Alkohol är egentligen ett gemensamt namn på en hel grupp kemiska föreningar. Nästan alla är giftiga och brandfarliga vätskor. Den alkohol som finns i öl, vin och sprit är kemiskt sett ett kolväte, som kallas etanol. Den skapas i jäsningsprocesser, som när druvor jäser till vin.
Hur farlig är alkoholen, egentligen? Förhållandet till alkoholen har alltid varit problematiskt, genom alkoholens skadeverkningar. Svensk alkoholpolitik drevs fram till motbokens avskaffande av ren moralism. Den tidens moralism har nu ersatts med ett synsätt som anses ha vetenskapliga anspråk.
I dag baserar sig svensk alkoholpolitik främst på två ben: ett butiksmonopol som ska minska tillgängligheten och höga skatter för att göra alkoholen dyrare. Omkring 7.000 människor dör varje år av alkohol i Sverige.
Arkitekten bakom den vetenskapliga synen hette Sully Ledermann (1915-67), en fransk demograf. Skriften Alcool, Alcoolisme, Alcoolisation från 1956 påverkade världshälsoorganisationen WHO:s syn. Han ville förklara varför fransmännen hade en lägre medellivslängd relativt sett andra länder i Europa. Det gjorde han med en lognormal kurva som visar att andelen storkonsumenter i en befolkning ökar i ett bestämt förhållande till den totala konsumtionen. En fördubbling av konsumtionen fyrdubblar alltså antalet storkonsumenter med en snöbollseffekt.
En enkel formel kan räkna fram antalet som hade alkoholproblem, den procentandel av befolkningen som dricker mer än 10 centiliter ren alkohol om dagen. Effekterna från medelkonsumenten på problemdrickarna kunde också beräknas.
Enligt Ledermann går det att genom att minska hela befolkningens totala konsumtion också att minska alkoholens skador, som är koncentrerade till problemgruppen. Höga priser och mindre tillgänglighet kanske inte hindrar a-lagarna på parkbänken, men de hindrar normalkonsumenten och då påverkas alkoholisterna av samhällets syn.
Nu vet vi mycket mer om hur viktiga skillnaderna i konsumtionen är mellan åldersgrupper, kön, etnicitet, platser och att dryckesmönster förändras en hel del med tiden. Forskningen kring hur beroenden utvecklas är mer avancerad. Det är fullt möjligt att den totala mängden alkohol som dricks minskar, samtidigt som skadorna ökar för vissa samhällsgrupper eller individer. Säkrare dryckesmönster säger långt mer än totalkonsumtionen.
Om man tittar tillbaka de senaste tjugo åren, så har alkoholvanorna i Sverige förändrats. Det dricks mer alkohol, men drickandet av alkohol är mer utspritt över veckodagarna och mängderna som intas är mer måttfulla. "Helgbläckan", att dricka hela sitt alkoholintag på helgen, är mer ovanlig. Konsumtionen av sprit har minskat, medan öl och vin har ökat.
Fördelarna med totalkonsumtionsmodellen är enkelheten, men också dess försök att inte stigmatisera problemkonsumenterna (den solidariska alkoholpolitiken). Tyvärr har det också lett till en politik som är mer inriktad på medelkonsumenten snarare än på att hjälpa dem som har problem. Problemkonsumenterna försvinner i statistiken. Då finns det sätt att respektfullt hjälpa de som behöver hjälp, och bevara medelkonsumentens valfrihet.
Kommer vi att få se en snar förändring av alkoholpolitiken, som i delstaten Washington? Det kommer att bli mycket svårare i Sverige, kanske inte på grund av nykterhetsorganisationerna, utan på Systembolaget! Systembolaget är en kraftfull aktör på policyområdet, fullt kapabel att åstadkomma regulatory capture på relevanta myndigheter och partipolitiker. Detta samtidigt som Systembolaget är skyddat från politisk påverkan genom sin bolagsform.
Läs även andra bloggares åsikter om alkohol, sprit, forskning, vetenskap, politik, nykterhet, godtemplare, nykterhetsrörelsen, sjukvård, skadereduktion, moralism
Intressant
Hur farlig är alkoholen, egentligen? Förhållandet till alkoholen har alltid varit problematiskt, genom alkoholens skadeverkningar. Svensk alkoholpolitik drevs fram till motbokens avskaffande av ren moralism. Den tidens moralism har nu ersatts med ett synsätt som anses ha vetenskapliga anspråk.
I dag baserar sig svensk alkoholpolitik främst på två ben: ett butiksmonopol som ska minska tillgängligheten och höga skatter för att göra alkoholen dyrare. Omkring 7.000 människor dör varje år av alkohol i Sverige.
Arkitekten bakom den vetenskapliga synen hette Sully Ledermann (1915-67), en fransk demograf. Skriften Alcool, Alcoolisme, Alcoolisation från 1956 påverkade världshälsoorganisationen WHO:s syn. Han ville förklara varför fransmännen hade en lägre medellivslängd relativt sett andra länder i Europa. Det gjorde han med en lognormal kurva som visar att andelen storkonsumenter i en befolkning ökar i ett bestämt förhållande till den totala konsumtionen. En fördubbling av konsumtionen fyrdubblar alltså antalet storkonsumenter med en snöbollseffekt.
En enkel formel kan räkna fram antalet som hade alkoholproblem, den procentandel av befolkningen som dricker mer än 10 centiliter ren alkohol om dagen. Effekterna från medelkonsumenten på problemdrickarna kunde också beräknas.
Enligt Ledermann går det att genom att minska hela befolkningens totala konsumtion också att minska alkoholens skador, som är koncentrerade till problemgruppen. Höga priser och mindre tillgänglighet kanske inte hindrar a-lagarna på parkbänken, men de hindrar normalkonsumenten och då påverkas alkoholisterna av samhällets syn.
Nu vet vi mycket mer om hur viktiga skillnaderna i konsumtionen är mellan åldersgrupper, kön, etnicitet, platser och att dryckesmönster förändras en hel del med tiden. Forskningen kring hur beroenden utvecklas är mer avancerad. Det är fullt möjligt att den totala mängden alkohol som dricks minskar, samtidigt som skadorna ökar för vissa samhällsgrupper eller individer. Säkrare dryckesmönster säger långt mer än totalkonsumtionen.
Om man tittar tillbaka de senaste tjugo åren, så har alkoholvanorna i Sverige förändrats. Det dricks mer alkohol, men drickandet av alkohol är mer utspritt över veckodagarna och mängderna som intas är mer måttfulla. "Helgbläckan", att dricka hela sitt alkoholintag på helgen, är mer ovanlig. Konsumtionen av sprit har minskat, medan öl och vin har ökat.
Fördelarna med totalkonsumtionsmodellen är enkelheten, men också dess försök att inte stigmatisera problemkonsumenterna (den solidariska alkoholpolitiken). Tyvärr har det också lett till en politik som är mer inriktad på medelkonsumenten snarare än på att hjälpa dem som har problem. Problemkonsumenterna försvinner i statistiken. Då finns det sätt att respektfullt hjälpa de som behöver hjälp, och bevara medelkonsumentens valfrihet.
Kommer vi att få se en snar förändring av alkoholpolitiken, som i delstaten Washington? Det kommer att bli mycket svårare i Sverige, kanske inte på grund av nykterhetsorganisationerna, utan på Systembolaget! Systembolaget är en kraftfull aktör på policyområdet, fullt kapabel att åstadkomma regulatory capture på relevanta myndigheter och partipolitiker. Detta samtidigt som Systembolaget är skyddat från politisk påverkan genom sin bolagsform.
Läs även andra bloggares åsikter om alkohol, sprit, forskning, vetenskap, politik, nykterhet, godtemplare, nykterhetsrörelsen, sjukvård, skadereduktion, moralism
Intressant
