Smarta elnät ökar effektiviteten och kontrollen genom mätare som sänder information mellan dig som elkonsument och eltillverkaren. Utrustad med den informationen, kan elbolaget kontrollera elektriciteten i systemet för att möta förbrukningstoppar i realtid. Kunderna får bättre säkerhet mot elavbrott och ser tydligt när elpriset är som billigast på dygnet och kan anpassa sig till det.
Elnät och IT i ett system, är det science fiction? Snarare en gammal tanke. Professor Lars Nordström vid KTH kom in på frågan om smarta elnät genom sitt arbete med standardisering av datasystem, nu är Nordström rådgivare åt EU. Över en lunch berättar han om Vattenfalls kraftsystemsstyrning TIDAS på 70-talet och Sydkrafts styrning av effekttoppar på 80-talet. Så sent som 1998 satsade Vattenfall på att bygga smarta nät, Sens-El. Då såg inte kunderna någon nytta för egen del med smarta nät.
Egentligen gjorde Thomas Alva Edison fel. Han byggde elnätet som ett monopol som styrde allt från koleldningen till glödlamporna hemma hos folk. Det fungerade när energi var billigt och lättillgängligt. Systemet var inte effektivt. Fanns det en brist, så byggde man ännu ett kolkraftverk. Elen flyter i en riktning från producentens högspänning till kundens lågspänning. Då näten delades upp i nationella monopol, så är kopplingarna mellan olika regioner i Europa svaga. Norden är integrerat.
Investeringar i nätet uppmuntrades inte, de kunde ju även komma konkurrenterna till godo. Lösningen som infördes var att betala de som använde mycket för att minska på sin förbrukning när behov uppstår. Nordström tar upp ett exempel, ”i skogsindustrin har timdebiteringen styrt om förbrukningen till lågpristimmar, företagen har även ställt om till egen elproduktion”.
Näten är gamla, det mesta i Europa byggdes för 30-50 år sedan. Efterfrågan har förändrats, påpekar Nordström, ”fler elapparater i hemmet, fler konsumenter som också kan producera egen el och intelligenta tjänster för att styra förbrukningen”. Elbilarna tjänar på smarta nät. Kunderna är mer engagerade i sin energikonsumtion både av klimatskäl och för att spara kostnader, ”ny produktion, som vindkraft och kraftvärme, är också på väg in i systemet”.
Vem ska bekosta de smarta elnäten? Elkunden, bolagen eller staten? ”Det borde vara elbolagen, då det är en investering för framtiden. Hur ska sedan elnätsägarna få ta betalt för teknik som vi inte riktigt känner till ännu?”. Runt om i Europa, som hos ENEL i Italien, finns system med mätare. ”Fast det har varit halvsmarta mätare, för det finns ju ingen prisfunktion på dem. De är gjorda från perspektivet att skicka räkningen, inte från konsumentperspektivet”.
Det smarta elnätet skapas bit för bit, där bolag och konsumenter agerar i eget intresse. De långa tidsperspektiven kan vara svåra att förstå för elkunden. Det verkar inte kosta så mycket på den enskilda elräkningen att inte släcka lampan efter sig, fast på tio års sikt blir det mycket pengar. ”Där kan standardisering hjälpa” både för enhetlighet i pris och mätning av förbrukningen, ”men infrastruktur sker efter en irrationell utbyggnad där människor inte köper det smartaste”. Värmepumpar säljs ju på sin färgglada display.
Läs även andra bloggares åsikter om energi, teknik, forskning, innovation, samhälle, miljö, elnät
Intressant
Elnät och IT i ett system, är det science fiction? Snarare en gammal tanke. Professor Lars Nordström vid KTH kom in på frågan om smarta elnät genom sitt arbete med standardisering av datasystem, nu är Nordström rådgivare åt EU. Över en lunch berättar han om Vattenfalls kraftsystemsstyrning TIDAS på 70-talet och Sydkrafts styrning av effekttoppar på 80-talet. Så sent som 1998 satsade Vattenfall på att bygga smarta nät, Sens-El. Då såg inte kunderna någon nytta för egen del med smarta nät.
Egentligen gjorde Thomas Alva Edison fel. Han byggde elnätet som ett monopol som styrde allt från koleldningen till glödlamporna hemma hos folk. Det fungerade när energi var billigt och lättillgängligt. Systemet var inte effektivt. Fanns det en brist, så byggde man ännu ett kolkraftverk. Elen flyter i en riktning från producentens högspänning till kundens lågspänning. Då näten delades upp i nationella monopol, så är kopplingarna mellan olika regioner i Europa svaga. Norden är integrerat.
Investeringar i nätet uppmuntrades inte, de kunde ju även komma konkurrenterna till godo. Lösningen som infördes var att betala de som använde mycket för att minska på sin förbrukning när behov uppstår. Nordström tar upp ett exempel, ”i skogsindustrin har timdebiteringen styrt om förbrukningen till lågpristimmar, företagen har även ställt om till egen elproduktion”.
Näten är gamla, det mesta i Europa byggdes för 30-50 år sedan. Efterfrågan har förändrats, påpekar Nordström, ”fler elapparater i hemmet, fler konsumenter som också kan producera egen el och intelligenta tjänster för att styra förbrukningen”. Elbilarna tjänar på smarta nät. Kunderna är mer engagerade i sin energikonsumtion både av klimatskäl och för att spara kostnader, ”ny produktion, som vindkraft och kraftvärme, är också på väg in i systemet”.
Vem ska bekosta de smarta elnäten? Elkunden, bolagen eller staten? ”Det borde vara elbolagen, då det är en investering för framtiden. Hur ska sedan elnätsägarna få ta betalt för teknik som vi inte riktigt känner till ännu?”. Runt om i Europa, som hos ENEL i Italien, finns system med mätare. ”Fast det har varit halvsmarta mätare, för det finns ju ingen prisfunktion på dem. De är gjorda från perspektivet att skicka räkningen, inte från konsumentperspektivet”.
Det smarta elnätet skapas bit för bit, där bolag och konsumenter agerar i eget intresse. De långa tidsperspektiven kan vara svåra att förstå för elkunden. Det verkar inte kosta så mycket på den enskilda elräkningen att inte släcka lampan efter sig, fast på tio års sikt blir det mycket pengar. ”Där kan standardisering hjälpa” både för enhetlighet i pris och mätning av förbrukningen, ”men infrastruktur sker efter en irrationell utbyggnad där människor inte köper det smartaste”. Värmepumpar säljs ju på sin färgglada display.
Läs även andra bloggares åsikter om energi, teknik, forskning, innovation, samhälle, miljö, elnät
Intressant
