Astronomin är nu inne i en mycket spännande period, särskilt för kosmologin – studiet kring universums uppkomst.
År 1998 skakades kosmologin i sina grundvalar när två forskarlag presenterade sina upptäckter. Ett team leddes av Saul Perlmutter, det andra av Brian Schmidt. Adam Reiss spelade en viktig roll i Schmidts forskarlag. Nu får de dela på 2011 års Nobelpris i fysik, och vi kommer att få se fler fysikpris delas ut till forskning som grundas på deras.
Upptäckten av att universums expansion accelererar var en lågoddsare som nobelpris. Thomson Reuters tippade dem som vinnare redan år 2010.
Så har det inte alltid varit. När astronomerna Edwin Hubble och Georges Lemaître på 1920-talet upptäckte att universum utvidgar sig till att börja med, så blev de aldrig påtänkta för något nobelpris. Astronomi sågs inte riktigt som en del av fysiken. Fram till 1980-talet var kosmologi spännande, men alltför spekulativ som vetenskap. Det som gjort kosmologin till en disciplin som kan ge mer precisa resultat är bl.a. bättre datorer, bättre teleskop och radioteleskop samt CCD-sensorer.
Arbetet som Perlmutter, Schmidt och Reiss gjorde var att finna de mest avlägsna supernovorna. De undersökte supernovor av typ Ia, som är en explosion efter en mycket kompakt gammal stjärna (tung som Solen, liten som Jorden). En enda sådan supernova kan lysa lika mycket som en hel galax. Fast för en femtiotal supernovor långt borta var ljuset mycket svagare än de hade väntat sig.
Universum utvidgar sig alltså och i en allt snabbare takt. Det borde inte universum göra, enligt tyngdlagen borde expansionen från Big Bang avstanna. Fast Big Bang-modellen har inte haft så mycket att säga om hur universum kommer att sluta, bara hur det kan ha börjat. Det verkar som om universum börjat accelerera relativt sent, för knappt fem miljarder år sedan, då universum var nio miljarder år gammalt. Här kommer fysikens tanke på mörk energi in.
Reiss fick del av priset, trots att han inte ledde forskarlaget, och att två team fann stöd för ett snabbare expanderande universum stärkte tesen. Fast det var just två forskarlags arbete och samarbete blir allt viktigare. Är det rätt att begränsa priset till högst tre vinnare? Var ska gränsen dras? Speglas det vetenskapliga arbetet väl?
Läs även andra bloggares åsikter om astronomi, nobelpriset, forskning, vetenskap, hubble, stjärnor, planeter, historia
Intressant
År 1998 skakades kosmologin i sina grundvalar när två forskarlag presenterade sina upptäckter. Ett team leddes av Saul Perlmutter, det andra av Brian Schmidt. Adam Reiss spelade en viktig roll i Schmidts forskarlag. Nu får de dela på 2011 års Nobelpris i fysik, och vi kommer att få se fler fysikpris delas ut till forskning som grundas på deras.
Upptäckten av att universums expansion accelererar var en lågoddsare som nobelpris. Thomson Reuters tippade dem som vinnare redan år 2010.
Så har det inte alltid varit. När astronomerna Edwin Hubble och Georges Lemaître på 1920-talet upptäckte att universum utvidgar sig till att börja med, så blev de aldrig påtänkta för något nobelpris. Astronomi sågs inte riktigt som en del av fysiken. Fram till 1980-talet var kosmologi spännande, men alltför spekulativ som vetenskap. Det som gjort kosmologin till en disciplin som kan ge mer precisa resultat är bl.a. bättre datorer, bättre teleskop och radioteleskop samt CCD-sensorer.
Arbetet som Perlmutter, Schmidt och Reiss gjorde var att finna de mest avlägsna supernovorna. De undersökte supernovor av typ Ia, som är en explosion efter en mycket kompakt gammal stjärna (tung som Solen, liten som Jorden). En enda sådan supernova kan lysa lika mycket som en hel galax. Fast för en femtiotal supernovor långt borta var ljuset mycket svagare än de hade väntat sig.
Universum utvidgar sig alltså och i en allt snabbare takt. Det borde inte universum göra, enligt tyngdlagen borde expansionen från Big Bang avstanna. Fast Big Bang-modellen har inte haft så mycket att säga om hur universum kommer att sluta, bara hur det kan ha börjat. Det verkar som om universum börjat accelerera relativt sent, för knappt fem miljarder år sedan, då universum var nio miljarder år gammalt. Här kommer fysikens tanke på mörk energi in.
Reiss fick del av priset, trots att han inte ledde forskarlaget, och att två team fann stöd för ett snabbare expanderande universum stärkte tesen. Fast det var just två forskarlags arbete och samarbete blir allt viktigare. Är det rätt att begränsa priset till högst tre vinnare? Var ska gränsen dras? Speglas det vetenskapliga arbetet väl?
Läs även andra bloggares åsikter om astronomi, nobelpriset, forskning, vetenskap, hubble, stjärnor, planeter, historia
Intressant
