Matkrisen öppnar för ett nytt jordbruk

Jag skriver artikeln Matkrisen öppnar för ett nytt jordbruk i tidskriften Svensk Linje, nummer 3, 2008 (sid 60-62).

Larmen om ökade matpriser sprider sig i världen. En stor del av skulden för att produktionen inte lyckas möta efterfrågan vilar på politiska regleringar och subventioner. Samtidigt som oron sprider sig tar många politiker och intresseorganisationer ställning mot genmodifierad matodling, en metod som skulle kunna öka matproduktionen markant.

Livsmedelspriserna stiger, de har rent av fördubblats de tre senaste åren. Matkrisen kastade sin skugga över tidningsrubrikerna i somras. Skälet anfördes som några dåliga skördar, samtidigt som åkermark används för att producera etanol från spannmål. Höga oljepriser som drev upp kostnaderna för insatsvaror och transporter bidrog också.

Jacques Diouf, generaldirektör för FNs livsmedels- och jordbruksorganisation FAO efterlyste omedelbar handling på sommarens toppmöte i Rom om livsmedelskrisen, men problemet är att krisen är en följd av den politik som förts av världens ledare.

EUs och USAs höga tullar hindrar fattiga länder från att konkurrera. Sedan 1993 betalar dessutom EU bönderna för att producera mindre mat. Särskilt småbönderna fick bidrag för att dra sig ur jordbruket och omvandla åkrarna till parker och golfbanor, eller för att ställa om till nischmarknader som ekologiskt jordbruk och biobränslen.

Det har varit svårt för de fattigaste länderna att effektivisera sitt jordbruk. Biståndsorganisationer har prioriterat ett ineffektivt arbetsintensivt jordbruk, särskilt efter FNs Brundtland-rapport. Cirka 75 procent av världens fattiga lever fortfarande på landsbygden i utvecklingsländerna. I södra Afrika lägger de fattigaste 80 procent av sin inkomst på mat. När priset på korn dubblas eller tredubblas på ett år kan vi vänta oss inte bara storskalig undernäring, men också politiska och sociala kriser, som kravallerna i Egypten när den fattiga stadsbefolkning inte har råd med bröd.

Ljus framtid i Europa

I kombination med en ekonomisk nedgång har detta lett till att även välmående europeiska konsumenter fått börja hushålla. För lågpriskedjorna går det bättre, men för många affärer är det en smärtsam erfarenhet. Deras reaktion är att locka kunderna med lägre priser för att stärka sin marknadsandel. Både ICA och Coop har lovat lägre priser till årsskiftet. Problemet är att de stora kedjorna sällan sänker sina marginaler för att finansiera dessa sänkningar. Istället försöker de skjuta kostnaden högre upp i distributionskedjan.

Trots det, samt höjda kostnader för utsäde, bränsle, gödsel och bekämpningsmedel, ser framtiden för jordbruket i Europa ljusare ut än på länge. Världens befolkning fortsätter att öka, livsmedelsproduktionen måste öka i en snabbare takt för att föda extra munnar och borga för ökad köttkonsumtionen i Kina och andra tillväxtekonomier. Priserna på jordbruksprodukter förblir förmodligen relativt höga, och det ställer nya krav på att all jordbruksmark används effektivt.

Vi kommer att behöva fördubbla livsmedelsproduktionen på 40 år för att kunna föda den ökande befolkningen. Den goda nyheten är att vi redan har tekniken att lösa problemet; växtgentekniken. Den dåliga nyheten är att många beslutsfattare säger nej.

Insektsresistent majs och bomull, som uttrycker Bt-proteiner, är giftig för skadeinsekter men inte för djur och fåglar. Det har blivit en stor framgång, vilket ger högre avkastning, betydligt mindre besprutning och mycket lägre påverkan på miljön. FAO rapporterar att indiska bönder som odlar genförbättrad bomull har ökat sin avkastning med en tredjedel och minskat sina utgifter för bekämpningsmedel med 41 procent. Trots de högre priserna för genförbättrat utsäde ökade deras vinst med nästan 70 procent.

I genteknikfientliga Europa, har bönderna i norra Spanien odlat Bt-majs i många år. Nyligen blev det uppenbart att även franska bönder smittades av entusiasmen, och att bara president Sarkozys ingripande stoppade deras odling av majsen. Lantmännen och LRF har försöksverksamheter med genförbättrade grödor, och måste i dag importera genmodifierad soja som djurfoder då svenskt foder inte räcker.

Många lantbrukare vill minska på onödig miljöpåverkan. I våras utkom boken Tomorrow’s Table: Organic Farming, Genetics, and the Future of Food, som skrivits av Pamela Ronald och Raoul Adamchak vid University of California. Ronald och Adamchak föreslår att gentekniken borde användas för att utveckla grödor som är särskilt lämpade för ett ekologiskt jordbruk. Det är en nyskapande tanke som väckt stor kontrovers. Trots att alla andra regler handlar om hur man skall odla, och inte vad som skall odlas, så är gentekniken tabu. Det får underliga effekter då man accepterar växter med egenskaper som tagits fram med kemikalier eller bestrålning, men av filosofiska skäl säger nej till genteknikens alltmer exakta förändringar.

Ekologisk odling ineffektiv

Miljörörelsen hävdar att det ekologiska jordbruket är framtiden och kan föda världen. Det verkar inte realistiskt då ekologisk odling ger lägre avkastning, främst på grund av att den hindrar användningen av effektivare konstgödsel. Konstgödsel kan överdoseras och därmed övergöda miljön, men det kan också ske med djurgödsel.

Ekologisk odling verkar ha nått sin topp i Europa, det starkaste fästet. Enligt OECDs statistik, så ligger Schweiz och Österrike i topp med att ungefär 10 procent av jordbruksmarken upptas av ekologisk odling. Storbritannien och Tyskland ligger på cirka 4 procent och OECD-genomsnittet ligger på mindre än 2 procent. År 2003 så utgjordes cirka 7 procent av den svenska åkerarealen av certifierad ekologisk produktion, kontrollerad av Krav. Jordbruksverket har som mål föreslagit att öka andelen till 15 procent år 2010.

Många bönder som försöker tjäna högre marginaler på sina grödor har rört sig mot ekologisk odling, men det är inte alla som fortsätter. I Österrike har andelen faktiskt sjunkit. Ekologisk mat hypas av media, men det är fortfarande en nischmarknad. Frågan är om det går att utöka den så mycket mer, då varorna blir dyrare i handeln.

Det troligt att många lantbrukare skulle vara öppna för att prova biotekniken. Lantbrukare bryr sig om sin mark och dess långsiktiga produktivitet, och de vill inte gärna betala för onödiga insatsvaror. För det kan de vara villiga att betala extra för utsädet.

Problemet är att de växter som förädlats hittills främst varit till nytta för producentledet, och med få nya egenskaper (främst motståndskraft mot angrepp från insekter och ogräs).

Varför har man inriktat sig på nytta för producenten? I slutet av 80-talet så fanns det många innovativa startup-företag och väletablerade fröförädlare som satsade på att utveckla bioteknik för jordbruket. De innovativa företagen stoppades, särskilt i Europa, av moratorier och dyra regleringar. När kostnaden för att få ut en enda ny växt genom jordbruksverkens tester går på nästan en miljard kronor, satsar man på exportvaror. Viktiga basvaror för de fattiga länderna som ris, maniok och durra är inte lönsamma att utveckla med dagens regleringar.

Stingsliga regleringar

Då genförbättrade frön ger relativt låga intäkter jämfört med biomedicin så vittrade de små bioteknikfirmorna bort och industrin konsoliderade sig i ett fåtal globala storföretag som Monsanto, Dupont, Syngenta och Bayer. Av alla genförbättrade frön så innehåller 60 procent någon egenskap som utvecklats av Monsanto.

Läget med låga intäkter och höga affärsomkostnader ger också branschen en stingsligare inställning till patent än vad som hade varit fallet på en friare marknad. Därför har vi inte sett en bioteknikens Bill Gates. Han hade inte heller klarat att skapa upp Microsoft om informationstekniken reglerats på samma sätt på 80-talet.

Det vore synd om gentekniken kommer in bakvägen via producenterna, för mycket av den olust många konsumenter känner mot gentekniken beror på att de inte ser en tydlig nytta i smak eller pris för sig själva. Varför skall man då vara beredd att ta minsta risk kring att larmen om GMO kan råka stämma? Då blir konsumenter också mer mottagliga för argument från dem som inte tycker om gentekniken av ideologiska skäl.

Framtiden lovar dock mer. I Australien prövas vete som är uthålligt mot torka. Tester pågår i Sverige fram till 2010 med potatis som är uthålligt mot potatisbladmögel. Biotekniken förbättrar också möjligheten att diversifiera jordbruket med odling av förnyelsebar bioplast, ätbara vacciner och fler råvaror till industrin. Varför tillverka saker när man kan odla dem?

Grödor som kräver mindre vatten, mindre bekämpningsmedel och mindre gödsel borde vara perfekt för miljömedvetna odlare runt om i världen, även för dem som odlar ekologiskt. Skillnaden är att dessa grödor skulle ge hög avkastning och göra jordbruket mer produktivt.

I längden kommer matkrisen att ändå att sätta press på produktivitet och öppnare marknader. Med lite politisk framsyn i handels- och jordbrukspolitiken, är det möjligt att att ta bort stödet från EUs gemensamma jordbrukspolitik CAP. Europas lantbrukare skulle ändå ha goda möjligheter att konkurrera på världsmarknaden. Större öppenhet för handel skulle också ge de fattigare länderna chansen att satsa mer på basgrödor, då de inte behöver koncentrera sig på det som ger högst avkastning.

Frågan är om matkrisen kommer att leda till större svårigheter att föda världens befolkning, eller till en ny grön revolution? Svaret beror i slutändan på vilka värderingar vi har om vad som är ett gott jordbruk.

Läs även andra bloggares åsikter om livsmedel, genteknik, EU, Europa, jordbruk, miljö, GMO, mat

Intressant