Sprutbyte stoppar inte missbruket, skriver Moderaterna Catharina Elmsäter-Svärd och Torbjörn Rosdahl, och därför är Moderaterna emot. Vi kan konstatera att samhällsdebatten har hettat upp, då förbudspolitikens företrädare upplever för första gången att de utmanas av ett konkret folkhälsopolitiskt alternativ.
Att sprutbytesprogram inte stoppar missbruket är ju inte poängen, det handlar om att stoppa smittspridning, vilket visats i andra städer. Det handlar inte heller om att förändra tankarna kring narkotika i samhället. Professor Ted Goldberg tar upp problematiken med regeringens officiella linje att informera bort narkotikan.
Handlar om det man ser, och det man inte ser. Ett problem för harm reduction och sprutbyten är att det gör narkotikans kostnader synliga för politikerna. Det låter motsägelsefullt, men annars slås många av de höga kostnaderna från en tung intravenös missbrukare ut på många kostnadsställen; som polis, socialtjänst etc. Många kostnader är svåra att kvantifiera. Inrättandet av ett sprutbytesprogram kan då skrämma politiker från att det går från en nollkostnad till att kosta miljoner, detta utan att ge poänger i viktiga väljargrupper. Om ett sprutbytesprogram införs behöver politikerna också ta ledningen för det.
Det är inte på hennes bord att besluta om kommunernas sprutbytesprogram, men ändå ökar pressen på folkhälsominister Maria Larsson från Kristdemokraterna ta ställning. Vart vill regeringen föra folkhälsopolitiken?
Frågan om skadereduktion på alkohol, narkotika och tobaksområdet splittrar Alliansen inför valet. Det kanske inte gör de rödgröna starkare, men det kan få fler i storstädernas medelklass att stanna hemma på valdagen, istället för att rösta borgligt.
Läs även andra bloggares åsikter om narkotika, sprutbyte, moderaterna, Maria Larsson, regeringen, Stockholm, politik, val2010, Alliansen
Intressant
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar