Professor Murry Salby vid Macquarie University i Sydney publicerar en artikel över sin forskning om ozonlagret. Salby och hans medarbetare har funnit att atmosfären över Antarktis visar de första tecknen på att återbildas.
Det är förstås svårt att mäta förändringarna på lång sikt. Det kan ske en stor variation i ozonlagret från år till år. Salby anser att han har kunnat plocka bort de naturliga variationerna och finna den underliggande trenden i datamaterialet. I huvudsak styr dessa processer hur mycket klor som lossnar från freonerna varje vinter, och avgör hur mycket ozon som senare kommer att försvinna.
Då ozonlagret absorberar solljus kan det skydda mot höjda temperaturer och minska issmältningen på Antarktis. Några forskare har tidigare sagt sig ha funnit att ozonhålet slutat växa, men ingen hade hittills funnit tecken på att ozonet återbildats.
Nu kommer SMHI med data om att ozonhålet är rekordlitet. Har då Montrealavtalet från 1987 redan varit framgångsrikt? CFC-gaser förbjöds från och med 1996.
Vi vet inte, ett trettiotal år är en kort tid för att förstå förändringar i ozonlagret. Det gällde en begränsad kategori substanser som användes i en teknik på utfasning och som var lätt att kontrollera. Exempelvis har det inte varit några stora vulkanutbrott på södra halvklotet på länge, och utbrott kan släppa ut gaser som förtunnar ozonskiktet.
Matt Ridley påpekar i Wired att ozonlagret slutade tunnas ut före förbudet mot CFC-gaser trädde i kraft, och att hålet över Antarktis verkar variera med årstiderna. Skälet bakom det verkar ingen riktigt veta.
Läs även andra bloggares åsikter om miljö, ozon, cfc, klimat, forskning, vetenskap, samhälle
Intressant
Det är förstås svårt att mäta förändringarna på lång sikt. Det kan ske en stor variation i ozonlagret från år till år. Salby anser att han har kunnat plocka bort de naturliga variationerna och finna den underliggande trenden i datamaterialet. I huvudsak styr dessa processer hur mycket klor som lossnar från freonerna varje vinter, och avgör hur mycket ozon som senare kommer att försvinna.
Då ozonlagret absorberar solljus kan det skydda mot höjda temperaturer och minska issmältningen på Antarktis. Några forskare har tidigare sagt sig ha funnit att ozonhålet slutat växa, men ingen hade hittills funnit tecken på att ozonet återbildats.
Nu kommer SMHI med data om att ozonhålet är rekordlitet. Har då Montrealavtalet från 1987 redan varit framgångsrikt? CFC-gaser förbjöds från och med 1996.
Vi vet inte, ett trettiotal år är en kort tid för att förstå förändringar i ozonlagret. Det gällde en begränsad kategori substanser som användes i en teknik på utfasning och som var lätt att kontrollera. Exempelvis har det inte varit några stora vulkanutbrott på södra halvklotet på länge, och utbrott kan släppa ut gaser som förtunnar ozonskiktet.
Matt Ridley påpekar i Wired att ozonlagret slutade tunnas ut före förbudet mot CFC-gaser trädde i kraft, och att hålet över Antarktis verkar variera med årstiderna. Skälet bakom det verkar ingen riktigt veta.
Läs även andra bloggares åsikter om miljö, ozon, cfc, klimat, forskning, vetenskap, samhälle
Intressant
