Jag intervjuar Jonas Sjöstedt om hans kommande bok om Västsahara i Tidningen Kulturen den 13 november. Läs mer i Brännhet politisk thriller i Saharas sand.
På Bok- och biblioteksmässan i Göteborg presenterar Jonas Sjöstedt sin kommande politiska thriller om storpolitiken, med en handling som spänner från Europakvarteren i Bryssel, Västerbotten och sanddynerna i Sahara.
I botten för alla kriminalromaner ligger ett sökande efter identitet och sanning, från enkla deckargåtor av typen whodunnit (vem gjorde det?), till sofistikerade analyser av det mänskliga psyket.
Detektivromanen har blivit en politisk litterär form i Sverige, ända sedan Maj Sjöwall och Per Wahlöö skrev sina kriminalromaner för mer än trettio år sedan. I svenska kriminalromaner är oftast komplexa processer i samhället skyldiga, vilket kan hänföras till de marxistiska rötterna, snarare än att Pastor Grön gjorde det i köket med dolken för att få ta del av testamentet. En komplexitet som givit svenska kriminalromaner en enorm framgång utomlands, där Stieg Larsson postumt blivit världens näst mest sålda författare.
Därför är det inte konstigt att många politiker, som f.d. justitieminister Thomas Bodström och Miljöpartiets tidigare språkrör Per Gahrton, har prövat på att skriva deckare. Ett av de mer lyckade exemplen spänningsförfattande politiker är Jonas Sjöstedt, som var europaparlamentariker för Vänsterpartiet mellan 1995 till 2006.
I sin debut på Bokförlaget hström, Sammanflöden från 2009, skriver han om en gåta i spåren av olagliga miljögiftutsläpp hos fattiga länder utanför Europa. ”Politik och deckare hör ihop, för att deckaren är samhällstillvänd”, säger Jonas Sjöstedt. Finns risken att en thriller som skrivs av en politiker blir för färgad av politiska idéer? Sjöstedt håller med, han vill undvika att föreläsa, ”jag utgår från en politisk miljö, inte EU i sig. Det viktigaste är att ha en god historia”.
”Mitt skrivande började under tråkiga möten, då jag tänkte på utkast till berättelser, där frågorna kunde dramatiseras. År 2006 fick jag tid att skriva, och resultatet blev Sammanflöden som utkom i år”.
”Karaktärer är svåra att utveckla”, nämner Jonas Sjöstedt när han tänker på den svåraste delen av författandet. Många politiker lyckas inte med att skapa litterär spänning, då de ger en för officiell bild av politiken, som sällan är spännande. Just därför har publiken förväntningar på Sjöstedts nya bok. Sammanflöden lyckades att skapa trovärdiga karaktärer, med en handling som speglar både storpolitiken och den grå vardagen i det parlamentariska arbetet. Oavsett vad läsaren anser om de politiska tendenser som finns i hans debut, så finns även underhållningsvärdet där.
Återigen står den lilla sammansvetsade svenska partigruppen i Europaparlamentet i centrum, med assistenten David Löf i spetsen. Sjöstedt vill återanvända dem som huvudpersoner, dels för att kunna använda sina egna upplevelser från europaparlamentet som inspiration, dels för att assistenterna har större handlingsfrihet än om boken skulle ha en politiker i huvudrollen.
Sammanflöden inspirerades av händelser inom miljöpolitiken, och den nya boken inspireras av Sjöstedts engagemang för en av samtidens många glömda konflikter; konflikten om Västsahara.
Västsahara var en tidigare spansk koloni, som lämnades vind för våg av kolonialisterna när Spanien gav upp sina anspråk 1975. Ökenlandet invaderades av grannländerna Marocko och Mauretanien, efter gamla anspråk på territoriet. Landet är rikt på fosfatfyndigheter och har några av världens bästa fiskevatten. Det finns dessutom förhoppningar att hitta olja.
Många västsaharier flydde, och självständighetsrörelsen Polisario utropade i exil den Sahariska Arabiska Demokratiska Republiken, en stat som erkänts av 46 nationer (dock inte Sverige). Efter långa strider gav Mauretanien upp sina anspråk, och ett eldupphör utropades mellan Marocko och Polisario 1991. Då skulle egentligen en folkomröstning i Förenta Nationernas regi hållits om Västsaharas framtid, men den har ständigt skjutits fram av Marocko.
Jonas Sjöstedt avslöjar att hans nya bok börjar med ett mord på en avhoppad marockansk säkerhetsagent, som drar in David Löf och de andra assistenterna i en härva av korruption, flyktinghandel, droger och mord. Handlingen spänner över Bryssel, Berlin, Västerbotten och Saharas öken där den marockanska muren spelar en roll i handlingen.
Den marockanska muren är en 2700 kilometer lång mur som delar Västsahara itu. Muren är tre meter hög, med bunkrar, staket och vidsträckta minfält. Ett formidabelt hinder som David Löf måste ta sig över.
”Jag var tvungen att åka” berättar Sjöstedt om sin utbytesresa med hjälporganisationen Röda halvmånen, ”för att själv se, och kunna förklara”. Fram till muren gick det inte att åka, övervakningen från den marockanska säkerhetstjänsten var för stark, men han kom fram till staden Smara nära muren.
Ekonomiska intressen spelar en roll. Jonas Sjöstedt anser att Frankrike ofta agerar som Marockos ombud i EU, och att även den forna kolonialmakten Spanien spelar ett spel om fiskevattnen. Det var i samband med att EU skrev ett fiskeriavtal med Marocko om att fiska sardiner i vattnen utanför Västsaharas kust, som Sjöstedt fick inspiration till sin nya thriller. Marocko försöker också att hävda sina anspråk genom att försöka koppla Polisario till terrornätverket Al Qaida och kriget mot terrorismen.
”Mitt hjärta är med Sahara”, och avsikten med boken är uppmärksamma den fjärran konflikten, och samtidigt berätta en spännande historia om storpolitikens intriger och mysterier. En blandning som lovar gott då boken utkommer på Bokförlaget hström i mars 2010.
Läs även andra bloggares åsikter om regeringen, Jonas Sjöstedt, vänsterpartiet, eu, europa, marocko, västsahara, böcker, litteratur, deckare, spänning, kultur, politik
Intressant
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar