBA, där dykaren bär med sig sitt eget syreförråd, blev en framgång under andra världskriget. Grodmän användes för sabotage och minröjning. Den första kommersiellt framgångsrika dykardräkten som vi känner den tas fram på 1940-talet. Aqualung utvecklades av Émile Gagnan och Jacques-Yves Cousteau, där dykaren andas in komprimerad luft från en tank och sedan andas ut i vattnet i anslutning till tanken. Det skedde många olyckor med syrgasförgiftning innan Cousteau utvecklade en rebreather för att upparbeta utandningsluften och ta bort koldioxiden. Moderna versioner av rebreathern, både med halvsluten och sluten krets, är fortfarande tillgängliga idag, och används mest för teknisk dykning, såsom djupdykning.






Il Maiale, grisen, var en torpedliknande ubåt som den italienska flottan använde för att transportera attackdykare under andra världskriget. Dyktankshusets exemplar köptes in av den svenska marinen från Jugoslavien och användes i övningar.

Fram till 1980-talet användes dykare mycket ute på oljeriggarna. Numer är det mer sällsynt med mänskliga dykare. Det är ett farligt arbete, och det är svårt att undvika riskerna för dykarsjuka och skador av trycket på djupt vatten. Undervattensrobotar och miniubåtar, som flottans Sjöugglan och V8 Sii- roboten, används allt oftare.





Dykrekordet ligger för närvarande på 330 meter med scuba-dräkt, och en dykare från amerikanska flottan har klarat 610 meter med enatmosfärdräkt.



Tryckkammaren på dyktankshuset. Teknisk dykning behöver dekompression och har lett fram till innovationer som gaserna trimix och heliox

Universalism mot brutalism

Det görs mycket sökande efter mening i dessa dagar då liberalkonservatismen spelat ut sin roll. Ibland så förs tanken om den stora state...