Efter Storebror

I boken 1984 av George Orwell konstaterades att rädsla för den övervakande makten inte var nog, övervakningen blev mest effektiv när man började älska den vage ledaren Storebror och korrigera sig själv.

Den kärleken till Storebror har vi också börjat att känna.

I Sverige halkade vi in på att stora företag och organisationer självklart skulle få se in i våra privatliv, bara att uppge personnummer. Personnumret är en farlig rest från ett lågintensivt informationssamhälle.

DNs Peter Wolodarski ser problem med öppenheten, medan Blogge Bloggelito skriver att det är stor skillnad på företagens och privatpersonernas lillebror och FRA och staten. Det är en spännande debatt när Sverige skakas av en chock kring sousveillance med filmning av poliser i tunnelbanan och datalagringsdirektiv.

Den amerikanske säkerhetsexperten Jim Harper berättade i sin bok Identity Crisis: How Identification Is Overused and Misunderstood om en numer klassisk film från ACLU. Harper påpekar även om vi kanske blir rädda av det allvetande pizzabudet, så finns det en rätt viktig fördel också med informationen- nämligen att det ger företaget möjligheten att segmentera sina priser. Vissa kunder som företaget kan betjäna problemfritt får billigare pizzor levererade.

Informationen och våra elektroniska fotspår ger också fördelar, många nya tjänster skulle vara omöjliga att utveckla annars.

En annan amerikansk IT-guru, Jeff Jonas, har många gånger påpekat att mycket av den utveckling vi ser i dag faktiskt är konsumentdriven. Vi ser fördelarna med att försäkringsbolaget och Vägverket vet hur vi kör och kan ge rabatter till oss om vi är bra bilförare. Det är bra att butiken kan sänka priset genom automatiserad lagerhållning genom smarta förpackningar.

Våra identiteter är samlingar av information som andra har om oss, identifiering sker när vi kopplas samman med en viss typ av information. Vi behöver snarare en debatt om identitet kontra autentifiering.

Det stora problem som Harper och Jonas pekar på är dels att våra identiteter är för breda, det finns för många identifieringar av oss som kan göras utifrån dem. I pizzabudsexemplet ovan, är det när företaget börjar veta saker om oss som är irrelevanta för dem att veta om oss som just pizzakunder. I Facebook-exemplet handlar det om hur Facebook utformat sin tjänst, och vem som har den slutliga kontrollen över informationen, inte hur villigt vi lagt upp informationen.

Som konsumenter gillar vi inte överraskningar, när system byggts ut över våra huvuden och vi inte informerats om dem eller kunnat påverka dem.

En mer pragmatiskt integritetsarbete skulle vara välkommet, mer än parolluppställande och konfrontation, för det har gjort att näringslivet inte funnit mödan värt att tala om dessa problem. Det finns egentligen ingen partner för näringslivet att diskutera och utforma system ihop med.

Läs även andra bloggares åsikter om integritet, personnummer, övervakning, storebror, peter wolodarski, piratpartiet, svenskt näringsliv

Intressant