När tekniken förändrar politiken?

I efterforskningarna för min skrift om E-demokrati i projektet Politikens nya villkor hos Arvid Lindmans 60-årsfond kom jag i kontakt med den spännande stiftelsen mySociety av Tom Steinberg.

Nu ställer Tom Steinberg upp som rådgivare för e-förvaltning Government 2.0 åt Tories. Då mySociety arbetat nära både regeringarna Tony Blair och Gordon Brown, fast opolitiskt, så höjdes Labour-röster för att det var fel gjort av Steinberg. Det är val snart i Storbritannien, så det går ju politik i frågan, men det finns en poäng. Tom Steinberg säger att hans samarbete med de konservativa partiet inte påverkar aktiviteten för stiftelsen mySociety.

Fast någonstans får jag intrycket, att det handlar att Tom Steinberg också vill försöka skaffa sig en vettig plattform. Det är nog inte helt fel att gissa att mySocietys smarta tjänster för medborgarna på internet har fått en klapp på axeln, några donationer och kanske några offentliga bidrag här och var. Det är tufft att arbeta inom aktivismen, och Isobel Hadley-Kamptz skrev tankeväckande om det. Bidrag som nog inte riktigt motsvarat arbetet, för arbetet är svårt att värdera. Det är viktigt att tänka på att IT-branschen ofta konkurrerar med olika affärsmodeller. Hur företagen gör affärer är lika viktigt som vad de säljer.

I Italien försökte komikern och topp-bloggaren Beppe Grillo ställa upp i valet för Partito Democratico. Väl i en traditionell valrörelse så gjorde Silvio Berlusconi AFK spaghetti bolognese av Grillo och vänstern och vann i valet. Det finns nog motsvarande svenska exempel.

Tom Steinberg kommer från den första vågen med e-demokrati. Tjänsterna fick nuvarande institutioner att fungera smidigare och ge en direktkontakt mellan väljare och politiker. Det är fenomenalt bra gjort av mySociety och gynnar demokratin, inte tu tal om det. Fast lockande, som ett rådslag på nätet, att de sociala medierna kan passas in i äldre strukturer. Process, inte produkt, måste stå i centrum. Institutionerna är nog särskilt olämpliga att sätt i centrum. E-förvaltningen kan lyckas bäst om den är driven av medborgarna.

Vad händer om evangelisterna måste tillbaka till de gamla folkrörelserna, industrialismens politiska partier och business web v1.0? Hur påverkar det genomslaget av tekniken i politiken? Det spelar roll om e-förvaltningen utformas av P2P, och om politikens användning av Twitter är att ytterligare intimisera politikerna. Kan polisen effektivt stoppa miljarder av ringa lagöverträdelser som tillsammans blir en brottsvåg? Hur sätts gränserna upp för det material som skapas upp av RawData? Kan jag utkräva ansvar av ett p2p-nätverk på samma sätt som från kommunen? Kan polisen kolla upp alla sociala nätverk som handlar om t.ex. socialtjänst eller om kryphål i skattelagstiftningen?

Svåra frågor. En del av svaret ligger nog i hur man får individerna att delta i samarbetet. Då måste användarna bemäktigas, men tänk om användarna helt enkelt inte har råd att göra det nätverksarbetet? Relationerna mellan statstjänsteman och medborgare förändras i båda ändarna.

Läs även andra bloggares åsikter om e-förvaltning, demokrati, politik, nätaktivism, förvaltning, samhälle

Intressant