Den nya kunskapen om hjärnan är intressant. Neurovetenskapen gjorde stora framsteg det senaste årtiondet. Vilka gränser har forskningen ruckat på? I den här podden berättar jag om hur hjärnan fungerar och vilka framsteg som forskning gjort. Lyssna på podden här.
William R. Uttal kallade elakt disciplinen för den nya frenologin. Det är en för stark kritik, men det finns anledning att vara kritisk mot att alltför mycket förklaras genom kunskap om hjärnan.
Deena Skolnick Weisberg och hennes kollegor undersökte i en studie från 2008 vilken effekt det hade om man lade till en ovidkommande term från neurovetenskapen när en vanlig aspekt för mänskligt beteende förklarades. Weisberg märkte att den meningslösa neurovetenskapliga terminologin fick försöksdeltagarna att ge bättre betyg åt dåliga psykologiska förklaringar. Utan jargongen kunde deltagarna förstå att förklaringarna var dåliga.
Bilder på hjärnan är spännande för medierna, och det är lätt hänt att blanda ihop resultaten med att någon företeelse nu förklarats. Den vanligaste frågan till forskarna är om var någonstans ditten eller datten ”sitter i hjärnan”. Frågan antar att nyfikenhet, hunger, homosexualitet eller något annat komplext beteende eller känsla är en enskild företeelse som kan isoleras till ett område i hjärnan. Skribenten Håkan Lindgren har skrivit att metaforen om informationen har dragits för långt.
Neuroradiologi handlar oftast mer om kognitiv subtraktion genom att jämföra med något grundläggande stadium som till exempel hunger, för att se neurala processförfrågningar. Ett område i hjärnan kan vara en viktig del i ett nätverk av regioner som stödjer hungerkänslorna, men det är något annat än att säga att ”det sitter där”.
Nu är det här ett problem som drabbar många discipliner, inte bara neurovetenskapen, att längre förklaringar uppfattas som mer vetenskapliga (neurovetarna som deltog i Weisberg-studien var mer skeptiska) eller att metaforer dras långt.
Fast det finns en lockelse att bara hänvisa till kalla fakta från vetenskapen, utan mer krångliga sociala, kulturella, ekonomiska och politiska faktorer. Vi lever i en tid där kunskapen om hjärnan används för att försöka förklara vilken kosthållning som är bäst för att hålla vikten. Kunskapen om hjärnan behöver nog ses i sitt rätta sammanhang.
Läs även andra bloggares åsikter om hjärnan, hjärnforskning, läkemedel, forskning, vetenskap, neurovetenskap, neurologi, vetenskap, medicin
Intressant
William R. Uttal kallade elakt disciplinen för den nya frenologin. Det är en för stark kritik, men det finns anledning att vara kritisk mot att alltför mycket förklaras genom kunskap om hjärnan.
Deena Skolnick Weisberg och hennes kollegor undersökte i en studie från 2008 vilken effekt det hade om man lade till en ovidkommande term från neurovetenskapen när en vanlig aspekt för mänskligt beteende förklarades. Weisberg märkte att den meningslösa neurovetenskapliga terminologin fick försöksdeltagarna att ge bättre betyg åt dåliga psykologiska förklaringar. Utan jargongen kunde deltagarna förstå att förklaringarna var dåliga.
Bilder på hjärnan är spännande för medierna, och det är lätt hänt att blanda ihop resultaten med att någon företeelse nu förklarats. Den vanligaste frågan till forskarna är om var någonstans ditten eller datten ”sitter i hjärnan”. Frågan antar att nyfikenhet, hunger, homosexualitet eller något annat komplext beteende eller känsla är en enskild företeelse som kan isoleras till ett område i hjärnan. Skribenten Håkan Lindgren har skrivit att metaforen om informationen har dragits för långt.
Neuroradiologi handlar oftast mer om kognitiv subtraktion genom att jämföra med något grundläggande stadium som till exempel hunger, för att se neurala processförfrågningar. Ett område i hjärnan kan vara en viktig del i ett nätverk av regioner som stödjer hungerkänslorna, men det är något annat än att säga att ”det sitter där”.
Nu är det här ett problem som drabbar många discipliner, inte bara neurovetenskapen, att längre förklaringar uppfattas som mer vetenskapliga (neurovetarna som deltog i Weisberg-studien var mer skeptiska) eller att metaforer dras långt.
Fast det finns en lockelse att bara hänvisa till kalla fakta från vetenskapen, utan mer krångliga sociala, kulturella, ekonomiska och politiska faktorer. Vi lever i en tid där kunskapen om hjärnan används för att försöka förklara vilken kosthållning som är bäst för att hålla vikten. Kunskapen om hjärnan behöver nog ses i sitt rätta sammanhang.
Läs även andra bloggares åsikter om hjärnan, hjärnforskning, läkemedel, forskning, vetenskap, neurovetenskap, neurologi, vetenskap, medicin
Intressant
